Då kommer den andra katten, han som aldrig får nog, han som vill vara i famnen jämt. Men han vet att jag inte har tålamod med det, att jag kommer att sätta ner honom om bara en liten liten stund.Sedan är vi bara. Jag står och lutar mig mot diskbänken, katterna sitter vid mina fötter. Ingen gör något. Tiden står stilla - igen. Jag hade samma känsla utomhus också, när jag satt på huk vid dikeskanten och såg ner i vattnet. Förut hade jag fotograferat katterna, när de undersökte diket och ett par brunnsringar i cement. Men nu satt jag bara stilla, länge. Jag kände den fuktiga luften mot min hud, hörde porlet av rinnande vatten, såg det gröna gräset. Det nästan lyste mot den mörka gyttjiga dikeskanten. Såg de vita nybyggda husen i bakgrunden. Samhället, men bara en skymt. Jag kunde inte känna brådskan hos de arbetande mänskorna. Ändå kände jag mig så delaktig. En del av livet, naturen. Jag kunde ha varit en katt jag också. Ett djur bland andra djur. Eller kanske en grästuva. Allt jag kände var stillhet.
Efter stunden med katterna i köket, går jag till mitt arbetsrum, för att arbeta. Men stillheten följer efter mig. Jag kan inte förstå hur jag skall kunna börja tänka igen och inte vet jag om jag vill det heller. Det känns så onödigt. Varför arbetar man? Kan jag låta bli att arbeta? Vad skall jag då göra? Hur länge kan jag bara vara stilla? Jag inser att det inte är något att oroa sig för. Livet har en rytm. Efter stillhet kommer rörelse, av sig själv. Det är bara att leva det.
Andra bloggar om: diken, fotografier, katterna, livet, rörelse, stillhet
Att bara vara stilla i nuet.... det är stort och det är inte många som klarar av det.... kan man det så har man vunnit mycket.... och det är en riktigt häftig känsla om man kan uppleva det.
SvaraRaderaNär jag läste din text kändes det nästan som om jag stod bredvid dig vid dikeskanten....
Att ta tillvara på de små stunderna, guldkornen i vardagen gör att allt blir mycket vackrare....
Att få känna stillheten runtomkring sig och inom sig är fantastiskt....
Ha nu en skön jul och hoppas att 2008 blir riktigt bra....
Sköt om dig!
Jag kryssade visst i på anonymknappen.... det var bara jag som skrev inlägget innan....
SvaraRaderaMånga kramar....
Hej, Idun! Hur är det med dig?
SvaraRaderaJa, tänk att något så enkelt kan vara så svårt att nå... Men jag har haft goda möjligheter att sakta av, att leva det långsamma livet... Vet du vad, jag har börjat med lite yoga igen - på morgonen, i sängen! Små små snälla töjningar som varsamt väcker mig till liv.
Hmm. Jag tror jag går till din sida och önskar dig god jul! :)
En alldeles underbar text!
SvaraRaderaJag bara njöt när jag läste den och kände av stillheten.
Ha en fin jul! Pussa på både kattor och tomte.
Glitter över jorden!
Tack, Inkan - för att jag fick veta att texten kändes som jag hoppades att den skulle kännas.
SvaraRaderaHmm? Den ena katten brukar slicka mig på näsan... och själv gillar jag att köra näsan ner i nacken på dem. Det räknas väl som pussar? Katter luktar så gott, tycker jag. Som små bebisar.
Ha en skön jul du också! Med många pussar!
Önskar dig en riktigt god jul med mycket värme och glädje. Så fina dina katter är.
SvaraRaderaVarma kramar.
Konsten att leva i nuet, svårt både att göra och beskriva. Du kan det, tack!
SvaraRaderaJag önskar dig en God Jul med dina katter. Mina katter är med mig och jag förstår till fullo att du känner samhörighet med dina.
Tack för pep-talk, jag har inte riktigt orken att svara på kommentarer, nu... men jag är tacksam över stödet, att du försöker sparka lite liv i mig igen... Hoppas att du får en riktigt fin jul! Kram!
SvaraRaderaJa, jag förstår. Ibland orkar man bara inte... Hoppas att du kan vila lite under helgen... och komma igen! Kram tillbaks!
SvaraRaderaTittar in för att se hur du har det... ser ingenting men hoppas att du har det bra. Den svarta katten är så vacker, vilka ögon den har...
SvaraRaderaTänker på dig. Varma kramar till dig och katterna, mest till den svarta som inte vill ;)
Hej, Lady S! Roligt att du tittar in!
SvaraRaderaJag har inte skrivit så mycket den senaste tiden... säkert mest för att jag har ordnat med mina bilder. Försökt komma på ett sätt som ger översyn... utan att jag i framtiden skall behöva ordna så mycket!! Man kan till exempel markera en grupp med bilder och ge dem samma namn och så lägger datorn till ändelsen 1,2, 3...
Lite skör har jag också varit. Doktorns 'måste' fick mig att vilja försöka och så slutade det med att jag fick problem med sömnen... och under julhelgen tog jag illa vid mig av sådant som jag hela tiden visste inte var illa ment.
Men igår blev jag klar med... den sista av mina julförberedelser! :) Då tog jag ut en 5-kilos julskinka ur ugnen, delade upp den i lämpliga bitar och satte i frysen. Köpte den på juldagen, 50% rabatt. Kött för hela våren?
Visst är han fin den svarta katten? Båda katterna valde jag för blickens skull.
Läser hos dig, Lady S... fast jag inte kommenterar så mycket. Bilderna av sonens isturer var härliga!! Varma kramar från mig
Mmmm, vilken fin beskrivning av stillheten du kände! Jag har upplevt liknande stunder ett par gånger - det är som om man uppgår i ett enda stort allting. Man tänker inte, bara finns. Om detta tänker jag ibland att kanske det finns en gud, eller något gudomligt, som visade sig i det ögonblicket. Eller... sig, sin existens snarare.
SvaraRaderaAh, jag vet inte. Är inte religiöst lagd det minsta, så det är svårt.
Mycket babbel för att säga det jag sade överst. :-)
Gott Nytt År, Carulmare!
Tack, Amber - och ja, det är ett uppgående... Det verkar hända oftare, när man börjar leva mera långsamt. Jag är sjukskriven just nu och har mycket tid, kan ta mig tid att göra saker, finsmaka på stunderna... Så dehär ögonblicken kommer oftare, varar längre. Men jag minns första gången det hände... eller var det bara en speciell gång? Jag satt på en tidningslåda och pustade ut efter att ha åkt en tur med rullskridskorna... och så plötsligt var jag borta, någon annanstans. Jag kände det som om en ny värld hade öppnat sig, en värld där jag bara ingick. En stilla värld, en värld utan tid. Något sådant.
SvaraRaderaMen javisst! Gott Nytt År till dig också! :)
Jag har varit här och läst denna fina betraktelse över att vara i nuet flera gånger men inte fått ur mig några bra ord att kommentera med. Men nu skriver jag det - att jag inte har några bra ord. Men jag tycker mycket om din ögonblicksbild av detta svåra.Jag önskar dig ett verkligt gott nytt år på alla vis.
SvaraRaderaKära Tant, det är väl ett utmärkt sätt att lösa problemet på? Då har man ju ändå hittat tillbaka till orden! :)
SvaraRaderaTack för att du ville säga att du tycker om mina ord... och ett gott nytt år till dig och de dina!
Tittade förbi för att igen läsa din fina text. De är så fina dina katter. Jag har också två. Båda är lite som din svarta, vill helst inte sitta i famnen fast de gärna är med, ligger bredvid, är där jag är. Jag har egentligen inte så mycket att säga. Har tänkt på dig, hoppas att du har det bra efter julhelgen.
SvaraRaderaVille också önska dig ett Gott Nytt År!
Önskar dig ett bra år, ett med många spegelbilder, många stilla stunder och många kattsnusningar.
SvaraRaderaVar rädd om dig rara Carulmare.
Kramar