Eller också är jag piggare nu. Jag vill kanske för mycket, än är det det ena och än det andra. Mycket håller jag på med min nya bärbara. Innan jag for hit, köpte jag högtalare för bärbara datorer, för att kunna lyssna på musik medan jag skriver. En mus skaffade jag också, vill inte hålla på med pekplattan hela tiden. Men musen passade inte ihop med Vista, mitt nya operativsystem.
Krångel, krångel. Det är mycket som inte fungerar ännu. Jag har tagit med mig åtta filmer från biblioteket, men bara tre av dem går att titta på. Det verkar vara en drivrutin som fattas.
Dessutom har jag glömt en text hemma i stan, en om Istanbul-resan. Jag skulle förstås kunna skriva den en gång till, men jag vet inte om jag vill gå in i den igen. Den var ganska svår att skriva, känslig på något sätt.
Och oj, så grått det är idag! Klockan är tolv på dagen och jag måste ha lampan tänd. Regnet öser ner.
Då och då undrar jag över vad jag vill... bortsett från att få min nya bärbara att göra det den skall. Vad vill jag skriva om - eller vill jag alls skriva? Skulle jag hellre göra något annat? Skall jag börja ett nytt spel? Vad vill jag... egentligen?
Ändå är jag ganska nöjd. Jag hade väntat mig att jag skulle vara slut efter Istanbul-resan - men så blev det inte alls. Jo, min kropp var trött, mycket trött. I tre dygn sov jag som en stock, mycket djupare än jag brukar. Det var så skönt. Jag verkade kunna sova hur mycket som helst, på natten och på dagen också. Det var precis som för en tid sedan, när jag just hade blivit opererad...!
Jag var utmattad, men inom mig kände jag mig bra. Jag hade klarat av att resa... och dessutom var det något annat också. Det är bra att komma bort ett tag, brukar man säga - och det stämmer, det stämmer...! Resan var tung, men också så annorlunda. När jag kom hem, kunde jag se på min vardag med nya ögon. Det finns inte bara arbete och vila - det finns ju Istanbul också. Världen är mycket större än den kan verka ibland.
Jag som har rest så mycket, hur kunde jag glömma bort det...?
Det var därför som jag for till sommarstugan. Jag ville fortsätta att röra på mig, hålla kvar känslan av att världen är stor... Och medan jag krånglar lite här, kan det ju klarna för mig... på någon annan punkt. Krångel tar på krafterna, det är klart, men tydligen har det också något att ge.
vattenstigar
krångelmaskin (älskad)
löv med hål i
Andra bloggar om: carulmare, istanbul, krångel, resor, sommarstugan
Jag känner igen mig i din... rastlöshet, kanske? Jag tror absolut att det konstiga höstlika vädret spelar in - vad ska man göra av sina sommar-dagar, när det inte är sommar? Jag känner en otålig, vag irritation, inget känns riktigt intressant eller roligt... fast så är det kanske inte för dig. Och jag tror absolut att en liten resa är bra för att hjälpa en att byta perspektivet. Så brukar det funka för mig också, och jättetrött brukar jag också bli, efteråt...
SvaraRaderaKanske är det så att det du vill, är att uttrycka dig på något mer sätt än bara skrivandet? Det ena måste inte utesluta det andra... Krångel är bra på det sättet att det tvingar en att fokusera sina tankar på något konkret, och under tiden man gör det brukar processer kunna jobba under ytan på egen hand... det bruka vara bra. Är min erfarenhet, i alla fall.
Som vanligt blir jag mycket fascinerad av ditt sätt atthandskas med ord. Du får mig att tänka lite djupare tankar, på ett positivt sätt. Din stuga känns oerhört lockande. Det härliga med att världen är stor är att kunna njuta av de små ställena oxå känner jag. Kramar...
SvaraRaderaSå härligt ändå: en stuga och en vattenstig. Det låter somrigt.
SvaraRaderaOch som sagt- nu kommer sensommaren med sol och värme. Våra årstider håller bara på att förändras lite eller också är allt helt "normalt" om man jämför med alla 4,5 miljoner år som jorden funnits ( påstod någon.)
Du kanske ska testa med att skapa nya bilder av tankar med penna och papper. Färg. En bild kan ju innehålla tusen ord. Tusen känslor, och tankar.
Skrattar igenkännande åt ditt inlägg. Så ofta när man är ledig tycker jag det blir så, den där oron, som inte riktigt går att definiera eller tillfredsställa.
SvaraRaderaMan kan ju välja att flaxa runt hela sin lediga tid och GÖRA saker, men då bleve man väl galen av den anledningen.
Månntro det är en särskild sorts människor som blir sådär rastlösa/oroliga? För alla blir väl inte sådana?!
Hej Carulmare! Litet OT men med tanke på tidigare diskussioner vill jag tipsa om att om du har tillgång till Kunskapskanalen (SVT) så visar de en serie om hjärnan och avsnittet nu på torsdag 21.30 ska handla om extroverta/introverta. Tänkte att det kunde intressera, jag ska i alla fall försöka se den...
SvaraRaderaHa det bra i stugan (om du är kvar där).
Tack för kommentarerna!!
SvaraRaderaVisionary: Jag tror att jag fortfarande var trött efter resan, men jag ville inte erkänna det. Att det skall vara så svårt att komma överens med sig själv...!
Gisan: Jag tycker också om att läsa hos dig. Dina ord är enkla, nära, berörande. Kramar...
Inkan: 4,5 miljoner år. Det var ett långt perspektiv - och jag som ännu inte har fyllt femtio...!
Visionary och Inkan: Ja, jag söker nya uttryck... men mera om det senare.
Amber: Det finns nog mänskor som är födda med en underbar balans... och vi andra får väl flaxa på tills vi lugnar ner oss...! :)
Tack för tipset, HolyGoat! Det låter intressant, men tyvärr har jag ingen teve. Kanske kommer du att skriva något om detdär programmet?
Jo, om det kommer fram något intressant i programmet kan jag nog berätta det på ett eller annat sätt.
SvaraRaderaJag känner också igen mig i din rastlöshet. Men när det regnar brukar jag bli sömning och vilja sitta inne och mysa. Men när det håller på länge, och jag är färdigmysen, då kan det nog bli sådär för mig med. Vill göra saker, komma vidare, hitta på något. Vad roligt att höra att Istanbulresan var bra, och att du fortfarande har (nåja) ork kvar till att resa mera. =)
SvaraRaderaHoppas din älskade bärbara krångelmaskin har slutat krångla så du kan ha glädje av den. Själv funderar jag på att också skaffa mig en bärbar, det verkar så behändigt att kunna ta med sig den vart man går... :-)
SvaraRaderaAntar att vattenstigarna försvunnit i den senaste tidens högtryck och att du kan ta dig dit du vill utan läckande gummistövlar.. men med din bärbara! :-)
Själv är jag glad att sommaren snart är slut så att alla människor kommer hem igen så man kan nå dem. Och att det blir ordning och reda igen. Och att det inte är så varmt och svettigt som det är nu.
Ha det bra carulmare!
Kram från qi