Nu landar vi

Så är vi hemma igen...

Jag kände mig så lättad, när vi kom tillbaka, sent igår kväll. Tänk att jag har klarat av att göra denhär resan. Att hålla reda på tidtabeller och bagage, det är nästan det värsta. Det blir så dyrt, om man gör fel. Jag är så rädd att handskas med mycket pengar...!

Flygandet gick också bra. Jag brukar vara rädd, särskilt under start och landning, och det var jag nog denhär gången också, men jag tänkte inte på det. Det gick inte riktigt att vara rädd, när sonen var med. Han verkade inte alls tro att något kunde gå fel - och dessutom gillade han att landa. Det känns som på tivoli, påstod han...

Fint väder var det också. Jag tycker verkligen om att titta ut genom flygplansfönster, när det inte är helmulet. Faktiskt var det nästan det enda jag gjorde under alla våra flygturer, både på ditvägen och på hemvägen. Jag tittade på rutmönster och molnformationer och hur solljuset spelade in, såg tusen olika konstverk. Molnen liknade små kuddar. Varje kudde hade sin egen form och samma form låg som en skugga över jorden. Andra gånger flöt molnen ihop och blev till ett fluffigt täcke. Jag fick lust att lägga mig på det och sova en stund. Jag var trött förstås. Det är långt till Istanbul, också med flyg.

När vi närmade oss staden, blev jag piggare. Kvinnan bredvid hade så mycket att berätta. Hon var hemma från Istanbul och gift med en italienare. Först hade de bott i Turkiet, men år 2001 hade de flyttat till Sverige. Det hade att göra med den ekonomiska krisen i Turkiet vid den tidpunkten. Min sons pappa har också talat om krisen. Fram till år 2001 hade kvinnan arbetat med att designa maskiner, men nu studerade hon redovisning, på svenska. Hon talade ganska bra svenska. Lite tungt var det nog ändå, för medan vi talade blev det mer och mer engelska. Varken hon eller hennes man ville ha några barn, berättade hon. Därför var det bra att bo i Sverige, där det inte är så självklart. I Turkiet är man mycket familj. Trycket från släkten är stort... Vi talade också om den adress som vi skulle till. Zekeriyakoy, ca 50 km utanför Istanbul. Ett grönt och fint område, förstod jag på henne. Fina badstränder också. Det ligger vid svartahavskusten.

Här ett par bilder genom fönstret på flyget.

Istanbul svävar, som en flygande matta
Det är så varmt och fuktigt att det ångar
Steaming hot...

Andra bloggar om: carulmare, istanbul, resor