Jag har förresten piffat upp en av mina free1000s-bloggar, free1000s - carulmare.
Här finns alla möjliga bilder som jag har gjort... bättre och sämre, alla små krumelurer. Jag kände att jag ville samla ihop dem, ha dem på en och samma sida... kunna veta veta var jag har dem, få någon slags översyn. Ett slags bilddagbok, kanske.
Där finns nu flera hundra av mina bilder, men ändå är de inte helt fulltaliga. En del av dem som jag själv tycker bäst om finns faktiskt bara på den nya free1000s-sajten, tillsammans med ett antal vördnadsvärda verk ur konsthistorien... Hur hamnade de där?! undrar ni kanske. Jag skall inte förneka att jag gärna ser att mina bilder får lite oförtjänt uppmärksamhet, men det var inte den enda orsaken. Jag visste helt enkelt inte var jag annars skulle ha dem. Min gamla sida hade börjat se så oinspirerande ut, jag kunde inte längre tänka mig att publicera där.
Men till sist kom jag ju ändå på hur jag kunde förnya min gamla sida... med en bara ganska stor arbetsinsats, utan att behöva göra om precis allt.
Så nu har jag två sidor för mina bilder, två bilddagböcker. Jag är glad för den andra sidan också, kanske allra mest för den. Också de bilder som kände sig för små och tafatta för att våga visa sig i de stora mästarnas sällskap behövde ju få ett hem.
Här finns alla möjliga bilder som jag har gjort... bättre och sämre, alla små krumelurer. Jag kände att jag ville samla ihop dem, ha dem på en och samma sida... kunna veta veta var jag har dem, få någon slags översyn. Ett slags bilddagbok, kanske.
Där finns nu flera hundra av mina bilder, men ändå är de inte helt fulltaliga. En del av dem som jag själv tycker bäst om finns faktiskt bara på den nya free1000s-sajten, tillsammans med ett antal vördnadsvärda verk ur konsthistorien... Hur hamnade de där?! undrar ni kanske. Jag skall inte förneka att jag gärna ser att mina bilder får lite oförtjänt uppmärksamhet, men det var inte den enda orsaken. Jag visste helt enkelt inte var jag annars skulle ha dem. Min gamla sida hade börjat se så oinspirerande ut, jag kunde inte längre tänka mig att publicera där.
Men till sist kom jag ju ändå på hur jag kunde förnya min gamla sida... med en bara ganska stor arbetsinsats, utan att behöva göra om precis allt.
Så nu har jag två sidor för mina bilder, två bilddagböcker. Jag är glad för den andra sidan också, kanske allra mest för den. Också de bilder som kände sig för små och tafatta för att våga visa sig i de stora mästarnas sällskap behövde ju få ett hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar