I tre dagar gick jag omkring som i ett slags bildrus. Den gamla staden var så fin och intressant. Turistig, ja. Men inte på samma sätt som i många andra länder. Visserligen har turismen gett upphov till mängder av butiker, restauranger och hotell, men man erbjuder bara. Ingen jagar efter turisterna. Man får gå omkring ifred.
Och det gjorde jag, dag efter dag. Jag tittade i butiksfönster, på alla roliga och intressanta saker som man har kommit på att tillverka. Dockor av olika slag. Schackpjäser med verkliga mänskor, i medeltida dräkt. Bärnstenssmycken. Glasmålningar. Fat av urholkade trästammar. Hittade jag något riktigt extra, så köpte jag det inte – utan tog ett foto!
Mest tittade jag kanske på stenarna. Jag tycker om stenar som är gamla och slitna och sådana fanns det gott om i Tallinn. Ett riktigt stenparadis, kan man nog säga. Husen är mestadels byggda i sten, gatorna belagda med kullerstenar, runt staden stenmuren, med alla sina stentorn. - Ja, och så tegelpannorna. Tegelsten heter det ju.
Det var också mycket färger. Roströda tak. Gulrappade stenhus – eller rosa eller pastellblå. Fönster och dörrar i ännu klarare färger, och med vackra utsmyckningar.
Jag tog, som sagt, massor med bilder. Några av dem skulle jag gärna vilja visa… men just nu går det inte. Jag tror inte att mina nerver klarar av att börja sända bilder med den långsamma uppkoppling som jag nu har.
Fast kanske om jag gör dem mycket mindre än jag brukar…?
Det är inte så bra med koncentrationen heller. Vi har ju så fint sommarväder, dag efter dag. Har ni det också?
Andra bloggar om: bildrus, bilder, tallinn, gamla stan, köpa, äga, sten, gammal, färger, dörrar, fönster, uppkoppling, långsam
Här är det mest grått och regn, vilket inte gör mig så mycket. Känner mig grå inuti - rensar och ska måla om. Fy tusan vad jag avskyr rörigt hushållsarbete! Böcker o papper precis överallt.
SvaraRaderaBörjar, tack o lov, att arbeta om två veckor så jag får litet styrsel på livet. Och då brukar solen dyka upp. :-)
Du har tagit många bilder säger du - det gör jag jämt. Ibland undrar jag varför jag tar alla dessa bilder. Har kommit fram till att jag nog bearbetar och/eller befäster det jag ser, på något vis, genom att ta bilder. Senare kan bilderna kännas fullständigt ointressnta. Är det så för dig med?
Amber: Tänkte på dig, där i Tallinn, när jag såg alla butiker med bärnsten, amber!
SvaraRaderaIntressant fråga om bilderna, varför jag tar dem.
Kanske vill jag hålla kvar det jag har upplevt, lite längre? Också så att jag skall kunna dela med mig, berätta vad jag har varit med om, kanske få någon annan att känna igen sig.
Men de flesta foton är ju 'vanliga'. Man kan se vad de föreställer, men bilderna har ingen särskild stämning. Ibland tänker jag att jag skulle kunna slänga bort hundratals... snart tusentals... sådana bilder... och det skulle jag säkert göra, om de ändå inte skulle få mig att minnas en speciell dag, en speciell händelse. De befäster minnet.
Jag hör inte till dem som städar ur och slänger bort... inte än, eller inte så mycket. Än är jag inte beredd att släppa taget... kanske det betyder. Snarare är jag försiktig med vad jag tar hem, redan där väljer jag bort det mesta.
Har också svårt att klara att huset är upp och ner!