Min 8-åriga brorsdotter som dansar på strandstenarna. Med precision och en underbar livskänsla hoppar hon från sten till sten... outtröttlig!
fredag 25 juni 2010
Glad midsommar!
Min 8-åriga brorsdotter som dansar på strandstenarna. Med precision och en underbar livskänsla hoppar hon från sten till sten... outtröttlig!
lördag 19 juni 2010
En slags pietà?
GALLEN-Kallela, Akseli Lemminkäinen's Mother 1897Inga mödrar vill att deras söner skall dö, inte i Kalevala heller.
Här är det Lemminkäinens mor som försöker få sin son att uppstå från de döda. Hon har plockat upp delarna av hans kropp ur den underjordiska floden och sytt ihop dem. Nu väntar hon bara på att ett bi som skall komma med undergörande honung. Den skall vara hämtad från den store guden Ukkos boningar för att kunna ge liv åt den stela kroppen.
Kommer att tänka på bilder av den sörjande Maria, med den döda Jesus i famnen. Pietà kallas ju sådana bilder i konsthistorien. En skillnad är förstås att Maria inte har någon del i sin sons uppståndelse, hon är inte trollkunnig.
Tänk att han vågade göra kinderna så röda
och att det passar så bra! Tycker ni inte?
Full resolution
GAULD David Girl Amongst Leaves 1893
English, 1865-1936. The Glasgow School.
Probably a portrait of Margaret, later Mrs David Gauld
Oil on canvas, 20 x 15 inches (51 x 38 cm)
fredag 18 juni 2010
Visst är jag finne
Nej, så är det inte, fick jag reda på idag. Men det var mycket vanligt med små eldsvådor - eller större sådana. Vart sjunde år brinner rökbastun ner, brukade man säga. Dethär är alltså en detalj från en rökbastu som inte längre är i bruk, en bit av dörren.
Bilden är från Kilens hembygdsgård, Kristinestad. Nu har man byggt en ny och mera brandsäker rökbastu.
Talande granar
Jag tycker ju att dehär granarna verkar vara i samspråk med varandra. Den ena pekar på sig själv och säger: Menar du mig?Vad som har hänt innan, är jag inte helt säker på. Granen till vänster har nog blivit utpekad, men av vilken anledning? Var det något som gjorde den glad, fick den att känna sig utvald - eller kommer den i nästa stund att säga: Nehej, där tog du fel. Det var inte jag!
Vad är det förresten för granar som ser ut på dethär sättet? Jag tittar alltid lite extra på dem, när jag går förbi... de känns liksom lite retfulla. Får granar spreta hur mycket de vill med sina grenar?
tisdag 15 juni 2010
Tuffar vidare
En ny dag... eller snarare eftermiddag. Det blev en sent igår, kanske just för att jag redan var lite för trött. Jag hade inte riktigt kraften att säga till mig själv att nu räcker det, nu behöver jag sova.
Känner ni igen dethär?
När jag är mitt uppe i ett arbete kan jag ha svårt att avbryta. Ju tröttare jag blir, desto svårare är det att sluta upp och börja med något annat. Det är som om jag skulle vara stark nog för att tuffa vidare, men inte för att bromsa in och växla om till ett annat spår.
Jag tänkte för mig själv att är dethär verkligen såhär roligt? Jag höll på med att leta bilder... stora fina bilder som jag sedan skall sätta in på Free1000s. Visst är det lite som en skattjakt... att gå igenom hundratals bilder och så hitta en eller några som jag är nöjd med, både i fråga om bildkvalitet och innehåll. Det är roligt, men jag tror nog ändå att en del av känslan kommer från att hela mitt jag är så inställt på att göra just dethär.
En tredje orsak är jag har börjat drömma om att tjäna egna pengar. Nog skulle det vara härligt om jag en dag skulle kunna försörja mig på det arbete som jag själv har valt, på mina bilder... och då menar jag både de som jag själv har skapat och min samling av högupplösta bilder ur konsthistorien, sådana som man kan få ladda ner. Använda som man själv vill, också kommersiellt.
Eller kanske på något annat som ansluter till min 'bildverksamhet'? För ett par dagar sedan fick jag oväntat ett uppdrag av en väninna, att göra ett par sidhuvuden till hennes Word-dokument och Powerpoint-presentationer, utifrån bilderna på hennes hemsida - och det kändes också så bra!
Tänk om jag skulle kunna... någongång i framtiden... snart?
Känner ni igen dethär?
När jag är mitt uppe i ett arbete kan jag ha svårt att avbryta. Ju tröttare jag blir, desto svårare är det att sluta upp och börja med något annat. Det är som om jag skulle vara stark nog för att tuffa vidare, men inte för att bromsa in och växla om till ett annat spår.
Jag tänkte för mig själv att är dethär verkligen såhär roligt? Jag höll på med att leta bilder... stora fina bilder som jag sedan skall sätta in på Free1000s. Visst är det lite som en skattjakt... att gå igenom hundratals bilder och så hitta en eller några som jag är nöjd med, både i fråga om bildkvalitet och innehåll. Det är roligt, men jag tror nog ändå att en del av känslan kommer från att hela mitt jag är så inställt på att göra just dethär.
En tredje orsak är jag har börjat drömma om att tjäna egna pengar. Nog skulle det vara härligt om jag en dag skulle kunna försörja mig på det arbete som jag själv har valt, på mina bilder... och då menar jag både de som jag själv har skapat och min samling av högupplösta bilder ur konsthistorien, sådana som man kan få ladda ner. Använda som man själv vill, också kommersiellt.
Eller kanske på något annat som ansluter till min 'bildverksamhet'? För ett par dagar sedan fick jag oväntat ett uppdrag av en väninna, att göra ett par sidhuvuden till hennes Word-dokument och Powerpoint-presentationer, utifrån bilderna på hennes hemsida - och det kändes också så bra!
Tänk om jag skulle kunna... någongång i framtiden... snart?
torsdag 10 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
Oj oj! Bilen igen!
Vilken morgon! Jag är nästan för upprörd för att sitta ner och skriva.
Dendär känslan att komma ut på gården och märka att bilen är borta. Chocken. Man förstår ingenting... tror att man ser fel... eller att man drömmer... eller att man satt den någon annanstans, fast man har en egen parkeringsplats. Jag gick ett varv kring huset, till ett ställe vid vägen där det brukar stå många bilar parkerade, hoppades att det var en snäll tjuv som bara hade velat låna den.
Chocken. Varför tar de min bil... hela tiden? Det är nu andra gången som dethär händer just mig. Ändå är det inte vanligt med bilstölder just här. Förra gången det hände, sade grannarna att de aldrig hade hört att någon annans bil hade blivit stulen.... Då är det kanske någon som vill komma åt just mig... som kanske inte tycker om att jag talar svenska... eller har katter... eller något annat med mig. Nej, det vill jag inte tro. En annan möjlighet är att min bil är ganska gammal, kanske lätt att ta sig in i och starta, och att den står lite i skydd av en skogsdunge.... borde jag försöka byta parkeringsplats?
Det var tjugo minuter före elva, jag skulle vara hos läkaren klockan elva... men det gick ju inte. Bilen var borta och det fanns ingen tid för att ta sig dit på något annat sätt. Jag fick ringa återbud... och sedan skulle jag ringa polisen, anmäla att bilen var stulen. Men innan jag hann hitta numret, ringde min egen telefon. Någon frågade om jag kunde tala finska. Jag sade nej, för jag trodde att det var en telefonförsäljare... men det var polisen! De hade hittat min bil och han som hade stulit den också... och den verkade vara i bra skick! Ingen åverkan på dörren eller några hängande trådar där tändningslåset skall vara.
Tänka sig, så många överraskningar på samma dag!
Vid ettiden skall jag på förhör... vilket otrevligt ord, jag har väl inte gjort något? Jag bad dem faktiskt hämta mig, så att grannarna får något att tala om... nej, bara för att det är ganska långt att gå... och tar jag cykeln, så måste ju den bli kvar i stan, när jag skall köra hem bilen.
Polisen sade ju att de hade hittat gärningsmannen, att han var på stationen... jag undrar så om det är någon som bor här nära.
Dendär känslan att komma ut på gården och märka att bilen är borta. Chocken. Man förstår ingenting... tror att man ser fel... eller att man drömmer... eller att man satt den någon annanstans, fast man har en egen parkeringsplats. Jag gick ett varv kring huset, till ett ställe vid vägen där det brukar stå många bilar parkerade, hoppades att det var en snäll tjuv som bara hade velat låna den.
Chocken. Varför tar de min bil... hela tiden? Det är nu andra gången som dethär händer just mig. Ändå är det inte vanligt med bilstölder just här. Förra gången det hände, sade grannarna att de aldrig hade hört att någon annans bil hade blivit stulen.... Då är det kanske någon som vill komma åt just mig... som kanske inte tycker om att jag talar svenska... eller har katter... eller något annat med mig. Nej, det vill jag inte tro. En annan möjlighet är att min bil är ganska gammal, kanske lätt att ta sig in i och starta, och att den står lite i skydd av en skogsdunge.... borde jag försöka byta parkeringsplats?
Det var tjugo minuter före elva, jag skulle vara hos läkaren klockan elva... men det gick ju inte. Bilen var borta och det fanns ingen tid för att ta sig dit på något annat sätt. Jag fick ringa återbud... och sedan skulle jag ringa polisen, anmäla att bilen var stulen. Men innan jag hann hitta numret, ringde min egen telefon. Någon frågade om jag kunde tala finska. Jag sade nej, för jag trodde att det var en telefonförsäljare... men det var polisen! De hade hittat min bil och han som hade stulit den också... och den verkade vara i bra skick! Ingen åverkan på dörren eller några hängande trådar där tändningslåset skall vara.
Tänka sig, så många överraskningar på samma dag!
Vid ettiden skall jag på förhör... vilket otrevligt ord, jag har väl inte gjort något? Jag bad dem faktiskt hämta mig, så att grannarna får något att tala om... nej, bara för att det är ganska långt att gå... och tar jag cykeln, så måste ju den bli kvar i stan, när jag skall köra hem bilen.
Polisen sade ju att de hade hittat gärningsmannen, att han var på stationen... jag undrar så om det är någon som bor här nära.
måndag 7 juni 2010
Franskt dis
läste jag, är något som utmärker Julia Becks tavlor. Visserligen var hon svensk, men hon målade franskt... eller i alla fall gjorde det franska ljuset ett stort intryck på henne. Konturerna blev mjuka och färgerna milda... ja, kanske är det rentav så som man borde uppleva världen... litegranna franskt?
Flera bilder av Julia Beck
Flera bilder av Julia Beck
Domkyrkotrappa
Det var förstås Lunds domkyrka som hon menade - och som jag beundrade.
Ja, jag tycker verkligen om sådana här gamla stenar, sådan som är lite kalla och fuktiga och buckliga.
Som dessutom har så många intressanta färgskiftningar.
lördag 5 juni 2010
Bilddagbok
Jag har förresten piffat upp en av mina free1000s-bloggar, free1000s - carulmare.
Här finns alla möjliga bilder som jag har gjort... bättre och sämre, alla små krumelurer. Jag kände att jag ville samla ihop dem, ha dem på en och samma sida... kunna veta veta var jag har dem, få någon slags översyn. Ett slags bilddagbok, kanske.
Där finns nu flera hundra av mina bilder, men ändå är de inte helt fulltaliga. En del av dem som jag själv tycker bäst om finns faktiskt bara på den nya free1000s-sajten, tillsammans med ett antal vördnadsvärda verk ur konsthistorien... Hur hamnade de där?! undrar ni kanske. Jag skall inte förneka att jag gärna ser att mina bilder får lite oförtjänt uppmärksamhet, men det var inte den enda orsaken. Jag visste helt enkelt inte var jag annars skulle ha dem. Min gamla sida hade börjat se så oinspirerande ut, jag kunde inte längre tänka mig att publicera där.
Men till sist kom jag ju ändå på hur jag kunde förnya min gamla sida... med en bara ganska stor arbetsinsats, utan att behöva göra om precis allt.
Så nu har jag två sidor för mina bilder, två bilddagböcker. Jag är glad för den andra sidan också, kanske allra mest för den. Också de bilder som kände sig för små och tafatta för att våga visa sig i de stora mästarnas sällskap behövde ju få ett hem.
Här finns alla möjliga bilder som jag har gjort... bättre och sämre, alla små krumelurer. Jag kände att jag ville samla ihop dem, ha dem på en och samma sida... kunna veta veta var jag har dem, få någon slags översyn. Ett slags bilddagbok, kanske.
Där finns nu flera hundra av mina bilder, men ändå är de inte helt fulltaliga. En del av dem som jag själv tycker bäst om finns faktiskt bara på den nya free1000s-sajten, tillsammans med ett antal vördnadsvärda verk ur konsthistorien... Hur hamnade de där?! undrar ni kanske. Jag skall inte förneka att jag gärna ser att mina bilder får lite oförtjänt uppmärksamhet, men det var inte den enda orsaken. Jag visste helt enkelt inte var jag annars skulle ha dem. Min gamla sida hade börjat se så oinspirerande ut, jag kunde inte längre tänka mig att publicera där.
Men till sist kom jag ju ändå på hur jag kunde förnya min gamla sida... med en bara ganska stor arbetsinsats, utan att behöva göra om precis allt.
Så nu har jag två sidor för mina bilder, två bilddagböcker. Jag är glad för den andra sidan också, kanske allra mest för den. Också de bilder som kände sig för små och tafatta för att våga visa sig i de stora mästarnas sällskap behövde ju få ett hem.
Den gamle och våren
heter kanske denhär bilden? Den är i alla fall från Lundagård, min favorit bland Lunds busshållplatser. 
När jag steg av bussen, kom jag rakt in i lunden, med sina stora härliga och vårligt grönskande träd. Till vänster hade jag Kungshuset, med Filosofiska institutionen (i bakgrunden på bilden). Några steg till höger (utanför bilden) och jag var inne i Domkyrkan. Vördnadsbjudande byggnader... och träd! Till höger: samma bild, men mindre editerad.
torsdag 3 juni 2010
Skärikatt
Som förstås betyder skärgårdskatt.
Här är det herr Nos som för en gångs skull låter sig fotograferas. För det mesta brukar han sabotera mina bilder genom att inte vara stilla en enda sekund. Nos och suddiga bilder är liksom två ord för samma sak.
tisdag 1 juni 2010
Sommarens första dag
Den första juni, är det sommarens första dag? På finska är det helt självklart, eftersom man kallar juni för kesäkuu, sommarmånaden.
Den första juni är i alla fall en strålande vacker dag (liksom den sista maj, igår). Himlen är så blå som man bara kan tänka sig och nere på jorden gnistrar det av grönt, med hjälp av det stora himlaklotet, förstås. Solen.
Det är inte varmt, men ändå en dag att njuta av, i alla fall hos mig. Det blåser en nästan rak nordan, men här på sommarstugan är det en ganska trivsam vind. Lite kall, ja, men jag kan sitta i solen på verandan och bara lyssna på blåsten, inte behöva känna den inpå kroppen. Då kan jag tycka väldigt mycket om det sjåsande ljudet, det är som om det skulle få hjärnan att slappna av.
En del musik tycker jag har en liknande verkan, den verkar göra något i hjärnan på mig, något som känns skönt. Till exempel en del s.k. new age-musik, eller vissa stycken till gitarr, ofta klassiska. När gitarristen plockar på sina strängar, är det som om han på samma gång skulle plocka inne i skallen på mig! Konstigt att det kan kännas så lika, fast vindens sång ju inte alls låter på samma sätt...
Om nordanvinden brukar vi dessutom säga att den 'går hem till kvällen', så kanske blir det en fin solnedgång. Fast jag är inte säker på att jag tänker titta på den. Jag brukar bli lite hjärtnupen då och det vill jag kanske inte.
Men nu skall jag sluta 'prata väder'. Ha en bra kväll, alla.
Den första juni är i alla fall en strålande vacker dag (liksom den sista maj, igår). Himlen är så blå som man bara kan tänka sig och nere på jorden gnistrar det av grönt, med hjälp av det stora himlaklotet, förstås. Solen.
Det är inte varmt, men ändå en dag att njuta av, i alla fall hos mig. Det blåser en nästan rak nordan, men här på sommarstugan är det en ganska trivsam vind. Lite kall, ja, men jag kan sitta i solen på verandan och bara lyssna på blåsten, inte behöva känna den inpå kroppen. Då kan jag tycka väldigt mycket om det sjåsande ljudet, det är som om det skulle få hjärnan att slappna av.
En del musik tycker jag har en liknande verkan, den verkar göra något i hjärnan på mig, något som känns skönt. Till exempel en del s.k. new age-musik, eller vissa stycken till gitarr, ofta klassiska. När gitarristen plockar på sina strängar, är det som om han på samma gång skulle plocka inne i skallen på mig! Konstigt att det kan kännas så lika, fast vindens sång ju inte alls låter på samma sätt...
Om nordanvinden brukar vi dessutom säga att den 'går hem till kvällen', så kanske blir det en fin solnedgång. Fast jag är inte säker på att jag tänker titta på den. Jag brukar bli lite hjärtnupen då och det vill jag kanske inte.
Men nu skall jag sluta 'prata väder'. Ha en bra kväll, alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)