Är det skottpengar

på höstlöv? I alla fall verkar de vara fulla av kulhål - de som inte redan är alldeles som bortblåsta.

Bilderna från den 26 oktober, nu är det verkligen inte många löv kvar.

En lite frusen vattendroppe

på tvättlinan.

Voitby fors

i tjugo bilder. Börja här eller genom eller genom att klicka på bilden.

Voitby är en liten by i Österbotten, men forsen är ganska stor, en av de större längs med Kyro älv. Denhär hösten, när det har regnat så mycket, var den ännu större än vanligt.

Svansjön

Tror nästan jag ramlade ner i Svansjön!

Älskar att se och inte minst höra, när svanarna springer på vattnet. Klapp-klapp-klapp - och så får jag också hjärtklappning, av pur förtjusning. Om jag bara hade haft en lite bättre telezoom...!

Men klicka på collaget, så kommer det fram flera svanbilder.

Fast först ett par landskapsvyer, det var en riktigt vacker dag, spegelblank -  ja, ända tills svanarna rörde upp vattenytan.

237 € minst

står det på min Visa-räkning. Minst?

Vilka optimister! tänkte jag. Så skall jag också börja skriva på mina räkningar, om jag nu skulle ha någon att skicka räkningar till.

Antar att ordvalet har att göra med att en del mänskor handlar mycket på kredit och vill kunna betala bort lite på förhand.

Men nog känns det lite osäkert att handla på kredit. När jag kom hem från Malmö, trodde jag att jag hade betalat det mesta kontant, jag ville ju göra det.

Nu kan jag se att det står debit på somliga kvitton, framför allt från matbutiker, medan andra inte ger någon information alls.

Kanske är det så att på vissa ställen kan man bara handla på kredit? Att det kanske blir på kredit varje gång man inte får möjligheten att välja.

Någon som vet hur man håller kollen?

Läs även andra bloggares åsikter om visa, kredit, kreditköp

Vintern kom lite för tidigt

På de senare bilderna har snögubben i alla fall fått lite frost i håret och på näsan, kanske ger det honom hopp inför framtiden? Själv är jag inte lika säker på att jag vill ha vinter redan nu...

Oktoberblom!

I morse såg jag att min kaktus hade fått en blomma, en stor härlig blomma! Ett par till är också på kommande. Tänk, såhär i slutet av oktober.

Fast egentligen vet jag varför. Kaktusen stod ute på balkongen i flera månader, från augusti och kanske till mitten av oktober, medan jag antingen var på resa eller ute på sommarstugan.

Jag som oroade mig för att den inte skulle tåla kylan eller att vattnet skulle ta slut. Den hade ju bara det vatten som jag gav den innan jag for. Så... växter kanske kan suga åt sig fukt ur luften? börjar jag fundera. Fuktig luft har det ju funnits mycket av.

Sen, när jag äntligen lyfte in den, formligen sken den av välmående.

Visst har jag hört trädgårdsmänskor säga det förut,  men nu har jag ju sett det själv också: Krukväxter mår väldigt bra av att stå ute.

Fast jag undrar när det hände, plötsligt bara fanns den stora blomman där. Det måste gå väldigt fort...

 

Högvatten, rönnbär och mossa (bildspel)

Det verkar som att jag alltid gör mina bildspel två gånger. Det första 'för att bli färdig någon gång' och sen ett till, när jag har pustat ut lite, då jag ändrar på sånt som inte var nöjd med i den första versionen, men som jag med alla makter försökte låta bli att märka. Då gäller det liksom bara att försöka få ihop det, det är ansträngning nog. Men nu har jag till exempel förkortat visningstiden för bilderna och också plockat bort några stycken, försökt att få mera liv och rörelse i bildspelet. Till sist kom jag också fram till att musiken var lite fel. Jag hade valt Sibelius' Karelia Intermezzo och det är visserligen känsloladdad musik, men det gick inte att få tempoändringarna att stämma med mina bilder. Det blev bara konstigt. Först sent ikväll hittade jag ett annat stycke, ett som jag tycker mycket bättre fångar upp alla känslor i bilderna - vattnets starka rörelse, de passionerat rödfärgade rönnbären, stenbumlingarna med sina mörka skrymslen, mossa och löv i bjärta färger... ja, så det blev en tango istället, det måste ju nästan bli en tango...!

En instrumental tango, mera vet jag inte. Men jag tycker mig känna igen melodin, kanske är det ett stycke från någon film? Någon som vet?

Idag har jag tänkt på gurkor

hur vattniga de är och hur mycket ljus de släpper igenom. Det våta i mitten är nästan som en fönsterruta. Om man gör gurkskivan tillräckligt tunn, går det kanske att se rakt igenom den?

Jultomtens verkstad på 1700-talet?

Snickarverkstaden i Nasaret (The Carpenter's shop in Nazareth) heter denhär tavlan som gjorde mig på gott humör just före läggdags. Ovisst vem som har gjort den, men den återfinns på Brooklyn Museum i New York. Men ni kan förstås också kolla här på bloggen, här en bildfil på 4449px 8.47 MB eller här 2048px. Tror ni Walt Disney var där på muséet och tittade på den?

Strindbergs stad

Kanske har ni också velat se staden på närmare håll? Eller dedär hotfulla åskmolnen? Klicka på bilderna för att se ännu lite större - och här har ni hela målningen, 3.35 MB

En blick från 1500-talet

Det kan vara en upplevelse att öppna en starkt förminskad bild. Först ser man bara den lilla bilden -och denhär tyckte jag inte såg särskilt intressant ut. Pampiga renässanskläder, men vad mera? Men så klickade jag ändå, för det är ju en Parmigianino, ni vet han som gjorde sitt självporträtt i en konvex spegel, och så hände det igen, det blev ett möte. Plötsligt såg jag in i ögonen på en mänska som levde för länge länge sedan. Men han verkade inte det minsta död utan lika undrande och sårbar som någon av oss som lever nu.

Klicka på bilden för att se den i dess helhet, den är nästan 6 MB. Mera detaljer här

ZORN Anders Omnibus 1891 or 1892

En favoritzorn, helt klart. Hur han har kladdat (ja, positivt menat) dit ljuset och hur mänskorna har sjunkit in i sig själva. Jättefin! tycker jag.

Full resolution‎ 2,351 × 3,556 pixels, file size: 1.76 MB

Oil on canvas, 99,5 x 66 cm, Nationalmuseum, Stockholm

GODWARD John William A Souvenir 1920

Kanske är det såhär jag skulle vilja att livet var? Bara sommar, rosor och blåa himlar - och själv skulle jag förstås vara lika perfekt, annars skulle jag ju inte passa in.

Full resolution‎ 1,829 × 1,361 pixels, file size: 1.09 MB
Oil on canvas, 35 × 47 1/8 inches (89 × 120 cm) Private collection

ZORN Anders Emma Zorn 1887

Är det inte intressant hur han avbildar tidningen? En förmåga att se bort från en massa onödiga detaljer. Det enda som står i tidningen är faktiskt Anders Zorns namn! :)

Full resolution 3,714 × 2,437 pixels, file size: 1.14 MB
Oil on canvas, 40,2 x 60,6 cm, Zornmuseet, Mora

Älskar förstoringar...

fast nu skall jag också sluta ögonen. Go'natt.

REDON Odilon Tears 1878

Full resolution ‎3,755 × 4,839 pixels, file size: 5.99 MB

Les Pleurs

Charcoal with touches of white watercolor on paper

Height: 445 mm (17.52 in). Width: 356 mm (14.02 in).

Museum of Fine Arts, Boston

REDON Odilon Closed eyes 1890

Full resolution ‎3,822 × 4,723 pixels, file size: 6.92 MB

Height: 440 mm (17.32 in). Width: 360 mm (14.17 in).

Current location Musée d’Orsay, Paris

- En favorit i mycket bättre kvalitet!

Förändringar

somliga ofrivilliga.

I sakta mak kommer jag att överföra en del bilder från min konsthistoriska blogg hit till carulmare. Den omedelbara orsaken är att jag har raderat ett par hundra(!) miniatyrer, kanske inte helt i misstag, men någonting ditåt. Först ville jag radera dem, men sen så ångrade jag mig, men då var det redan försent. I alla fall så har jag en längre tid velat förenkla min verksamhet på nätet, inte ha så många bloggar och fotokonton, inte vara så utspridd, och det var på den vägen som det hände. Så kanske var det rätt, fast det verkligen inte kändes så. I alla fall så känns det lite bättre att överföra bilderna hit än att 'reparera' dem på den konsthistoriska bloggen. Det är nämligen inte så lätt, bildkoden är mycket krångligare där.

Enkelhet, ja. Ännu har jag inte märkt så mycket av den. Hur kan det vara så svårt att göra saker enklare? 

Morgnarna är sköna

Tass och jag har kommit in i vanan att gå ut med kaffekoppen i handen. Med vinterkappan på mig kan jag utan att frysa sätta mig ner och njuta mitt morgonkaffe utomhus, i stillheten bakom vårt ovanligt långa trevåningshus (med portar från A till H). Sen tar jag en liten liten promenad och bara njuter av den friska luften och att dagens arbete ännu är långt borta. Ingen stress har ännu lyckats ta sig in i mitt medvetande. Tass är förstås också med.

Men hur kan man komma tillbaka till denna...enkelhet, efter att ha tillbringat närmare två timmar på nätbanken, med utgifter och möjligen lite inkomster som enda sällskap?

Kanske är det inte möjligt - och visst är jag också lite glad för att jag nu är klar med räkningarna och allt det andra, i alla fall för denhär gången.

Bild: En morgon på sommarstugan, för ett par veckor sen.

Rönnbär och mossa

 
 

Märker ibland

att jag går omkring och frågar mig varför jag är trött.

Jag går igenom alla tänkbara orsaker. Hur var sömnen inatt, eller kommer tröttheten från benen, varför har jag så ont i fötterna, borde jag köpa nya skor, mjuka sulor eller något slags hålfotsinlägg, eller är det vädret, det är ju så mörkt idag... fast nu har ju ändå solen tittat fram, så då är det väl knappast det. Kanske är det humöret istället, visst känner jag mig lite nere, men varför då, vad kan jag ha för skäl till det, känner jag mig kanske ensam, eller är det inspirationen som tryter, ingenting verkar ju vara roligt just nu...

Sådär kan jag mala på, ända tills jag kommer fram till att jag faktiskt är trött, fast jag inte riktigt förstår varför.

Då får jag plötsligt lov att vila.

Som om själva tröttheten inte skulle ha varit skäl nog.

En lugnare stund

på sommarstugan. Det blåste inte riktigt hela tiden.

Mjukdjur i baksätet på en bil

Ni kan väl höra dem affirmera? Inte rädd för att åka bil, inte rädd för att åka bil...

Fast egentligen skall man inte säga inte i affirmationer, de skall vara positiva, har jag för mig. Men tyvärr har mjukdjuren och jag inte kommit längre än såhär i vår andliga utveckling, kanske möjligen i nästa liv?

Mjukdjur förresten - eller gosedjur som man väl säger i Sverige? Det verkar inte finnas någon bra engelsk motsvarighet. På engelska säger man istället cuddly toys - som om det skulle gå lika bra att krama t.ex. en brandbil.

Det går det kanske?

I alla fall så tänkte jag att mjukdjur eller gosedjur har något med vår nordiska naturkänsla att göra, att det är just djur som vi vill krama.