Jaa, det kan nog hända. Lite.
Idag har jag tagit några bilder på ett ställe där man inte får fotografera, i Niguliste, St. Nicholas kyrka, i Tallinn.
Visst skall man vara rädd om sina konstskatter, men jag tyckte nog att det gick lite för långt. Man fick inte fotografera utan blixt, man fick inte fotografera sådant som redan var skyddat av glas - ja, man fick inte ens fotografera fotografierna av konstverken.
Det kändes nästan som om ‘de’ inte unnade folk att få ta med sig ett bildminne hem.
Jag blev nästan fast.
Man får inte fotografera här, sade vakten. Jag vet det, sade jag, lite nervöst. Hade han sett något? Stäng väskan, sade han hotfullt. Jag lydde snabbt, för jag tyckte mig ha sett att han tog filmen av en annan fotograf.
Efter det stod jag bättre emot frestelsen.
Fast det var inte lätt, det var så vackert därinne och jag hittade ganska många målningar och träskulpturer som jag tyckte om, som gjorde intryck på mig. Framför allt vissa detaljer… Fast nu känns det som om jag missade en hel del, bara för harmens skull, för att jag inte fick fotografera… Där har ni förresten en bra orsak till att vara laglydig… till att vilja vara det. Så att man inte blir distraherad, menar jag.
Där fanns också ett rum med silverföremål, varav de flesta hade tillhört en för mig okänd sammanslutning, St. Maurice’ broderskap. Namnet var efter en romersk officer som led martyrdöden. Denne var av afrikanskt ursprung, så därför kallas bröderna också Svarthuvuden. Det var en ganska exklusiv sammanslutning, öppen bara för unga rika ogifta och tyska män. Den bildades under hansatiden och upplöstes (i Estland) i och med det sovjetiska maktövertagandet.
Vad som först väckte mitt intresse var kanske de många och jättestora ölstopen. De var mycket utsirade… och somliga var utdragna och liknade ett ben… som slutade med en klöv, en rådjursklöv. Här och där såg man också bilden på krigaren Maurice, i full rustning… eller på hans mörkhyade ansikte. Att dricka öl, läste jag i muséets programblad, var ett viktigt inslag i deras riter. Det lät lite spännande tyckte jag. Ölriter.
Hittade lite om Svarthuvudena på nätet också, här. Det verkar inte som om St. Maurice-bröderna skulle ha fastnat för det självuppoffrande hos sitt skyddshelgon utan mera för det krigiska, att besegra och äga. De blev mycket mäktiga… och besvärliga att tas med.
Muséets största stolthet är kanske ändå Bernt Notkes Dödsdans. Den var mycket stor, många meter på längden, men ändå var det inte lätt att urskilja detaljerna. Den var skyddad av ett glas som kanske var lite illa valt, ganska matt och oskarpt. Man ser den faktiskt bättre på wikipedialänken ovan.
Jag tycker särskilt mycket om detdär skelettet som hoppar på ett ben och gör sig till.
Andra bloggar om: talinn, niguliste, st. nicholas kyrka, museum, konst, fotografera, uppförande, svarthuvuden, st. maurice, helgon, brödraskap, riter, ölriter, ölstop, silverföremål, notke, dödsdansen
De är liksom förjusande förskräckliga alla de där skeletten. Jag ska jobba med monster och skräck som tema i år med mina dramaelever. Och jag tror att den bilden kan få tjäna som inspiration. Tack för att du visade den =)
SvaraRaderaJag förstår inte varför man inte skulle få fotografera... Skadas föremålen eller kyrkan i så fall? Eller är det för att man i så fall inte får sålt sina egna bilder?? Dumma regler är till för att brytas tycker jag... Bra att du tog fotografierna! Det är alltid, nåja, ofta, enklast att vara laglydig, men om det innebär att man frikopplar hjärnan från att tänka själv är det rent av farligt!
SvaraRaderaHäftig bonad den där dödsdansen...
De verkar ha fastnat i "kan man bestämma så ska man"...
SvaraRaderaMen du, finns det folk som har film i sin kamera numer? Eller står de bredvid och tittar medan man raderar? Då kan de ju få se ett och annat annat också, så att säga - som kanske inte alltid var menat för deras ögon. Kanske får man radera det med i det allmänna bestämmandets tjänst. Eller är jag ute och cyklar nu?! :-)
Hej, alla vänner! Tänkte börja svara, men kom fram till att det klarar jag inte, med sommarstugeteknologin! Bara lite skall jag ändå säga.
SvaraRaderaUlrika: Det var det rätta uttrycket. Förtjusande förskräcklig!
Tänkte också på det, Qi, att de kanske vill sälja sina egna bilder.
Amber: Jo, jag undrade också. Nu är jag inte helt säker på vad jag såg, men jag 'tyckte' att vakten bad att få den andra besökarens stora kamera och att han fick den också. Vet inte vad han gjorde med den.
Det var i alla fall tillräckligt för att skrämma mig. :)