Vilken morgon! Jag är nästan för upprörd för att sitta ner och skriva.
Dendär känslan att komma ut på gården och märka att bilen är borta. Chocken. Man förstår ingenting... tror att man ser fel... eller att man drömmer... eller att man satt den någon annanstans, fast man har en egen parkeringsplats. Jag gick ett varv kring huset, till ett ställe vid vägen där det brukar stå många bilar parkerade, hoppades att det var en snäll tjuv som bara hade velat låna den.
Chocken. Varför tar de min bil... hela tiden? Det är nu andra gången som dethär händer just mig. Ändå är det inte vanligt med bilstölder just här. Förra gången det hände, sade grannarna att de aldrig hade hört att någon annans bil hade blivit stulen.... Då är det kanske någon som vill komma åt just mig... som kanske inte tycker om att jag talar svenska... eller har katter... eller något annat med mig. Nej, det vill jag inte tro. En annan möjlighet är att min bil är ganska gammal, kanske lätt att ta sig in i och starta, och att den står lite i skydd av en skogsdunge.... borde jag försöka byta parkeringsplats?
Det var tjugo minuter före elva, jag skulle vara hos läkaren klockan elva... men det gick ju inte. Bilen var borta och det fanns ingen tid för att ta sig dit på något annat sätt. Jag fick ringa återbud... och sedan skulle jag ringa polisen, anmäla att bilen var stulen. Men innan jag hann hitta numret, ringde min egen telefon. Någon frågade om jag kunde tala finska. Jag sade nej, för jag trodde att det var en telefonförsäljare... men det var polisen! De hade hittat min bil och han som hade stulit den också... och den verkade vara i bra skick! Ingen åverkan på dörren eller några hängande trådar där tändningslåset skall vara.
Tänka sig, så många överraskningar på samma dag!
Vid ettiden skall jag på förhör... vilket otrevligt ord, jag har väl inte gjort något? Jag bad dem faktiskt hämta mig, så att grannarna får något att tala om... nej, bara för att det är ganska långt att gå... och tar jag cykeln, så måste ju den bli kvar i stan, när jag skall köra hem bilen.
Polisen sade ju att de hade hittat gärningsmannen, att han var på stationen... jag undrar så om det är någon som bor här nära.
Dendär känslan att komma ut på gården och märka att bilen är borta. Chocken. Man förstår ingenting... tror att man ser fel... eller att man drömmer... eller att man satt den någon annanstans, fast man har en egen parkeringsplats. Jag gick ett varv kring huset, till ett ställe vid vägen där det brukar stå många bilar parkerade, hoppades att det var en snäll tjuv som bara hade velat låna den.
Chocken. Varför tar de min bil... hela tiden? Det är nu andra gången som dethär händer just mig. Ändå är det inte vanligt med bilstölder just här. Förra gången det hände, sade grannarna att de aldrig hade hört att någon annans bil hade blivit stulen.... Då är det kanske någon som vill komma åt just mig... som kanske inte tycker om att jag talar svenska... eller har katter... eller något annat med mig. Nej, det vill jag inte tro. En annan möjlighet är att min bil är ganska gammal, kanske lätt att ta sig in i och starta, och att den står lite i skydd av en skogsdunge.... borde jag försöka byta parkeringsplats?
Det var tjugo minuter före elva, jag skulle vara hos läkaren klockan elva... men det gick ju inte. Bilen var borta och det fanns ingen tid för att ta sig dit på något annat sätt. Jag fick ringa återbud... och sedan skulle jag ringa polisen, anmäla att bilen var stulen. Men innan jag hann hitta numret, ringde min egen telefon. Någon frågade om jag kunde tala finska. Jag sade nej, för jag trodde att det var en telefonförsäljare... men det var polisen! De hade hittat min bil och han som hade stulit den också... och den verkade vara i bra skick! Ingen åverkan på dörren eller några hängande trådar där tändningslåset skall vara.
Tänka sig, så många överraskningar på samma dag!
Vid ettiden skall jag på förhör... vilket otrevligt ord, jag har väl inte gjort något? Jag bad dem faktiskt hämta mig, så att grannarna får något att tala om... nej, bara för att det är ganska långt att gå... och tar jag cykeln, så måste ju den bli kvar i stan, när jag skall köra hem bilen.
Polisen sade ju att de hade hittat gärningsmannen, att han var på stationen... jag undrar så om det är någon som bor här nära.
Knasigt och jobbigt och ändå skönt att du fick tillbaka bilen. Fick du skjuts av polisen och kom de med sirenerna ljudande och blinkande?
SvaraRaderaSkjuts fick jag, men inga serener, inte ens en polisbil! Verkligen antiklimax.
SvaraRaderaMin bil hade det mera spännande. Jag tror den var inblandad i brottsligheter under natten... medan jag låg och sov.
Riktiga skurkar, sade polisen (inga tonårspojkar), och det var ju tur, på sätt och vis. Eftersom de hade kunnat öppna och få igång bilen utan att göra någon skada på den.
Riktiga biltjuvar brukar dessutom vara bra på att fixa allt möjligt med bilar. Jag har en sådan kusin, fast jag vet itne riktigt var han är nu. Kanske i Vasa;).
SvaraRaderaSkönt att bilordningen är återställd.
:) Jag har alldeles för lite bekanta, präktiga eller lite mindre präktiga, som kan något om bilar.
SvaraRaderaTänk att det kunde hända igen..!Jag tror nog du får placera bilen på ett mera synligt och säkert ställe.Men somliga bilmärken är lättare att stjäla än andra..! Jag förstår att det måste ha varit en oerhört obehaglig upplevelse att se att bilen var borta igen...!Ibland så förstår man inte ödets nycker...!
SvaraRaderastarwayforewer
Hej Starwayforewer, hur är läget? Jag har varit i Vasa några dagar, men imorgon är jag på väg till sommarstugan igen...
SvaraRaderaJo, det var en chock, måste titta många gånger för att verkligen fatta att bilen var borta... fast det tyder ju egentligen på att bilstölder inte inträffas så ofta, och det är ju bra! Och sedan hann jag ju inte så mycket, förrän bilen var tillbaka igen! - Men jag skall nog ställa mig i kö till en annan bilplats...