måndag 29 juni 2009

Det var roligt först


Jag skrattade, när jag såg honom ligga i brödkorgen på köksbordet. Den var ju alldeles för liten! Liten och mysig, tyckte Tass.

Men så märkte han att jag var road och började byta sovplats stup i kvarten. Bara för att göra mig ännu gladare, kantänka.

Brickan som jag brukar bära ut på balkongen. Vill jag verkligen ha katt på alla ställen där jag har mat??

Tröjan som gled ner från min kontorsstol. Gled ner, förresten? Gjorde den verkligen det?

Kontorsstolen. Den som han har haft respekt för hittills. Nu hittade jag honom där också. Plötsligt var det inte så roligt längre.

Alla dessa sovplatser, under en och samma dag - och då har jag inte räknat upp de vanliga ställena, de tillåtna.

Jag menar, alla dessa gränsöverskridningar. Man skulle kunna få för sig att han syftar till världsherravälde... i mitt hus!

Antagligen kommer han att försöka med min kaffekopp nästa gång.

Andra bloggar om: , , , , ,

6 kommentarer:

  1. Katt i karott!

    Fin fin bild.

    Och du är välkommen hit till den skånska vildmarken när helst det kan passa!

    SvaraRadera
  2. Hmm, min katt får inte ligga i sängarna längre. Under sommaren fångar han fåglar och annat jag inte vill veta något om, så tidigare, när han fick ligga i min säng, fick jag fågelloppor - inte kul!

    Kan nog vara bra med vissa restriktioner. Hur gammal är din katt?

    SvaraRadera
  3. Tack, Ulrika!

    Jag övar mig med ett verktyg som kallas Friform. Ritandet går väldigt fort och färgen fylls i på samma gång. Intressant är framför allt att man måste ha formen i huvudet innan man går till verket, man ritar liksom alla konturerna på en gång. Ritar man en morot som en trekant så gör man alltså hela moroten på en gång.

    Jag tänker mig en Skåne-resa i höst, ser fram emot att få träffa dig!


    Amber: Sovrummet är förbjudet hos mig också, vill inte ha för mycket katthår i näsan... eller, eller som i mitt inlägg, i maten.

    Mina kattbröder blev två år i maj... och har fortfarande en hel del leklust. Men det är nog mest Tass som jag får hålla efter, han är imponerande påhittig!

    SvaraRadera
  4. Lycka till med det där med att uppfostra en katt... :-)

    Sen får du gärna berätta för mig hur du gjort!

    "En som försökt men inte lyckats"

    SvaraRadera
  5. Qi: Någon uppfostran vet jag inte om de får, så höga ambitioner har jag knappast... men jag har ju också mina behov, kanske framför allt att få sitta i lugn och ro. Så jag håller mig lite på min kant, kelar inte så mycket med dem som jag kanske skulle vilja. Släpper jag dem för nära inpå mig, tycker jag de blir både tjatiga och alltför påhittiga (läs: Tass).

    Men jag har aldrig varit vidare bra på att vara konsekvent. :)

    "En lite vresig och enstörig kattmamma"

    SvaraRadera
  6. Ja ja sådana är dom små... måste vissa sin självständighet på flera sätt.

    SvaraRadera