Jo, spännande och roligt... och på samma gång en talang, en förmåga att röra sig inåt... Men så brukar det ju vara. Det som man är bra på är också roligt, vill man gärna göra mycket av... och så förtar man sig kanske? Det har jag funderat på den senaste tiden. Hur mycket skall jag gå in i dethär introverta... och hur mycket försöka gå den andra, mera kämpiga vägen.... Har du tänkt något om det...?
Det är en balansakt. Även för mig. Som du tycker jag att resan på den introverta oceanen många gånger är mycket mer spännande än den i den "yttre" världen. Problemet för mig är att folk omkring mig ibland tycker att jag teoretiserar och drömmer för mycket. Och, ja, de som man kan föra givande resonemang om inre resor är ganska få. Åtminstone för mig IRL... Många är rädda för resan inåt i sig själv och företar i stället en massa yttre resor i form av just resor till andra kulturer men även konsumtion av yttre prylar.
Jag tror inte att man förtar sig av inre resor, däremot kan man bli kanska ensam, det är min erfarenhet. Så jag försöker att ha åtminstone ett ben i den yttre verkligheten... :-)
Qi: Ja, precis. Att vara introvert är nog medfött, men man kan också välja det, mer eller mindre... och det får konsekvenser i det vanliga livet. Att hitta sin egen balans... är nog inte det lättaste. Hur mycket ensamhet vill jag ha... och hur mycket sällskap? Hur mycket sällskap klarar jag av att ha...?
Jag tolkar introvert som att man tycker att resorna in i ens egna själ är minst lika spännande som resorna utanför.
SvaraRaderaFast din tolkning är roligare och positivare!
Jo, spännande och roligt... och på samma gång en talang, en förmåga att röra sig inåt... Men så brukar det ju vara. Det som man är bra på är också roligt, vill man gärna göra mycket av... och så förtar man sig kanske? Det har jag funderat på den senaste tiden. Hur mycket skall jag gå in i dethär introverta... och hur mycket försöka gå den andra, mera kämpiga vägen.... Har du tänkt något om det...?
SvaraRaderaDet är en balansakt. Även för mig. Som du tycker jag att resan på den introverta oceanen många gånger är mycket mer spännande än den i den "yttre" världen. Problemet för mig är att folk omkring mig ibland tycker att jag teoretiserar och drömmer för mycket. Och, ja, de som man kan föra givande resonemang om inre resor är ganska få. Åtminstone för mig IRL... Många är rädda för resan inåt i sig själv och företar i stället en massa yttre resor i form av just resor till andra kulturer men även konsumtion av yttre prylar.
SvaraRaderaJag tror inte att man förtar sig av inre resor, däremot kan man bli kanska ensam, det är min erfarenhet. Så jag försöker att ha åtminstone ett ben i den yttre verkligheten... :-)
Qi: Ja, precis. Att vara introvert är nog medfött, men man kan också välja det, mer eller mindre... och det får konsekvenser i det vanliga livet. Att hitta sin egen balans... är nog inte det lättaste. Hur mycket ensamhet vill jag ha... och hur mycket sällskap? Hur mycket sällskap klarar jag av att ha...?
SvaraRadera