onsdag 30 januari 2008

Oj, oj, oj!

Här sitter jag och är sjukskriven och gör precis som jag vill... och ändå känner jag mig så stressad! Det känns som om... alla mina miljoner celler... skulle dra åt varsitt håll. Det finns inte det minsta lugn och ro kvar i denhär kroppen... och ändå är det inte något särskilt som har hänt.

Jo, jag skulle behöva komma mig iväg till gynekologen. Några tusentals celler försöker dra iväg med mig dit... medan några andra tusenden säger åt mig att det är väl inte så bråttom... och du avskyr ju dendär elektriska... förlåt, gynekologiska stolen.

Sedan har vi dedär tusentalen som tycker att jag skall skriva inlägg på carulmare, hålla igång bloggen.... och deras minst lika många motståndare som istället vill att jag skall arbeta med free1000s, min nya sajt. Den som skall göra mig rik, fort... innan sjukskrivningen tar slut...! Jag fick en idé, förstår ni, ännu en förbannad idé...!

Det var något slag... kärlekstrams med den. Vad kan du ge? frågade jag mig. Nu, när jag är sjukskriven, vill jag så gärna ge, känna att jag fortfarande kan bidra... och så kom jag att tänka på mina bilder. Mina egna bilder, men också mina bokmärken, alla konstverk och detaljer av konstverk som jag har sparat på, i många år. Dem skulle väl andra också kunna ha nytta av, särskilt om jag ordnar upp dem... och det borde väl jag kunna, jag som är bibbatant?

Jag skulle ordna bilderna så bra som jag kan... och sätta in lite reklam också (AdSense)... och så, kanske, skulle folk klicka på reklamen ibland, och då skulle jag tjäna lite pengar.... och sedan, småningom, skulle jag kanske få en liten biinkomst... eller kanske ännu mera än så...?? Ibland lät jag tanken skena iväg och såg framför mig hur jag levde enbart på reklaminkomster. Då skulle jag inte behöva vara sjukskriven längre...

Det kändes som ett experiment också... eller, en lek med universum. Kan man göra såhär? frågade jag rätt ut. Skulle inte dethär kunna vara en livsprincip? Man ger det man har... och tar emot det man behöver. För vem vet vad som är värt något, i det kosmiska perspektivet...?

Fast... Kanske är det bara kärlekstrams. Ännu har jag knappt tjänat något alls... och, när jag tänker på det, vet jag inte hur väl AdSense passar in i dethär sammanhanget...

Men det får vara. Jag skall inte tänka mera nu. Sluta stressa och vila hjärnan. Ge och ta? Ta och ge? Den som lever får väl se...


kattstress!
förfärliga matte öppnade inte dörren
utan började fota istället
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

  1. En underbar bild av katten..!

    SvaraRadera
  2. Jag hade faktiskt börjat undra lite smått vad du höll på med. Varje gång jag gick in här stod det: Vildänder.
    Den texten var lite för svår för mig, men jag läste i alla fall. Det är som att min hjärna inte fixar att gå in i saker som du gör.
    Nu vet jag ju vad du sysslat med. Det är väl bra att försöka hitta inkomstkällor. Synd att du känner att du måste prestera fast du är sjukskriven. Hur blir det då med ni evinnerliga RO? ;O)

    SvaraRadera
  3. Leosdream: Visst! :) Det är en karaktärsbild dessutom. Sådan är han, min lilla racerkatt! Jag kommer att tänka på min son, när han var liten. De sade på dagiset att både när han är ledsen och när han är glad, så är han det med besked...!

    Anna: Jag tror jag är... en ensaksrörelse, en enpersons-ensaksrörelse! :) När jag går upp i något, så vet jag inte om något annat och det tar på att försöka avsluta och börja med något annat.

    Ja, varför tror du jag är så intresserad av RO? :) Det är svårt att inte prestera... men jag hade inte tänkt att det skulle bli på det sättet. Det är roligt att lägga ut bilderna, vilsamt också... och inte gör det ju något om jag skulle tjäna lite pengar... men det är så lätt att slinka in i effektivitetstänkande...!

    Följer hela tiden med på din blogg. Jag tyckte ni var så duktiga, när ni skulle hitta en lösning åt sonen - och du som var så trött också!

    SvaraRadera