Förbjuden tanke: Inte vidare bra bild, men kanske skulle jag ändå kunna göra något av den? Någongång.Ett bra tips från nätet: Många bilder tar man bara för att minnas. Man vet att man aldrig kommer att göra något med dem, men vill ändå inte bli av med dem. Jag misstänker att de allra flesta bilder är av det slaget, att det är just de bilderna som tar upp utrymme på hårdskivan. De är inte vidare bra, men... har ett sentimentalt värde. Men sådana bilder behöver man ju inte ha som stora och tröga råfiler. Det räcker bra att ha dem i jpg-format.
Ledande tanke: Denhär bilden kan jag lätt ta en gång till, med min nya kamera och med mycket bättre bildkvalitet.
Ett annat tips från nätet: Ladda ner IrfanView (med alla plugins). Då kan man snabbt bläddra igenom också mycket stora bildfiler. Det programmet var verkligen en förutsättning för att jag skulle klara av att sovra bland mina bilder. Man skall inte behöva sitta och vänta på att nästa bild skall visa sig... för då hinner man börja tänka för mycket och kanske börja tveka...!
Ikväll skall jag kanske fortsätta radera. Måste passa på, medan jag ännu har det i fingarna! Modet alltså.
Jag gjorde det också, tog bort alla bilder. Fast jag sparade en del på ett usb. I väntan på att göra foton av dem. Foton som kan vara inom glas och ram. Jag tror ju att jag ska ha en sådan där pittoresk väg med kort på barn och nära och kära och hästarna och hunden och katten och annat någon dag.
SvaraRaderaDendär pittoreska väggen med fotografier och/eller med tavlor, tätt tätt, den finns också i min fantasi! :)
SvaraRaderaJag har förresten sparat massor med bilder, sentimental som jag är... men ÄNDÅ raderat 12 gigabyte (det blev så mycket till sist). Igår köpte jag också en mindre extern hårddisk och skapade en backup för det mesta som jag har på datorn. Lätt gick det, kändes som ett väldigt bra köp!
Men, men... det blir ändå att sovra mera, välja med mera precision, i framtiden. Dehär råfilerna fyller snabbt upp datorns hårdskiva och gör också att den blir trög och trist att arbeta med.
Det känns också roligare att ta nya fotografier, när man vet att man verkligen kan radera, att man vågar.
Tycker jag. :)