måndag 31 december 2007

Scener i öknen

En öken. En trött och törstig man. Hans krafter är nästan slut. Han har redan fallit så många gånger. Om han faller en gång till, vet han att han inte orkar stiga upp igen.

Samma man, precis lika trött och törstig. Den enda skillnaden är att han vet att det finns en oas bakom klipporna. Där finns mänskor. Han kan få vatten och annat som han behöver.

Samma man igen, lika trött och törstig. Som mannen i scen två vet han att det finns en oas bakom klipporna, men det är inte allt. Han vet också att hans älskade befinner sig där.

I den första scenen ser mannen ingen räddning. Det enda han har är kroppens vilja till överlevnad. I den andra scenen har han redan hopp. Om han kämpar på, så kan han nå oasen och överleva. I den tredje scenen finns ännu en sporre. Om han klarar sig, så kommer han inte bara att överleva utan får också möta sin älskade.

Mänskan är kropp själ och ande. Jag tror det är det jag vill säga med dehär tre scenerna.
Är dethär min nyårshälsning? Ja, varför inte? Jag hoppas att vi under det nya året kommer att finna näring för alla dessa tre.
Andra bloggar om: , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Tack kära carulmare..

    Jag tror som du, scenerna är klara och tänkevärda.

    Hoppas på ett gott år 2008 för dig!

    Kram från qi

    SvaraRadera
  2. Jag befinner mig numera i scen ett... hoppas att kroppen ska överleva. Så har det inte varit förut i livet... det har funnits själ och ande. Nu gör det inte det. Så kan det vara, inte mycket att göra åt.

    Du tycks dock ha funnit mer... själ och ande. Jag är glad för din skull.

    Gott nytt år önskar jag dig! Kram.

    SvaraRadera
  3. Tack, Qi. Först hade jag bara två scener, kroppen och psyket... men det kändes inte helt bra... och så kom den tredje scenen. Kram... och ha en skön nyårsdag!

    Kära Visionary, jag tänker så mycket på dig, hur du har det... Tror att allt det som du hade förut finns kvar och att du skulle se det, om du bara kunde komma ner i varv... Skulle du inte vilja ta ett mellanår av något slag, kanske när dottern fyller arton? Göra något helt annat, lära något hantverk eller så? Göra något som får tankarna att sakta ner.

    Visst får jag också kämpa... Jag känner nog att jag har kontakt med mig själv på alla dehär planen... men det är ändå svårt att få det att gå ihop. Tre... bångstyrigheter som drar åt olika håll...! :)

    Tack för dina rara ord... och många kramar!

    SvaraRadera
  4. Mmmm, talande scener! Den tredje scenen får man väl hoppas på, men det klarar sig med den andra också. Den första vill jag inte uppleva igen - skilsmässan bl a. Usch!!!!

    Jättefina - och talande - bilder på katterna.

    SvaraRadera
  5. Tack, Amber. Nej, den första scenen är inte kul, verkligen inte... Men jag tror inte man kan leva utan kärlek heller... eller att någon faktiskt gör det... Kanske är det så att vi tar emot mera kärlek än vi egentligen är medvetna om?Jag tror det gömmer sig en hel massa kärlek bara i strukturen på våra samhällen. De är inte perfekta, men ganska långt är de byggda på omtanke och tillit. Blir man sjuk, får man hjälp. När man möter någon på gatan, behöver man sällan fundera på om den personen tänker gå till anfall... Ja?

    SvaraRadera