Andas, bara andas

Säg att det är en småsak
Du vet att det bara är en småsak
varje gång du öppnar dörren och drar in den friska luften
Du vet att världen är stor
så stor att man inte ens vet om den har ett slut
Möjligheterna är oändliga

Inget störde dödens färg

Ingen enslig en eller grönklädd tuva,
ingen kulle, av ljungris klädd,
störde dödens färg, som sig lagt att ruva
på den sumpiga mossans bädd










Ur Vid myren av Gustaf Fröding - och igen är det min vän Peter Chakali som har hittat de passande raderna.

Fast egentligen är det Ofelia som ligger där, som John Everett Millais föreställde sig henne. Fast nu ser hon ju lite annorlunda ut, jag har mixat ihop henne med en bild från det mörka vattnet i Helvetinjärvi Nationalpark.

Om ni tittar noga på länkbilden, så förstår ni nog hur jag kom på tanken att göra ett sånt här fotomontage... eller hur?

Konungadottern kastar stjärnor

Jag står med lutan
i mörkret på gården.
Konungadottern i tornet
kastar stjärnor över mig










Ur Trubaduren av Edith Södergran

Målningen som jag har passat ihop med en av mina vattenbilder från Helvetinjärvi Nationalpark heter Lutspelaren och är gjord av Caravaggio.

Tack Peter Chakali för att du letade fram dehär raderna!

Nederlaget ett faktum

För nu har vi haft vårt första riktiga snöfall, ca 10 cm. Det ser verkligen ut som om vintern skulle ha kommit.

Fast egentligen är det ganska skönt om vintern nu faktiskt har kommit... jag menar, då slipper man ju att gå och harma sig för att den snart måste komma. Det känns lite som en lättnad.

Men jag önskar att isarna kunde vänta lite till... visst är det ganska fint när det ser ut såhär?

Halloween Leaves

Idag var jag på kyrkogården och gick - fast inte för att det är Halloween, det bara råkade sig så. Tyckte det såg spännande ut med den låga solen som lyste rakt genom trädens kala grenverk och ner på gravstenarna. Tog ett femtital bilder, men dem har jag ännu inte hunnit titta på. Kanske finns där också någon Halloween-bild, men då får den vänta till ett annat år. Vill inte stressa mig just nu, har ganska lite energi att tillgå.

Denhär bilden tog jag för några veckor sedan, fascinerad av skuggspelet.

Förstår ni förresten varför jag kallar dem Halloween Leaves, vad ser ni egentligen?

Skuggträd

Nu är det nästan bara skuggträden som har löv...

Hallå där!

Dubbelporträtt i fönsterbrädan

Något att hålla sig i

En av oss gick vilse

- och det var faktiskt jag.

Jag valsade runt i Helvetinjärvi nationalpark, i Ruovesi kommun, både länge och väl... och så med ens märkte jag att jag var ensam. Ingen i gruppen (= Knäppisarna) och ingen annan mänska heller stod att finna.

Visst blev jag lite ängslig, fast inte så mycket... för det var ju så vackert omkring mig. Kanske kan man säga att jag blev för distraherad för att kunna bli rädd.

Och nu vill jag redan ha en ny dans! Får jag kanske bjuda upp dig till en vals i det närmast himmelska Helvetinjärvi?

Videon innehåller förresten också några bilder från Runebergs källa, likaså i Ruovesi.

Andra bloggar om: helvetinjärvi, nationalpark, kansallispuisto, helvetinkulu, ruovesi, natur, bilder, foto, runeberg, runebergs källa, runebergin lähde, tjajkovskij, blommornas vals, vandra

Reserverad

Nos tycker om att bara titta på, helst från ett visst avstånd. Men han blir verkligen sårad om man helt glömmer bort honom.

Idag har han förresten ont i tassarna... vet inte vad han har råkat ut för. Han kan hoppa upp och ner från köksbordet, men vill inte att jag skall ta upp honom i famnen. Då jamar han ömkligt.

När jag ville att han skulle gå till köket, visade han att han förstod precis. Linkade iväg själv, så att jag inte skulle lyfta upp honom.

Vad jag hittade på Loppis

jag skrev ju att jag skulle dit.
Skrattade högt, när jag såg mig själv i den storblommiga blusen, kanske första gången jag har köpt något så storblommigt? En sån tant!! Fast kanske med en Schimmelpenninck i mungipan?

Rekommenderar collagefunktionen i Picasa (3.8.0). Vad kul man kan ha med den!

Apropå skiljsmässor

så tror jag att strumpor är en särskilt utsatt grupp.
Hur väl de än verkar passa ihop, så visst har har de snart flyttat ifrån varandra.
Antalet singelstrumpor bara ökar och ökar...

En tanke när jag radade in mina tvättade kläder i garderoben.

Bilden skall vara mörk

och melankolisk... tycker ni att den är det?

Men det kan också hända att den blev för mörk.

Det är inte lätt att veta hur en bild kommer att se ut på en annan bildskärm... omöjligt, faktiskt. På sommarstugan gjorde jag många bilder på min bärbara dator... men när jag senare såg dem på min fasta dator blev jag alldeles förfärad! De var så färggranna att jag tyckte de såg äckliga ut! Jag raderade dem snabbt, snabbt. Nehej, då! Jag hade inte gjort dedär bilderna, det måste ha varit någon annan!

Tror förresten att jag kommer att byta bloggmall snart. Ett problem med denhär är att den har färdiga bildramar... väldigt snygga, tyckte jag först.. men hur blir det om jag också vill rama in min bild? Ram på ram på ram...! Med denhär bilden tyckte jag att det behövdes en ram för att det öppna fönstret skulle hamna i mitten av bilden, i blickpunkten.

Bilden är förresten från Kristinestad.

Nattalarm

Jag sover inte så illa, med lite kemisk hjälp... men oj, vad det är svårt med dygnsrytmen! Fast jag använder väckarklocka inte bara på morgonen utan också för att jag skall komma ihåg att gå och lägga mig.

Hos mig är det alarm både klockan 11.00 och 01.30. Den senare tiden är inte så bestämd, mera som en påminnelse, se till att bli klar före 03.00! Men morgontiden är viktig. Jag måste upp klockan 11.00, om inte dygnsrytmen skall börja rulla, så att det blir helt omöjligt att somna vid tretiden nästa natt. Men idag misslyckades jag igen. Lade bara ner huvudet på kudden lite grann och så var klockan 13.00...

Inte lägga ner huvudet på kudden igen!

Men jag är ju sjukpensionär, jag får göra som jag vill.

Men jag vill också vara vaken när andra mänskor är vakna, när affärerna är öppna, när det händer saker. Inte minst vill jag ha dagsljus, och framför allt solsken!

Tänk att något så enkelt kan vara så svårt...

Det absoluta kravet att gå upp till jobbet har verkligen en stabiliserande sida. Fast det livet klarade jag inte heller så bra, blev väldigt spänd av all inrutning.

Från det ena diket till det andra.

Varför är förresten vägen mellan de båda dikena så smal? Borde väl ringa vägverket...

Någon inspiration?

Dagen har börjat. Kaffe och rostbröd.

Några tänjningar... som får mig att gäspa stort. Det ena följer på det andra, visst är det så?

Sätter mig i fotöljen och kollar lite vad som har hänt på nätet. Kommenterar, svarar. En del saker får vänta tills jag har mornat mig lite mera.

Vädret ser inget vidare ut. Regn och blåst. Men igår var det jättefint, jag satt faktiskt på en uteservering. Sedan långpromenad med kameran i handen, ville inte gå in.

Så vad skall jag ta mig till med denhär dagen? Kan jag hitta någon inspiration - eller skall jag bara börja med något?

Den senaste tiden har jag valt att röra på mig först, bara ge mig iväg någonstans, innan jag på allvar börjar företa mig något.

Det har känts ganska bra,  energin behöver kanske komma i rörelse?

Japp, nu vet jag! Det blir ett loppisbesök! 

Moderskärleken

Så många tankar jag har idag - eller vad meddelsam jag är!

En liten dialog har jag också tänkt ut, mellan en mamma och hennes vuxna son:

Sonen: Så mycket för den villkorslösa moderskärleken! Kunde ju ha varit roligt om det hade funnits något i denhär världen som man inte behöver betala för.

Modern: Tänk på mig som ett lågprisvaruhus. Det är inte precis gratis att handla här, men man kan verkligen göra ett och annat fynd...

En affärsidé för Sonera

Jag har också tänkt på mitt telefonbolag, Sonera. Egentligen är det ganska konstigt att man får betala extra för att få en specifikation av sina samtal... lite som att det inte är meningen att man skall ha koll.

Men så kan det väl aldrig vara? Sonera skulle inte försöka lura sina kunder - och därför skall jag vara så snäll att jag lägger fram en affärsidé som jag har tänkt ut, enkom för dethär bolaget.

Visst skulle det vara en bra inbesparing, om alla kunder gick med på att få sina räkningar i elektronisk form? Så varför inte ge dem något i utbyte, varför inte lova dem en samtalsspecifikation för varje räkning? Vad skulle det egentligen kunna finnas för skäl att inte ge dem det, nu när det bara handlar om ettor och nollor?

Tankar vid flaskautomaten

Idag har jag varit och pantat mina ölburkar.

Kanske kan man se det som en slags utdelning? funderade jag, medan jag puttade in burkarna i automaten. Med botten först, som man skall.

Utdelning på investerat kapital.

Fem och sjuttifem, blev det denhär gången, i  euro.

Valresultatet i Sverige

Jaha. Så gick det i det svenska riksdagsvalet.

Inte för att jag själv skulle rösta på Sverigedemokraterna, men ändå var det något inom mig som lite ville att de skulle komma in. Ja, skaka om dem bara! sade det inom mig. Jag tänker mig att SD har blivit en kanal för tankar och känslor som de etablerade partierna inte vill kännas vid, stämningar som de har tryckt ner.

Men det måste ju vara bra att sådana här tankar och känslor kommer upp till ytan? Betyder inte det att det demokratiska systemet fungerar?

Sen fick jag syn på de röda och blå staplarna. Men socialdemokraterna är ju fortfarande störst, tänkte jag förvånad. Varför är det ingen som säger något om det?

Jag är inte säker på att jag förstår dethär med blocken. Borde det inte vara så att ledaren för det största partiet bildar regering? Men om blocken är såhär viktiga, då kan man ju nästan säga att Sverige har ett tvåpartissystem?

Läs även andra bloggares åsikter om sverige, riksdagsval, 2010, sverigedemokraterna, demokrati, parlamentarism, socialdemokraterna, regeringsbildning, partier, block