Jag sover inte så illa, med lite kemisk hjälp... men oj, vad det är svårt med dygnsrytmen! Fast jag använder väckarklocka inte bara på morgonen utan också för att jag skall komma ihåg att gå och lägga mig.
Hos mig är det alarm både klockan 11.00 och 01.30. Den senare tiden är inte så bestämd, mera som en påminnelse, se till att bli klar före 03.00! Men morgontiden är viktig. Jag måste upp klockan 11.00, om inte dygnsrytmen skall börja rulla, så att det blir helt omöjligt att somna vid tretiden nästa natt. Men idag misslyckades jag igen. Lade bara ner huvudet på kudden lite grann och så var klockan 13.00...
Inte lägga ner huvudet på kudden igen!
Men jag är ju sjukpensionär, jag får göra som jag vill.
Men jag vill också vara vaken när andra mänskor är vakna, när affärerna är öppna, när det händer saker. Inte minst vill jag ha dagsljus, och framför allt solsken!
Tänk att något så enkelt kan vara så svårt...
Det absoluta kravet att gå upp till jobbet har verkligen en stabiliserande sida. Fast det livet klarade jag inte heller så bra, blev väldigt spänd av all inrutning.
Från det ena diket till det andra.
Varför är förresten vägen mellan de båda dikena så smal? Borde väl ringa vägverket...
Hos mig är det alarm både klockan 11.00 och 01.30. Den senare tiden är inte så bestämd, mera som en påminnelse, se till att bli klar före 03.00! Men morgontiden är viktig. Jag måste upp klockan 11.00, om inte dygnsrytmen skall börja rulla, så att det blir helt omöjligt att somna vid tretiden nästa natt. Men idag misslyckades jag igen. Lade bara ner huvudet på kudden lite grann och så var klockan 13.00...
Inte lägga ner huvudet på kudden igen!
Men jag är ju sjukpensionär, jag får göra som jag vill.
Men jag vill också vara vaken när andra mänskor är vakna, när affärerna är öppna, när det händer saker. Inte minst vill jag ha dagsljus, och framför allt solsken!
Tänk att något så enkelt kan vara så svårt...
Det absoluta kravet att gå upp till jobbet har verkligen en stabiliserande sida. Fast det livet klarade jag inte heller så bra, blev väldigt spänd av all inrutning.
Från det ena diket till det andra.
Varför är förresten vägen mellan de båda dikena så smal? Borde väl ringa vägverket...
Än slant jag hit, än slant jag dit och sedan slant jag i diktet...
SvaraRaderaSå kan det gå.
Även om jag oftast är morgonpigg- även om natten varit kort,så känns det när rytmen inte är i den takt man behöver.
I morse slog jag kyrktuppen på Högalidskyrkan ( på ena tornet) och knäckte backen upp mot Nybodamotet på rekordtid (hm, nästan i alla fall)
Inkan: Ja, den kan jag känna sympati för. Prästens lilla kråka - och jag! :)
SvaraRaderaAlltså, du menar att du var ute och sprang, i arla morgonstund?
Men jag har också märkt att jag tycker om att röra lite på mig först... när jag väl har kommit ur sängen. Inte genast sätta mig vid skrivbordet. Snudd på friskusaktigt... vågar jag kanske säga.
Jag försöker vara duktig...en gång i veckan- minst. För att hålla kilona under kontroll och... ha en form av diciplin som jag önskar fanns varje morgon.
SvaraRaderaBara för att jag mår bättre av det.
p.g.a. skiftesarbete verkar min kropp ha ställt in sej på B+ som normaltid alltså från 11.30-13.00 till 02.30 och visst är det svårt att försöka stiga tidigt upp då!!
SvaraRaderaFast jag gärna skulle njuta av fömiddagssolen ;)
Mimmi: Vi hade skiftesjobb på biblioteket också, det var verkligen sällan som jag behövde börja före 10.00.
SvaraRaderaVet inte hur det kommer sig, men jag tycks också ha fastnat i B+ -skiftet!