onsdag 12 december 2007

Lite rädd... men kanske mera tillfreds

Flera kvällar har jag känt en liten liten glädje. Imorgon får jag fortsätta, på samma rofyllda sätt. Ännu en dag, fast jag vet förstås inte hur länge. Ändå är det ju inte illa.

6 kommentarer:

  1. Fint. En dag i taget, med ro... det är inte fy skam. Hoppas det får hålla i sig länge.

    Underbar bild också.

    SvaraRadera
  2. Ja, just nu är det bra... Men det tar tid att komma in i en lugnare växel. Tack för kommentar om bilden!

    Tänker på dig, kära vän, och hoppas att du skall komma på ett sätt att vila. Känner igen mig i det du berättar om din arbetsplats, dendär tävlan om vem det är mest synd om... Då är det nog lättare att be företagshälsovården om hjälp.

    SvaraRadera
  3. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för dig. Ro. Vad tycker du om ensamhet? Konstig fråga kanske men jag undrar lite om det hänger ihop.
    Bilden är väldigt snygg men jag fryser när jag tittar på den. Tänker av någon anledning på mina hajker i skogen då jag frusit häcken av mig.

    SvaraRadera
  4. Det var kallt! En mulen decemberdag och omkring noll. Stenar och rötter överallt. Inget bra ställe för dig att slå läger på! :)

    Jag vet inte, Anna. Jag tycker om att träffa mänskor, har lätt att få kontakt också... men ofta känner jag att jag kommer ur balans också. Det kan ta tid för mig att lugna ner mig igen och då får jag svårt att somna på kvällen... Inte tror jag på astrologi, men ibland skulle jag vilja uttrycka mig i sådana termer. Då skulle jag säga att jag har mycket vatten i mig, är rörlig i tankar och känslor. Jag får vakta mig lite... så att jag inte skvalpar över! :)

    Hur är det med dig och ensamheten då?

    SvaraRadera
  5. Vilken bra jämförelse. Jag kan riktigt känna hur det är när tankar och känslor flyter omkring -som döda, oljeskadade fåglar i en vattentunna. Fast det kanske inte var så du tänkte.
    Det där med ensamheten. Den ger ju inte alltid ro men för mig är den en förutsättning för att komma till ro. Jag tycker verkligen mycket om att vara ensam. Det verkar inte som att jag har något behov av människor - hur det nu kan komma sig, när jag har en man, fyra barn, hund, två katter och en kanin.

    SvaraRadera
  6. Tillfreds låter väl bra... lite glädje är fint det. Hoppas det håller i sig... och gör det inte det så kommer det nog tillbaka.

    Håller med Visionary, en underbar bild.

    SvaraRadera