Nu vet jag lite mera om systrarna Brontë. Genom några filmer har jag satt mig in i deras livshistoria och en del av deras författarskap. Utom Wuthering Heights har jag också sett Jane Eyre, av Charlotte Brontë. Den senare romanen är kanske lite väl trygg, Jane Eyre är ju en sådan pelare… men i Wuthering Heights ger man sig verkligen hän åt sina känslor.
Eller med Kate Bushs ord:
Out on the wiley, windy moors
We’d roll and fall in green
You had a temper like my jealousy
Too hot, too greedy
How could you leave me,
When I needed to possess you?
I hated you, I loved you, too.
Framför allt minns jag en scen ur filmen.
När Cathy flyttar ifrån Heathcliffe, låter han det gå ut över en kull fågelungar. Förut hade de tillsammans glatt sig åt fågelungarna, men nu hindrar han fågelmamman från att mata dem och låter dem svälta ihjäl. Sedan visar han upp de små liken för Cathy och säger: Vad har de att leva för, när du inte längre finns här och tittar på dem?
En kuslig scen, men också en som väckte min beundran. Att bara komma på ett sådant uttryck för svartsjuka…!
Ja, dethär var ju filmen. Men nog finns väl denhär scenen med i boken också?
Andra bloggar om: Svindlande höjder, Wuthering Heights, Brontë, Emily Brontë, Kate Bush, filmer, passion, känslor, kusligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar