tisdag 29 december 2009

Lite om min jul

13 kommentarer:
Oj, vad det snöar - och snöar in! Jag får sopa balkongen varje dag... ja, förstås, om jag vill kunna stå där utan att dra in snö.

Julen är förbi och tystnaden har lagt sig i min lilla bostad i utkanten av Vasa. Son och flickvän har återvänt till sina egna liv. Skönt... men också så att jag har mera tid att tänka på egna besvärligheter. Tandvärk, utgifter och sånt.

Men det finns också trevliga saker att tänka på. Medan julen har kommit och gått, har jag mailat med en ny förläggare i Austin, USA. Han vill använda just min version av Rodin's Kyssen som pärmbild för en samling noveller. Det är erotiska noveller, men inte pornografiska.

RODIN Auguste The Kiss, 1889Kommer ni ihåg min bild? Minns ni att jag skrev att jag ville göra dem mera levande, mera sårbara - och nu fick jag veta att det var just därför som förläggaren bestämde sig för denhär bilden.

Gissa om det kändes bra!

Andra bloggar om: jul, mellandagar, snö, förläggare, rodin, kyssen, pärmbild, erotik, noveller


lördag 19 december 2009

onsdag 16 december 2009

C a r u l m a r e mångubbe med tandvärk

4 kommentarer:
C a r u l m a r e  mångubbe med tandvärk


Andra bloggar om: , , , , ,

C a r u l m a r e -katten

2 kommentarer:

C a r u l m a r e  -katten

inspirerad av J o h n n y och C a t t a

Uppdatering: Sen blev det en mångubbe med tandvärk...

Andra bloggar om: , , ,

Har ni några bra historier?

4 kommentarer:

De skall handla om tandvärk, om att dra ut en visdomstand i nedre käken (det är värre då, har jag förstått) och om värken efteråt, som aldrig vill sluta…

Men sedan skall tandvärken ändå sluta, det får inte vara en historia med dåligt slut, sådana betackar jag mig för.

Helst skall det vara en historia där tandvärken upphör… ja, efter fem veckor eller så… så att jag kan tänka att det kommer att gå på samma sätt för mig… om ungefär två dagar. Har ni några sådana historier?

För jag är så himla trött på att ha ont, och på att oroa mig för det. Så trött.

Såret verkar helt läkt, och ändå värker det.

Igår började jag ta antibiotika mot värken… men det har inte hjälpt. Jag hoppas att det ännu finns en chans att det kommer att hjälpa…

Andra bloggar om: , , , , ,

måndag 14 december 2009

Har ni sett...?

3 kommentarer:
BECK Julia Nénuphars 1887-88(?)
En svensk konstnärinna som verkar tycka lika mycket om vatten och speglingar som jag...!

Aldrig hört talas om henne förut, men visst är hon suverän...?! Klicka på bilden och kolla in svans... jag menar... penselföringen.

Målarinnan heter Julia Beck och målningen Nénuphars... vilket får mig att tänka på Tolkien och alviska... men som kanske bara är franska för näckrosor?

Motivet är i alla fall franskt, en glimt av floden Risle i Normandie, i soldis. Troligen tillkom målningen år 1877 eller -78.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördag 12 december 2009

Per Gunnar Evander om integritet

10 kommentarer:

Per Gunnar Evander berättar (i boken I min ungdom speglade jag mig ofta) om sin vän Jesper och kommer samtidigt med en tanke om integritet. Såhär skriver han (ungefärligt citerat):

Jesper hade många åligganden och djupgående kontakter… ändå rådde det en tillfrusen atmosfär av övergivenhet kring hans gestalt… vad man till vardags kallar integritet

Per Gunnar EvanderJag hajade till. Så brukar man ju inte tala om integritet, ett så värdeladdat ord. På samma gång kände jag att han hade satt fingret på något viktigt.

Kanske är det just så, att integritet är förmågan att klara av att stå ensam – men därmed är det ju inte sagt att det inte kostar på.

Ibland märker jag, med mig själv, eller med andra, att vi liksom förutsätter att livet skall vara lätt… och när det inte är det, då börjar vi tvivla på oss själva. Vad är det som vi gör fel?

Men det är kanske alldeles fel slutsats…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En större bärbar

4 kommentarer:

Det blev ingen minibärbar, i alla fall inte ännu. Nu sitter jag istället här med en större bärbar, med en bildskärm på 17 tum. Ingen resedator, precis, men ändå en dator som går att ta med. Jag tycker om att komma hemifrån ibland, att sitta och arbeta till exempel på högskolebiblioteket. Det är ett ganska fint ställe, med utsikt över väldiga gräsmattor och en bit strand. Trevligt café också.

Min nya dator heter Toshiba Satellite L350-262. Den var inte så dyr, men vad jag behöver är väl mest en stor och ljusstark skärm… så att jag kan se vad jag håller på med. Jag hoppas också att min nya bärbara skall orka dra ett program som Photoshop... Kanske skulle jag hellre ha haft Windows XP som operativsystem, för prestandans skull, men nu är det istället nya Windows 7 – och visst är det lite roligt att få prova på det också.

Jag handlade hos Gigantti (Elgiganten) och tackade som vanligt nej till allt det andra som jag också borde köpa. Virusprogram, utökat försäkringsskydd… Lite gruvar jag mig ändå för att göra en egen återställningsskiva… jag tycker nog att en sådan borde komma med varje ny dator, som på den gamla goda tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 8 december 2009

Fråga Hanna

2 kommentarer:
Digitala Hanna, FörsäkringskassanGick in på svenska Försäkringskassan på nätet.

Tänkte läsa lite om reglerna, men fick syn på ett ansikte, Hannas ansikte.

Glömde mina föresatser och ville istället lätta mitt hjärta. Berätta om sonen och hur han har det, utan inkomster. Jag tyckte hon såg så snäll ut. Medkännande.

Sagt och gjort, jag skrev ett brev till Hanna... men sedan gick det ju inte att skicka det. Det var för långt... och dessutom märkte jag att Hanna helst bara svarar på allmänna frågor.

Men jag hittade en annan e-postadress och sände iväg mitt brev, fortfarande adresserat till Hanna… den förtroendeingivande (med ett litet förklarande tillägg).

Tänk... vad ett mänskligt ansikte kan betyda!

Andra bloggar om: , , , , ,

Lugn och ro

Inga kommentarer:
Det har blivit mera tid för att bara sitta i tankar, nu är jag så lugn att jag tycker att det går an.

Det känns fint att vakna till en ny dag, utan bestämda mål.

Katterna har också lugnat ner sig, lugn är visst smittande? De gnäller inte längre om att få gå ut utan leker inomhus en stund på morgonen (=när jag stiger upp) och är sedan nöjda med att sova ännu några timmar.

Sedan, på kvällen, går vi ut. Jag försöker se till att de inte uträttar sina behov på fel ställen, har en plastpåse med mig i fickan… men tänker också på att inte vilja ha för mycket kontroll. Försöka räcker… sedan får ‘gud’ göra resten. Deras liv, liksom mitt eget, är i ‘guds’ händer.

Så får jag tänka om sonen också. Han vill börja studera (i Lund), men har hamnat i ett läge där han inte får stöd vare sig från Finland eller Sverige. Det verkar så hårt… men kanske skall också detta leda till något gott?

Jag fortsätter att arbeta, än med det ena, än det andra... men känslan av brådska är borta.

Är detta resultatet av all influensa, all tandvärk? Ett resignerat lugn...?

En känsla av öppenhet... inför allt möjligt.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

måndag 7 december 2009

Upphovsrätt, äganderätt och kulturarv

2 kommentarer:
Idag har jag funderat på upphovsrätt och äganderätt.

Eller närmare bestämt: Vad händer med upphovsrätten, när en tavla byter ägare?

Jag undrade lite om upphovsrätten går över till den nya ägaren... men så är det ju inte. Det är bara konstnären som kan ge bort sin upphovsrätt och när han eller hon har varit död i sjuttio år eller mera (Finland och EU), finns inte längre någon upphovsrätt.

Att äga en tavla innebär inte att man har upphovsrätt.

Att skanna in eller fotografera en tavla ger inte heller upphovsrätt. Ett arbete med upphovsrätt måste ha en viss grad av originalitet.. man talar om verkshöjd. Men det är en artighet nämna fotografen eller skannarens namn.

Hur är det med muséerna då? De har sina permanenta samlingar... men har de också upphovsrätt till de verk som ingår i dem? Vad jag förstår är det inte så. Ändå är det mycket vanligt att man förbjuder fotografering av upphovsrättsliga skäl. I fråga om modern konst är det förstås helt riktigt... men samma förbud gäller ofta också den äldre konsten.

Alla behöver förstås något att leva av, det gäller både mänska och museum... men visst är det synd! Nu har muséerna kommit i ett läge där de försvårar eller rentav förhindrar att folk får en större kännedom om våra konstskatter... Ibland sägs det rakt ut, vi kan inte tillåta att våra konstverk kommer ut på nätet... vem skulle då vilja komma hit och se dem?

Men så var det ju inte meningen! Tänk bara på alla privatpersoner som har donerat sina konstsamlingar till muséerna av ideella skäl, för att muséerna skulle göra dem tillgängliga för allmänheten. Man hade kommit till insikt om att det var lite själviskt att ha en konstsamling bara för sitt eget nöjes skull, man ville tänka och handla fosterländskt - som man sade på den tiden.

Nu vill jag inte klandra muséerna. Jag tror nog att dehär tankarna lever kvar, både hos de anställda och i muséernas verksamhetsidé. Uppgiften är fortfarande att ta vara på vårt kulturarv, sköta om det och göra det tillgängligt för alla. Man har inte slutat att brinna för dehär idéerna... men kanske är man lite rädd för allt det nya? Vem är inte det? Hur lätt är det inte att klamra sig fast vid det gamla, istället för att försöka ta reda på vilka möjligheter som det nya för med sig...

Egentligen är det ju en jättechans, särskilt för små länder. Vi borde inte sitta och panta på vår äldre konst utan föra ut den i världen, visa upp den överallt där vi kan. Muséerna skulle lägga ut stora bilder på nätet, på sina egna sidor eller kanske på Wikimedia Commons, bilder som gör det möjligt för besökaren att verkligen se konstverket i fråga... låta dem upptäcka det och förundras över det... ge dem så skarpa detaljer att de kan studera varje penseldrag och skråma. Låta dem ladda ner och upp igen, låta konstverket sprida sig som det vill och kan. Helt enkelt låta vår nordiska konst bli mera känd...! - För hur många mänskor har egentligen tid och råd att resa till exempel till Helsingfors för att titta på en tavla... särskilt som de nästan inte har sett skymten av en finländsk tavla förut? På dethär sättet gör vi ju bara så att vår konst blir mer och mer okänd...!

WIIK Maria (1853-1928) Flicka från SnappertunaMen om vi kan visa att vi har massor av bra konst... om vi inte är så njugga av oss... ja, vem vet vad som då kommer att hända? Kanske börjar all världens konstälskare att vallfärda till exempel till Ateneum i Helsingfors... bara för att få se de redan bekanta verken på riktigt.

Det är synd att vi inte tycker oss ha råd med dethär. Synd att ekonomi och ideellt tänkande alltid måste vara i konflikt med varandra.... måste de verkligen det?

----

Till vänster en finländsk målning som jag tror jag har rätt att visa. Den kommer inte från något museum utan har nyligen sålts från en privatperson till en annan. Därför råkar den finnas tillgänglig just nu.

För muspekaren över bilden så ser ni vem som har målat den. Hon var förresten en nära vän till Helene... med det svåra efternamnet. Schjerfbeck. Man vet inte när denhär målningen kom till, men ni ser ju att det har gått mer än sjuttio år sedan konstnärens död.

Om hon finns där någonstans, på den andra sidan, så kan jag tänka mig att hon blir glad. Inte vill hon att hennes tavlor skall ligga undangömda någonstans... nu när det finns Internet och allt! :)


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

fredag 4 december 2009

Var lagrar ni era bilder?

Inga kommentarer:
Jag har funderat mycket på dethär med lagring.

Ni vet ju att jag inte bara gör egna bilder utan också har ett stort intresse för konsthistoria. Och när jag hittar en bild som jag tycker om, då vill jag spara den på ett säkert ställe.

Men vad är egentligen säkert?

Fram till nu har jag tänkt att jag sparar mina bilder på flera ställen. Om ett ställe skulle sluta att finnas, då har jag i alla fall kvar de bilder som jag har sparat på annat håll. - Men egentligen vill jag ju inte förlora några bilder alls och om jag tänker så, då är min strategi ganska så misslyckad: Har man sina bilder på många ställen, är det ju sannolikt att åtminstone något ställe kommer att sluta finnas...

Flickr är ganska tryggt, det involverar så många mänskor. Jag kan tänka mig att Flickr kommer att fortsätta att finnas... länge... men är inte lika säker på mitt eget medlemskap. Hur länge kommer det att fortsätta? Om Flickr bestämmer sig för att avsluta mitt konto, så finns det inte mycket jag kan göra. Jag är inte säker på att jag till 100% följer deras regler. Flickr lagrar miljarder bilder... men har också sagt ifrån att man inte får använda Flickr som ett lagringsutrymmme... och är det inte lite det jag gör...? De har också en regel om att man inte får använda den direkta länken till bilden, utan bara länka till bilden där den finns på Flickrs sidor.

Så är det nog med de flesta fotosajter... de vill ju tjäna pengar på sina medlemmar!

Det finns förstås andra ställen, sådana som inte är fotosajter... varav Tinypic säkerligen är den bästa. På Imageshack kan man sätta bara små bilder, de stora bilderna blir snart otillgängliga... jag tror det händer när man har använt upp sin tillmätta bandbredd. Men båda platserna har dessutom begränsningar i fråga om bildens storlek - och en bild som kan anses vara av god kvalitet... ja, den blir bara större och större...!

REMBRANDT The Return of the Prodigal Son (detail) c. 1669Nu finns det målningar som är digitaliserade in i minsta detalj. Man ser dem mycket bättre på nätet än någonsin i verkligheten... Av sådana bilder kan man göra mycket fina detaljer.

REMBRANDT The Return of the Prodigal Son (detail) c. 1669REMBRANDT The Return of the Prodigal Son (detail) c. 1669








Men tillbaka till saken.

Var skall jag då placera mina bilder? Finns det alls något ställe där jag kan känna mig åtminstone lite säker på att de får vara kvar?

Till slut kom det ganska självklara svaret: Wikimedia Commons. Mina bilder är ju tänkta att kunna användas av alla!

Svaret var inte helt nytt. Jag har varit medlem på Commons sedan februari 2008... men bara bidragit med en enda fil... eftersom det är en så krånglig process. Det värsta är att man inte kan ångra sig. Man kan inte radera! Om man gör något fel, så måste man förklara sig och försöka få någon av adminstratörerna att ingripa! - Det förstår jag ju att det måste finnas någon slags beständighet, folk skall ju ha möjlighet att använda bilderna och kunna lita på att de finns kvar. Men man borde i alla fall få ett dygn på sig innan de verkligen går in i databasen.... få en chans att snygga upp efter sig. - Nåja, nu ser jag att man kan skriva privat till adminstratörerna, att det finns ett par svenskar också, att man faktiskt inte behöver breda ut sig om sina misstag offentligt och på engelska... som jag gjorde!

I alla fall, och det var väl det jag vill få sagt, så kan det hända att jag nu, när jag kanske har tänkt färdigt om dethär, kan klara av att ta mig över allt det besvärliga med Wikimedia Commons och faktiskt börja lagra mina bilder där.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,