lördag 15 december 2007

Stunden innan man somnar

Ni vet, dendär stunden innan man somnar. Precis som Miranda tänker jag så bra då. Det är som om tankarna skulle bli så tydliga i mörkret. Som vita kritstreck på en svart tavla. Det är mycket frestande att ägna sig åt tänkande istället för att sova.

Mina tankar går åt olika håll. Varje kväll tänker jag lite på framtiden. Ängslas över hur det skall bli. En lugnande tanke är att jag inte behöver förbereda mig. Jag känner mig själv, vi har en ganska god kontakt - jag och mig. Särskilt nu, när jag lever så lugnt och stilla. Så jag behöver inte tänka ut någon strategi. När det blir dags, kommer jag att veta vad jag skall säga.

Lite kan jag ändå inte låta bli att tänka. En tanke kommer igen och igen. Det är viktigt att jag får tala färdigt först. Jag vill inte ut i arbetslivet förrän min läkare förstår hur jag har det. Mina förutsättnigar. Vilka arbeten jag kan ta. Hur många timmar i veckan. Jag vill inte hamna i samma läge som på min förra arbetsplats. Inte göra samma misstag två gånger.

I mina öron låter det klokt. Jag hoppas att min läkare också skall tycka det.

Vidare tänker jag på mina bloggar, vad jag skulle vilja skriva. Just i denhär stunden är det så mycket som jag skulle vilja berätta för er. Jag skulle vilja veta om ni känner igen er, jag vill vidga vår gemensamma värld...! Men jag vet att jag måste vakta mig. Annars ligger jag vaken hela natten!

Mina tankar går till fantasierna också... men inte på samma sätt som förr. Förut gick jag in i dem, tog för mig av den trygghet som de har att ge. Nu har jag inte samma behov längre. Tryggheten behöver jag helt säkert, men kanske inte längre den kamp som jag måste ta mig igenom, innan jag kunde få känna mig trygg. Den kampen hade en sexuell laddning för mig...

Eller... Kanske är det inte så heller. Att jag inte fantiserar kan också bero på att jag tar det så lugnt. Jag har märkt att i lugna tider minskar den sexuella lusten. När man tar det lugnt, ställer man inte upp mål för sig... utan nöjer sig istället. Att nå utlösning är också ett slags mål, verkar det som.

Så numera fantiserar jag inte. Jag tänker bara på fantasierna. Hur jag skall lägga fram dem.

Men framför allt försöker jag lämna tankarna. Gå in i kroppen istället. Jag har min uppmärksamhet på allt som händer där. Andningen. Olika känslor. Hur det känns, när kroppen vilar mot underlaget. Hur skönt det är att få vila. Jag tänker att nu slappnar jag av... och så gör vi det, kroppen och jag. Kroppen gör precis som jag tänker...

Till slut måste jag lämna kroppen också. Om sömnen skall kunna komma, får man inte vara för uppmärksam. Jag vill ju sova, inte meditera! Just innan sömnen kommer, skall tankarna löpa fritt. De blir mer och mer virriga, fantastiska, början till drömmar. En behaglig värme sprider sig i kroppen. Då vet jag att jag håller på att somna.


Apropå fantasierna, så har jag lagt ut en fortsättning på Övergivna - fast jag tror att den kan läsas för sig också. Den heter Svärdslekar och handlar om hur det ibland kan värka också i gamla... krigsskador. Sår som man trodde var läkta.
 


Andra bloggar om: , , , ,

12 kommentarer:

  1. Jag tycker du är en rätt märklig typ faktiskt. Så bra du kan skriva om så enkla saker som till exempel kvällsgrubbel. Det blir med ens riktigt intressant och jag börjar genast fundera över hur mina gonattgrubblerier ser ut. Skulle du vilja skriva en bok? (oj, kom att tänka på att det kanske du redan har gjort)

    SvaraRadera
  2. Läser. Det känns lugnt, en frid på något vis. Tillförsikt? Jag är så dålig på ord men det känns bra det du skriver. Din läkare kommer säkert att förstå.

    Önskar dig en fin tredje advent idag. En tur till kyrkan kanske?

    Varma kramar i vinterkylan. Vi har fortfarande 15 grader kallt här.

    SvaraRadera
  3. Anna: Så konstig är jag väl inte... hoppas jag? :) Men jag är intresserad av det lilla. Som Sherlock Holmes går jag jämt omkring med ett förstoringsglas i handen! :) Som han, lever jag ju ensam också. Jag har inte, som du, fyra barn och man... och när sonen var liten och jag var ensamförälder, då hade jag inte mycket tid för tankar. Vissa tider lade jag bara huvudet på kudden och somnade.- Nja. Jag har ett manuskript till en bok... men det blir nog aldrig utskrivet. Det är för omfattande. Men mycket av det jag skriver på Cor Caroli kommer därifrån.

    Kommer du också att skriva om dina gonattgrubblerier? Skulle vara intressant att läsa och jämföra.

    SvaraRadera
  4. Lady Starlight: Ja, jag tror och hoppas... Men till kyrkan kommer jag mig visst aldrig... förrän till julafton. Då brukar jag gå och lyssna på julmusik... vid midnatt, för jag är ju ingen morgonmänska. Framför allt vill jag höra Härlig är jorden... och så Helga natt, med någon... dov, mullrande... basstämma! Som när Tor far fram över himlavalvet och slår omkring sig med sin hammare... kan jag inte låta bli att tillägga, lite syndigt hädiskt! :)

    God helg till dig också... och många varma kramar... mot kylan!

    SvaraRadera
  5. Kikar förbi och önskar dig en god natt också! :-) Ja, det känns verkligen som om du håller på att expandera dig själv på lite nya områden, och de känns... stabila! :-) Ha det gott i det konstiga vintervädret, kram!

    SvaraRadera
  6. Åh, vad fint du skriver om det! Jag blir glad när jag läser det. Hur du beskriver insomnandet. Jag missar det där, att jag ska lämna kroppen. Kanske det går med någonslags omedveten medvetenhet.

    SvaraRadera
  7. God morgon, Visionary!

    Expandera! Det låter något det... Undrar vad som fick dig att tänka så...? Jag trodde ju att jag levde i en långsam och skön utandning... :)

    Vet du, jag har börjat göra lite yoga i sängen, innan jag stiger upp. För att kunna vakna, tror jag. På ett skönt sätt. Jag är så sömnig, så sömnig på morgnarna...!

    SvaraRadera
  8. Hej Miranda! Du såg att jag hade länkat till dig? Tänkte just tala om det.

    Har du inte lagt märke till, när tankarna blir virriga? Tror, som du, att det händer omedvetet... för folk i farten. När jag var småbarnsförälder, då hände det ofta att jag bara behövde lägga huvudet på kudden, så var jag borta.

    SvaraRadera
  9. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Tänkandet innan man ska somna -som ibland blir ett problem.
    Men det var värre förr innan jag lärde mig yoga och använder numera tekniken även när jag ska somna och inte enbart koppla av i stunden.
    Och att vara min egen är det bästa jag gjort -tack vara den inspiration som Bodil Malmsten gav mig för några år sedan.
    Det ångrar jag inte, samtidigt som jag är glad över att min ekonomi tillät mig att välja.
    Det säger jag till andra yngre nu: spara i fonder, aktier och obligationer - om du vill kunna välja ett helt eget liv innan du är för gammal.

    SvaraRadera
  10. Ja, jag såg länken! :)
    Jo, virrigheten känner jag igen. Ibland vaknar jag liksom till och är som i ett drömtillstånd. Blir medveten en stund och glider tillbaka in i sömnen. Det är ganska behagligt...

    Jag började tänka på insomnandet som njutning... Kanske ska gå och lägga mig snart...

    SvaraRadera
  11. Vilken fantastisk och på pricken beskrivning av stunden mellan vaka och sömn.

    http://tant.webblogg.se/

    SvaraRadera
  12. Vilken bra tanke, Miranda. Insomnandet som njutning.

    Du känner också igen dig, Tant? Välkommen till klubben 'Vi som inte bara lägger huvudet på kudden och somnar'!

    SvaraRadera