Adams födelse

Ett så välutfört arbete, en så väl fångad känsla – och ändå denna kyla! Varför måste skulpturer jämt stå i vita halvtomma rum… precis som om man ville förstärka den stelhet som redan finns i materialet?

Plötsligt ser jag denhär mannen i en ny omgivning, en grönskande skogsdunge. Plötsligt blir han till Adam, den första mänskan, på sin första levnadsdag. Det är nu han föds…!

Jag hittar några gröna kvistar på nätet och börjar så försöka förverkliga min fantasi. Det tar sin tid, jag provar och provar, och slutresultatet blev inte alls som jag hade tänkt mig. - Klicka på bilden, så får ni se! (Den är en länk.)

Medan jag arbetade, visste jag inte så mycket om denhär statyn. Bara att den var Rodins och att den hette The Age of Bronze, vilket sade mig absolut ingenting. Är den gjord av brons? minns jag att jag tänkte.

Men så läste jag på Wikipedia att Rodin faktiskt hade tänkt lite lika som jag. Statyn heter The Age of Bronze för att han ville skildra "man arising from nature". Fast det framkommer också att han inte var riktigt säker på vad han ville skildra.

Andra bloggar om: adam, födelse, rodin, age of bronze, skulpturer, bildbehandling

Om GT hade skrivits som en blogg

då skulle taggmolnet kanske ha sett ut så här:

Ja, jag har lyssnat på Gamla Testamentet som talbok de senaste nätterna... och försöker liksom lite förstå vad det handlar om.

Är det någon viktig tagg som jag har glömt, tycker ni? Jag har kommit så långt som till uttåget ur Egypten, Exodus.

Andra bloggar om: gt, gamla testamentet, blogg, taggar, taggmoln, etiketter, förstå

Vilken tur!

Det går åt mycket värktabletter här i huset... kanske för mycket.
Ibland blir jag riktigt orolig. Tänk om jag blir beroende av tabletterna? Tänk om de slutar att hälpa?

Men idag hittade jag ändå en fördel, solskensmänska som jag är. Plötsligt hörde jag mig tänka: Vilken tur att jag har både tandvärk och förkylning, på samma gång!

Det låter ju inte klokt, och är det inte heller... men såhär gick mina tankar: Om jag har både tandvärk och förkylning, samtidigt, då måste det ju betyda att jag tar färre tabletter nu än om jag hade haft först det ena och sedan det andra... Eller hur?!

Näej, jag tror inte att jag menade allvar. Jag var nog en smula sarkastisk... mot livet i största allmänhet... men möjligen fanns där också lite äkta glädje och uppspelthet.

För denhär förkylningen verkar inte lika svår som den förra... och jag tror också att tandvärken (efter en utdragen visdomstand, tänk att jag vågade!!) håller på att ge med sig.

Läs även andra bloggares åsikter om tandvärk, förkylning, tur, solsken, solskensmänska, tänka positivt, sarkasmer

November

Andra bloggar om: november, färger, träd, krona, teckningar

Ta fast livet

Ja, det är märkligt. Här sitter jag och måste ingenting alls – och ändå har jag så bråttom.

Nu är jag min egen arbetsgivare, men man kan fråga sig om jag är mera barmhärtig än den förra. Precis som då skyndar jag från det ena målet till det andra.

Bara ibland stannar jag upp och undrar: Lever jag egentligen? Hur skulle livet kännas, om man verkligen levde?

I tanken sträcker jag ut handen och vill ta fast livet. Vill känna på det, veta hur det är.

Istället sätter jag mig vid datorn och skriver ner mina tankar.

Om jag bara kunde nöja mig, skriver jag. Om jag bara kunde tro att allt är som det skall, att jag duger. Då skulle livet komma till mig.

Om jag bara inte var så rädd. Om jag bara kunde bli tillräckligt stilla.

Jag undrar hur jag då skulle känna mig. Hur starkt kan det kännas att man lever? Kan det kanske vara en helt överväldigande känsla?

För ett ögonblick tror jag det.

Andra bloggar om: livet, livskänsla, bråttom, stress

Varför just en svan…??

Ikväll funderar jag på Leda och svanen.

Jag kan förstå att konstnärer (särskilt förr i tiden) ville komma på ett sätt att göra erotiska bilder utan att behöva framstå som lastbara och fördärvade… men varför valde man just en svan? Är fåglar mera erotiska än andra djur? Är svanen mera erotisk än andra fåglar?

Så fick jag se denhär bilden (till vänster) och kom själv på en förklaring… som visserligen lät lite väl fantastisk… fast knappast mer än myten själv.

Ni förstår, först trodde jag ju att det var en ängel som jag såg… visst är väl svanens vinge väldigt lik en änglavinge? Och därför kom jag att tänka såhär: Man bestämde sig för att avbilda en svan inte för att den skulle vara mera erotisk än andra djur utan mindre. Svanen liknar ju en ängel, och liksom ängeln är den en symbol för renhet. Så är det ju idag också, tänk bara på miljömärket Svanen. Ren natur, rena produkter.
 

Och vet ni vad? Medan jag skriver dethär blir jag mer och mer övertygad, dethär kan vara rätt, dethär är antagligen rätt… Man bestämde sig för svanen för att göra det sexuella innehållet ännu lite mera acceptabelt. För om det är en svan som förför… eller till och med våldtar… då kan det väl inte vara så klandervärt? Särskilt inte som svanen också råkar vara en förklädd gud, nämligen Zeus.

En annan tanke slår mig: Drottning Leda blev ju havande och födde gudabarn… ja, lite som en viss jungfru Maria. Men vad jag vet har det ännu inte gjorts några erotiska verk på det kristna temat. Det skulle nog fortfarande vara något av ett helgerån…

Men då undrar jag hur ‘de gamla grekerna’ själva såg på sin berättelse, vilken betydelsen den kan ha haft för dem. Om den verkligen bara var en förevändning för att få göra erotisk konst? Fast grekerna hade kanske en lite annan inställning till sex och religon, gjorde kanske inte så stor åtskillnad mellan de båda domänerna…

Här skulle man kunna börja fundera på hur konst, erotik och religion egentligen förhåller sig till varandra… men var inte rädda! Det tänker jag verkligen inte göra, det är på tok för svårt.

Istället kan vi ju titta på lite flera bilder på temat Leda och svanen…

Andra bloggar om: leda, svanen, erotik, erotisk konst, förklaring, renhet, änglar, gudafödelser, religon

Svarta ögon

Jag har inte glömt det ännu.

För ett par dagar sedan fick jag en kommentar på min konsthistoriska blogg - och det är inte ofta som jag får kommentarer där – och nu var den dessutom på ryska. Med ryska bokstäver.

Och ännu märkligare, jag förstod precis vad som stod i kommentaren. Jag har visserligen läst lite ryska, men det var under gymnasieåren och jag trodde nog att jag hade glömt allt.

Såhär stod det, om bilden till vänster: ПРивет! Спасибо! Я тоже влюблена в черные глаза фаюмских портретов.

Och såhär, ungefär, tror jag att det skall översättas: Hej! Tack! Jag är också förtjust (eller något liknande, ordet liknar älska) i de svarta ögonen på fayum-porträtten.

Kul, va? Nu känns det nästan som om jag skulle kunna ryska… fast jag nog egentligen begriper att jag bara hade tur med orden.

Dessutom är det förstås roligt att få veta att det finns andra mänskor, i andra länder, som också gärna sjunker ner i dessa mörka brunnar till ögon.

Läs även andra bloggares åsikter om svarta, ögon, kommentar, free1000s, ryska, fayum, porträtt

En ängel vid mina fötter?

Om man bara kunde komma till ro, med allt man gjort, och allt som man inte gjort, då kommer man kanske, vid livets afton, att märka att det sitter en ängel vid ens fötter?

Läs även andra bloggares åsikter om ängel, fötter, ro, afton, livet, moreau, david, kung, tanke

Hihi...

nu kan det nog hända att jag har grävt lite för djupt i konsthistorien.

Andra bloggar om: followers, följeslagare, google friend connect, art history, konsthistoria

Vet ni...

jag tror jag har hittat en riktigt bra mall för min 'galleria'.

Först tänkte jag att denhär har jag ju inte gjort själv, den kan jag väl inte ta? Det retade mig lite också, att någon annan kan så mycket bättre...!

Men när jag började rada upp mina bilder, liksom på försök, blev jag bara mer och mer förtjust. Visst är den väl fin....?!

Och gjord med en sådan omsorg! Det är så mycket kod... massor med pyttesmå bilder... och hur i hela friden får man inläggen att rada upp sig sådär, tre i rad...?

Läste någonstans på nätet att 'kod är poesi'... men jag är nog inte så mycket till html-poet... ännu.

Steg ut i det grå

Hösten har kommit med mörker och kyla. Mindre ork och mindre lust.

Jag får akta mig så att jag inte fastnar i allt det tunga... influensa, tandvärk, däckbyte, avgörande i fråga om sjukpension...

Det verkar finnas två sätt att klara sig.

Ett. Finna sig i att världen blir mindre och försöka glädja sig åt det lilla som ändå blir av.

Igår kom jag mig iväg för att äta tillsammans med mina föräldrar... orkade också säga 'hej' till en av mina mostrar. Under helgen har jag också tvättat två tvättmaskiner... och min sköna varma egenhändigt stickade ylletröja blev faktiskt väldigt fin med ylleprogrammet. Och influensan är över nu, det är jag ganska säker på... och vem vet, tandvärken kommer kanske också att ge med sig...?

Två. Hitta på något, vad som helst. Göra en liten liten ansträngning utan att man egentligen känner för det, utan att man tror att det kommer att bli roligt. Försöka att inte ha inställningen 'been there, seen that'. Ta ett steg rakt ut i det blå - eller, vilket är både mera i överensstämmelse med verkligheten och mycket mycket modigare, det grå...

Arbetar på det.

Apropå arbete, så har jag förresten en paus med bildskapandet... ibland blir det bara för kravfyllt. Istället tittar jag på andras bilder, framför allt verk ur konsthistorien, sådana som jag känner för, och lägger in dem på en ny sida på nätet. Det är roligt (och inte så lite mödosamt) att försöka hitta fotografier som är både av god kvalitet och inte skyddade av upphovsrätten.

Ett annat problem med den nya sidan är att det inte finns någon bra sökfunktion. Det är lite konstigt, eftersom Blogger ägs av Google som ju borde kunna dethär med sökande. Men så är det. Blogger Search hittar långt ifrån allt... och likadant är det med Google Custom Search. Vet inte riktigt hur jag skall lösa dethär problemet...