måndag 28 maj 2007

En plötslig vindil...

...och vattenytan krusar sig
Bladen fladdrar till, för att sedan bli stilla igen

Allt rör på sig, allt förändrar sig
och den kvistige trädguden har bytt frisyr...
Hur tar jag mig ut? säger han
och smilar upp sig

Andra bloggar om: , , , ,

10 kommentarer:

  1. Vilket underbart levande inlägg!!! Kramar...

    SvaraRadera
  2. Sitter och ler mot trädguden... :-)

    SvaraRadera
  3. De är så lugnande, dina vattentavlor. Så fina.

    SvaraRadera
  4. Vackra rogivande ord och bilder... //Tina

    tinaahlin.webblogg.se

    SvaraRadera
  5. vilka fantastiska färger du har fångat!

    SvaraRadera
  6. Ord + bilder = sant. Dina foton är jättefina. Men jag skulle vilja se fler teckningar också.

    SvaraRadera
  7. carulmare- du ser - naturen ser oss, ser på oss. Den påminner mig om mina vattengudar...

    SvaraRadera
  8. Här händer så mycket att jag inte kan samla mig och tänka ut något att säga tillbaka... Men ni vet ju att era kommentarer är uppskattade, det är de alltid. Och det känns så bra att ni kan se det jag också ser... Ja, det känns som gemenskap! :)

    SvaraRadera
  9. Han är något gladare än min "Madonna".Roligt att följa med trädgudens olika frisyrer.Kul ide.
    "leosdream"

    SvaraRadera
  10. ...poetiskt, suggestivt och ..väckande liksom!
    Vi har en Trädgud alldeles intill vår bostad.
    Ingen vet vem som ligger bakom.
    Jag ska läga ut en bild så snart som möjligt så får du se!!

    SvaraRadera