Men det var fel. Kyrkan, som blev en moské, som blev ett muséum, berörde mig mer än väntat. Det var en byggnad som hade varit med om mycket. Först var den en basilika, sedan fick den den jättelika kupolen, sedan fick den minareter. Till sist byggdes väl kiosken där man säljer inträdesbiljetter till muséet.
Insidan var lika dramatisk. Islamsk ornamentik och kristen bildkonst, nästan sida vid sida. Och allt var så gammalt. Det blankslitna stengolvet, den slingrande tunneln upp till andra våningen. Bara den var en stor upplevelse. Här har vi alla trampat, tänkte jag, i århundraden. Kristna, muslimer - och så dagens muséibesökare. Stenarna var blanka och hala av slitning, igenmurade öppningar berättade om andra tider och andra tänkesätt - och så ljuset, ljuset...!
Högst upp fanns det mesta av det kristna arvet, uppe i kupolen och på andra våningen. Min son fann det betecknande. Där kunde 'de' väl inte komma åt det så lätt. Jag skrattade och berättade vad jag själv hade tänkt, om de stora svarta tavlorna med arabiska bokstäver (korancitat?). De var så iögonfallande att jag inte kunde låta bli att tänka att de skulle fungera som någon slags återförsäkran... mot det kristna. De kristna bilderna fick vara kvar... men det är i alla fall vi som har rätt...! Sonen skrattade och kom ihåg ett stycke ur Röde Orm. Det var om några nordbor som tjänade som kejsarens livvakt. De kunde inte låta bli att rista några runor, medan de stod och lyssnade på de kristnas ramsor...
Röde Orm är en av min sons favoritböcker. Jag undrar om den inte blev ännu mera levande för honom i Hagia Sofia...?
Andra bloggar om: carulmare, Hagia Sofia, islam, kristendom, Röde Orm
Det lär finnas även inristade runor av våra nordiska vilda sjöfarare i Hagia Sofia. Du kollade inte efter dem? Med tanke på tusen år så är det en hälsning från forntiden...
SvaraRaderaOj, oj! Helt plötsligt fick jag ett behov till som jag inte visste att jag hade. Att besöka Hagia Sofia.
SvaraRaderaJag säger exakt som bless. Jag fick oxå ett väldigt behov av att besöka denna byggnad... Kramar
SvaraRaderaÅh... så vackert.
SvaraRaderaoch så ljuset, ljuset...!
SvaraRaderadet himmelska ljuset är detsamma oberoende om det är en kristen kyrka eller islamsk moske.
leosdream
Samma här! Hagia Sofia skulle jag absolut vilja se!
SvaraRaderaKul att ni blev inspirerade! Jag gick faktiskt dit två gånger, först ensam, i flera timmar, och sedan igen, tillsammans med sonen...!
SvaraRaderaInkan: Nej, jag kände inte till detdär... eller kom inte ihåg. Så jag tänkte nog mera att det var Frans G. Bengtssons fantasi...! Undrar var någonstans de hade ristat...?
Jag har varit i Hagia Sofia/Ayasofya en gång för nästan 20 år sedan. Blev också tagen av den, arkitekturen, blandningen men framför allt rymden, höjden...litet som Notre Dame fast häfigare, eftersom Hagia Sofia är äldre och mer exotisk.
SvaraRaderaVar ni in i Sultanahmet också?
HolyGoat: Jo, jag var inne i Sultanahmet också. Visst är det den som kallas den Blå moskén?
SvaraRaderaOm jag minns rätt, byggdes Sultanahmet för att överträffa Ayasofia. Så allt är ännu lite större där!