Nu har jag också läst en bok av Bodil Malmsten, Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. Eller lyssnat på den, rättare sagt. Numera är det lättare för mig att lyssna på böcker.
Och jag märkte att jag tyckte mycket om att lyssna till Bodil.
Det hände inte genast, jag måste lära känna henne lite först – men plötsligt kände jag att jag faktiskt satt och spann, medan jag lyssnade. Precis som en katt. Jag mådde så bra, hade så roligt. Där satt jag i min länstol och bara njöt, med hela kroppen.
Ett par veckor senare berättade jag detta för min kusin och hon nickade igenkännande. Så brukar jag känna mig, när jag läser Alexander McCall Smith. Ni vet, han med Damernas detektivbyrå.
Hon hade ett namn för företeelsen också. Feel good-böcker, kallade hon dem. När hon sade det, kändes det som om något skulle ha fallit på plats. Det var ett uttryck som jag hade saknat.
Många engelska deckare är på det sättet, sade jag. Folk dör som flugor, men det är ändå bara mysigt.
Dagen fortsatte i samma anda.
På kvällen såg jag Mamma mia, filmen. En lite tunn historia, sade min kusin, men jag upprepade vad jag nyss hade lärt sig: Allt man ser behöver inte vara trovärdigt. ‘Feel good’ är ett helt godtagbart alternativ.
Fast Mamma mia var nog lite mera än så – vilken otrolig energi!
- Abba-låtarna!!
- Att se Meryl Streep (född 1949!) hoppa som en tonåring! Efteråt hörde jag henne berätta om det, på YouTube (bland annat här och här och här): Hur roligt det var att vara med i filmen, att märka att hon faktiskt kunde, orkade, vågade…
- Den grekiska skärgården! Jag vill också ha ett hus med blårappade väggar inuti och med grekiskt ljus som strömmar in genom fönstergluggarna…
- Äldre kvinnor i huvudrollerna - roliga, fräcka och livserfarna! De förväntar sig inte längre så mycket… fast kanske mera än de själva tror?
Andra bloggar om: feel good, spinna, bodil malmsten, böcker, filmer, alexander mccall smith, mamma mia, meryl streep
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar