Istanbul, here we come

Imorgon bitti bär det av. Imorgon denhär tiden har vi redan varit hos våra turkiska släktingar i flera timmar... Man skulle kunna tro att jag har resfeber, men det har jag inte... Fast igår var jag ängslig och inte så lite arg. Jag tyckte att min son tog för lätt på denhär resan. När jag fick tag i honom, sent igår kväll, då hade han ännu inte börjat packa! Och jag som har förberett mig i nästan två veckor... Det tar väl ingen tid att packa, sade han. Det är ju bara att stoppa ner lite kläder och så passet och pengarna... Efter ett tag kom jag fram till att han kanske inte hade så fel. Vad mera behövde han göra? Jag hade ju gjort allt det andra - bokat och köpt presenter och tvättat kläder och kollat, kollat, kollat. Jag hade erbjudit mig att tvätta åt honom också, men han tyckte inte att det behövdes. Han hade redan tillräckligt med rena kläder. Inte behövde han något nytt heller. Kanske köper jag något i Turkiet, sade han. Han verkar inte alls bry sig om att göra intryck på sin pappa... men jag skulle gärna göra det, i alla fall lite grann. Så mycket att han inte börjar tänka att hans son far illa här i Finland. Att han måste resa i söndriga jeans och sladdriga urtvättade t-skjortor...

Men misshumöret gick över. Sonens pappa får tänka vad han vill och nu har jag försonat mig med sonens inställning också. Kanske är den inte så tokig, ändå. För tänk om jag själv kunde bli mera bekymmerslös? Skulle inte det vara bra för mig...?

Så idag blev en lugn dag. Jag har känt mig glad och nöjd och lite förundrad. Tänk att vi skall åka till Turkiet. Tänk att jag, jag som är sjukskriven, har ordnat en resa till Istanbul för oss. Det känns hoppfullt. Imorgon bitti far vi. Faktiskt.

Istanbul, here we come... och ser jag inte världsvan ut...! Mondän...! Nej, jag vet inte hur jag fick till dendär minen, men den passar ju bra här. Nu när jag skall ut i stora världen.

Ser ni att jag har klippt håret också? Lite som David Bowie - eller kanske som Ziggy Stardust...? Hår i Ziggy-stil, rymdstil, vill jag gärna inbilla mig... Fast jag skall ju inte längre än till Istanbul... denhär gången.

Andra bloggar om: carulmare, Istanbul, resor