Domkyrkotrappa

Medan jag gick där i duggregnet och tittade närsynt och närgånget på alla vinklar och vrår, hörde jag någon säga bakom ryggen på mig: Tänk, man glömmer alldeles bort att den står där!

Det var förstås Lunds domkyrka som hon menade - och som jag beundrade.

Ja, jag tycker verkligen om sådana här gamla stenar, sådan som är lite kalla och fuktiga och buckliga.

Som dessutom har så många intressanta färgskiftningar.