måndag 30 juli 2007

Vinna och förlora

De bor verkligen fint, sonens pappa, hans fru och deras nioåriga dotter... Vi kan väl kalla dem A och S och M. Jag skall inte visa hur de ser ut, däremot kan jag kanske lägga fram några bilder från deras ställe utanför Istanbul. Lyxigt, får man nog säga! Fyra våningar, fyra badrum - och bara tre personer. Hjälp med barn och städning. Chaufför. För trafiken i Istanbul är livsfarlig, säger A. Gröna och vackra omgivningar. Designad trädgård... Själva tyckte de också att de hade det bra, men verkade inte se det som så ovanligt. Kanske är det vanligare i Turkiet än i Finland att man bor på det sättet... Dessutom har de ju skulder... och är inblandade i en mångårig rättstvist med den turkiska staten... Men jag skall inte säga mera om det. Jag vet inte så mycket att det skulle bli rätt. I alla fall verkar det som om framtiden skulle vara lite osäker...

Medan jag skriver dethär, slås jag av en tanke. Jag tänker på de båda männen i mitt liv. Båda har en juridisk utbildning, men ingen av dem är verksam som advokat. Den förste blev... pokerspelare! Det sista jag hörde av honom, för tjugo år sedan, var att han skulle slå in på den banan. Han hade märkt att han hade fallenhet för det. För något år sedan såg jag en bild av honom på nätet. Han hade vunnit 50 000 dollar...

Min sons far är kanske inte lika våghalsig. Han har ett företag som ger råd om ekonomiska placeringar, men vill inte längre satsa sina egna tillgångar. Men också han har upplevt både att vinna och förlora - mycket...

Och så jag, jag som är så rädd för pengar. Det ligger nära till hands att tänka att det inom mig finns (eller fanns) en längtan efter att våga satsa och kanske vinna... Kanske var det delvis därför som jag drogs till dessa män...?




Andra bloggar om: , , ,

9 kommentarer:

  1. Jag tycker det låter som spänningssökande män, om än något olika. Det är väl inte så konstigt att du drogs till dem - de har något som drar. Många kvinnor dras till spänningssökande män. Det har säkert naturen ordnat, av någon outgrundlig anledning.

    SvaraRadera
  2. Elektromagnestiska vågor kanske?
    Fotoner som dansar och dras till varandra... Och dofter som som snurrar till alla inälvor från näsan ner i magen...

    Det handlar om både fysik och kemi.
    Tror jag.

    Visst är det spännande!

    SvaraRadera
  3. Ja det där vilka män vi dras till kan man fundera på. Jag ser tydligt idag varför jag valt som jag gjort. Men det är intressant. Kramar...

    SvaraRadera
  4. Den som inte är så oerhört rädd för det okända att den måste ha varje sak på sin plats och var dag likadan... den som inte är så rädd, den attraheras nog av dynamik. Det behöver inte vara det våghalsiga som du drogs till, det kan vara det dynamiska, levande, rörliga... och säkert är det så att den dynamiken finns i dig också, fast med andra uttrycksformer än kring just pengar. Det finns säkert ett mått av igenkänning i dig, för de männen...

    Fina bilder. Spännande att få en liten glimt in i deras liv...

    SvaraRadera
  5. Jättefint bor de! Att det är så lummigt och grönt? Tror de vattnar en del, men även annars är det ju jättegrönt! Tänker på värmen och hur den torkar ut gräsmattor och annat...

    Annars håller jag med V-soul här. Om männen. Låter logiskt!

    SvaraRadera
  6. carulmare1/8/07 12:43

    Tack för alla kloka roliga och poetiska tankar!:)

    Nu börjar jag jobba... så sakteliga. Idag är jag på jobb, men ikväll far jag till sommarstugan och kommer tillbaka först på måndag kväll.

    Kanske kommer jag att kunna skriva och följa med i era bloggar därifrån också, men inte så lätt som hemifrån.

    Det är lite synd, men igen får jag några ensamma dagar på villan. Ensam i naturen = självklar, inte ifrågasatt! :)

    SvaraRadera
  7. Jag tror att det är väl komplext, det där, varför man dras till någon. Men ajg tror att man ofta kan falla för något som man ligger nära, men kanske inte har utvecklat på samma sätt. För jag tror nog att du också har tagit risker, chansat och inte alltid det närmaste alternativet. Men ditt område kanske inte varit pengar, utan dig själv. Då skulle man kunna se de där männen som de som småspelar om det materiella, medans du har storspelat, om det extensiella.

    Välkommen hem från resan!

    De mina har just kommit hem från del del av världen.

    SvaraRadera
  8. Existentiell spelare...! *fnissar förtjust* Fast är det inte det vi gör, vi alla? Spelar med livet som insats, spelar schack med livet - eller kanske döden, för att påminna om Ingmar Bergmans riddar Block.

    SvaraRadera
  9. Undrar hur de dina har haft det här hos oss denna sommar...? Säkert är det skönt att ha dem hemma igen. Och barn kan ju sätta sprätt på en ibland.

    SvaraRadera