Solsting och misstag och dröm

Vaknade klockan halv fem… på eftermiddagen.

Men jag lät det hända, för att jag var så utmattad igår. Tre dagars sommarvärme-firande verkar vara just så mycket som jag orkar med. Jag har cyklat runt på stan, flera timmar om dagen… och bara njutit. Jo, man kan bli trött av sådant också, att njuta intensivt.

Kanske hade jag fått lite solsting också.

Sedan om ett ord som jag har funderat på. Missuppfattning. Det innebär ju att man har trott på något som vid ett senare tillfälle visar sig vara fel. Då brukar man bli mer eller mindre besviken.

Besvikelsens storlek verkar ha med två saker att göra. Hur länge man har trott på fel sätt och hur mycket fel man har tagit. Var det ett betydelsefullt misstag?

Fast egentligen handlar det väl om fåfänga? Man vill vara intelligent och en intelligent mänska skall inte gå att lura. Så man är besviken på sig själv, att man lät sig luras. Man skäms för det, klandrar sig själv. Att jag kunde vara så dum!

Men kanske finns det andra sätt att reagera på?

Om man inte lyssnar till sin fåfänga, vad finns det då för skäl att skämmas eller klandra sig själv? Man hade fel, men trodde ju att man hade rätt. På den tiden kändes det rätt och bra att tänka på det sättet. Så varför skulle man ändra på sin känsla, bara för att man nu inser att man hade tagit fel?

Jag hade ett fasligt bestyr med dehär tankarna inatt, vävde in dem i en dröm också:

Jag var vilse på ett jättelikt sjukhus, långt hemifrån. Någonstans hade jag lagt ner min ryggsäck, men jag kunde inte komma ihåg var, kunde inte ta mig samman och ens försöka. Dessutom hade jag ett otäckt sår i huvudet. Jag vet inte om det hör hit, men det gick som en smal gata utmed hela huvudet, från hjässan och ner mot nacken. Det blödde inte, men gjorde ändå ont, ömmade…

Sedan kom jag på att jag drömde, men det hörde också till drömmen! Jag skulle göra den insikten och känna den lättnaden. Min ryggsäck var ju inte alls borta, jag visste precis var den stod… och redan innan jag rörde med fingrarna i hårbottnen, så visste jag att den skulle vara hel. Inget sår där inte!

När jag vaknade, visste jag att drömmen hade med tankarna om missförstånd att göra, men hur kunde jag få ihop det? Jo, nu vet jag: Drömmen visade att den hemska känslan var onödig, överflödig. Allt var bra, egentligen. Det hade varit bra då, det är bra nu.

Vet inte om dethär är intressant för någon annan… eller ens mig själv! :) Kanske tyckte jag bara att det var lite spännande att se om jag kunde göra en text av det.

Nåja. En text i högen.

Andra bloggar om: solsting, misstag, dröm, intelligent, dum, skam, självklander