Idag har det handlat om affärer. Betala räkningar. Göra en överföring till ett svenskt konto. En gammal pensionsförsäkring.
Om ni visste hur jag drar mig för att göra dehär sakerna. Det känns lite otäckt, skall jag få de rätta siffrorna i de rätta rutorna?
Det handlar väl om kontakten med det materiella, kommer jag verkligen att klara mig?
Helst glömmer jag bort sådana saker.
Fast inte så mycket att jag skulle glömma förfallodagarna. Några extraavgifter vill jag inte ha, där kommer igen rädslan för att klara sig.
Fast idag hade jag en lite rolig tanke. Idag tänker jag inte använda huvudet, jag betalar med kroppen istället. Jag tänker inte, gör det bara mekaniskt. Gärna lite meditativt också. Sitter rak i ryggen, känner hur fingrarna rör vid tangenterna. Lyssnar till lugn och skön musik.
Kan inte påstå att jag lyckades helt och hållet, men ändå så pass bra att jag hade energi över för att ta itu med ett inte-brådskande ärende. En gammal pensionsförsäkring. Den borde jag väl kunna få ut nu, när jag är sjukpensionerad?
Det kändes inte helt säkert.
Om jag inte får den, blir jag arg, tänkte jag då.
Men så tänkte jag igen. Det gäller bara 6,10 € i månaden, skall jag bli arg för det?
Jo, det kan jag nog. Småpengar är också pengar för en sjukpensionär.
Sedan kom nästa tanke. Men jag kan väl inte låta ‘dem’ ta min energi också? Det skulle ju bli en dubbel förlust, först pengarna och sedan min sinnesfrid.
Vi får se hur det går.
Men visst är det intressant att leva? Jag upplever att jag idag har flera valmöjligheter än någonsin tidigare.
Jag tror det beror på att jag har börjat sätta en större vikt vid min sinnesfrid.
Andra bloggar om: affärer, rädslor, räkningar, missräkningar, pensionsförsäkring, valmöjligheter, sinnesfrid
Hela det rysliga kring räkningar och räkenskaper känner jag så väl igen. Det tar emot att hantera siffror och fall allt blir fel och ibland får jag för mig att det liksom är för att jag inte vill hantera mitt liv. Jag vill bara att allt ska bli bra utan att hantera allt besvärligt. Måste det vara besvärligt vill jag bara ligga under täcket och strunta i om jag hör alla mina goda strukturer falla samman under tyngden av allt struntat och jobbigt.
SvaraRaderaUlrika: Just det! Under täcket är en bra plats, man kan få för sig att man är skyddad från räkningar och andra besvärligheter. :)
SvaraRaderaFast jag tycker nog att både du och jag är rätt bra på att hantera våra liv... trots allt.