Knappast, Bless.:) Det är all denhär tröttheten som jag har haft genom åren, efter psykosen. Hur kan man slåss mot den? Man kan bara försöka ha tålamod, försöka må bra ändå... Fast ibland exploderar jag fortfarande, i någon vansinnig handling, som förstås bara förvärrar situationen...
fast det är väl inte så långt mellan fantasy och psykos, om jag ska bedöma avståndet.
Hur andas du, carulmare? Där kan det finnas energi att hämta. Lite qi, som det kallas eller chi, eller bara livskraft: Är du säker på att du inte håller andan?
Vet inte hur jag skall svara, Bless. Du tror väl inte att jag tror på fantasy...?! Nej, jag har bara för vana att se symbolik i det mesta.
Mitt problem, om det är ett sådant, är nog snarare att jag tror för lite, på det mesta. Jag tror inte det handlar om andning, men kanske ligger det ändå något i det du säger om livskraften. Min mamma säger ibland att jag talar som en åttioåring. Jag är mild och uppgiven och utan planer för framtiden... och jag kan inte ens sörja över det.
Tack, Loppispoppis - och alla ni andra! Det är skönt att det går att förmedla känslor genom bilder, mycket säkrare än med ord, verkar det som...
Loppispoppis (och Bless): Jo, andningen är viktig. Det kan jag hålla med om. Jag har ju mediterat och tränat yoga i många år, så jag borde veta... Det är bara det att jag har försökt... med det och allt möjligt annat också... Ni får förlåta, men efter såhär många år är det lättare för mig att bara godkänna nuläget än att försöka hitta bot... Tredagarsveckan tror jag kanske ändå lite på. Under hösten, innan det blev strid om den, märkte jag vissa förändringar till det bättre...
Nej, inte tror jag att du tror på fantasy:)Fast å andra sidan tror jaginte att det är så mycket mer värst befängt att tro på fantasy än något annat, bara det ger hopp har det fyllt en funktion. Jag tänkte mer på att båda i sin struktur är något slags parallella världar som innehåller historier, varelser, uppdrag, upplevda kall, lite arketyper på något sätt. För mig ligger det inte så långt ifrån varandra och det är inget som jag ser negativt på. Teatern och psykosen är också nära. Kanske rent av all kreativitet, eftersom det är lite släppa grepp att släppa fram.
Jag har full respekt för din trötthet och att den tar plats. Och att den är där, kanske är det mer för min egen skull som jag föreslår andning, för att bevara lite hopp? Men för mig hjälper det att ha en andning ända ner i bäckenet och en god fysik. Jag är ganska stark fysiskt, så jag orkar bära mitt mer skrangliga svaga psykiska jag.
Tack, Inkan! Det bästa med att vara trött är förstås att man märker hur pigg man blir efteråt. Hoppas att jag snart får gå på bloggpromenad igen!
Bless: Jo, det finns kanske likheter mellan fantasy teater kreativitet och psykoser... eller man kan gå in i något, vad som helst, så långt att det blir till en psykos... Men en psykos är väl ändå något mer, kanske en avsaknad av frivillighet...?
Jag tycker nog inte att du är... psykiskt skranglig, Bless. Det finns mycket starkt inom dig, mycket värme och förståelse... Men för mig verkar det nästan vara tvärtom. Mer och mer är det den psykiska sidan som bär upp min svaga fysik... Jag har försökt att träna upp mig, men varje gång slutar det med att jag blir sjuk... av träningen! Också när jag motionerar, för det gör jag, måste jag vara försiktig...
Kanske är det livskraften. Någon gång skall jag försöka reda ut hur jag tror att det hänger ihop.... Eller också är det kanske så enkelt att jag skulle ha behövt mera vila, mycket mera än jag har kunnat ge mig själv. På det sättet är det ju annorlunda nu. Nu tar jag ju bättre vara på mig själv. Denhär tredagarsveckan är ju ett försök att ge också kroppen möjlighet att tillfriskna...
Tänker mig att fantasy och allt det man skapar är att gå in i något och släppa på greppet, men psykosen är att gå in i något och tappa greppet.
En gång på en ayur vedisk kurs i målning, minns inte varför jag var där längre, så fick jag i uppdrag att måla spiraler. Jag målade massor av spiraler på massor av papper. Till slut blev det en stor spiral på ett stort papper. När spiralen som gick i gul-orange-röd- blod-röd-brun var klar, kände jag mig tvungen att måla dit prickar. En stor i spiralens center, röd, om jag minns rätt och många, många mindre i hela spiralens väg i blått. Läraren såg den och mummlade för sig själv om att det var mycket där. Jag åkte hem, sov och drömde de värsta mardrömmar jag haft i mitt liv och vaknade med en fruktansvärd nackspärr och visste att ångesten och nackspärren inte skulle släppa fören jag målat över alla prickarna med gult. Återvände till kursen, målade gult över prickarna under yrsel och illamånde. Svimmade nästan när jag var klar. Men yrsel, illamående, ångest och något slags själsligt, psykiskt eller om det var mentalt tryck försvann och har aldrig återvänt med samma styrka. Jag fick till gång till min energi i samband med den händelsen på ett nytt sätt.
Inte tror jag att det kanske passar alla, men jag menar att de mest märkliga händelser kan frigöra energi.
Klart att du är vacker, Gisan! Man kan ju inte räkna med hur man ser ut när man är stressad och uppjagad, det räknas inte.:) Men lugna och avslappade är ju alla mänskor vackra, tycker du inte?
Min son sade en gång: Det är ganska kul att vara trött, om man låter sig vara det.
Åå, Lady Starlight! Vad roligt att du hann titta in!:) Jag kollar varje dag och ser om du har skrivit något mer... men låt inte det stressa dig. Jag är så glad för din skull, för jag tror och hoppas att mycket kommer att ordna upp sig...
Ja, god helg till dig också! Min går i arbetets tecken, först på söndag är jag ledig.
Bless: Ja, man kan kanske inte gå in i en psykos, om man har en full förståelse förstår för att det är just det man håller på med. Jag kände det nog lite som att jag blev... lurad!
Intressant berättelse. En förändring som inte involverade ditt vakna jag, dina medvetna tankar och känslor på ett visst område (om jag förstod dig rätt)...? Men vi mänskor är så olika. En förklaring skulle kanske kunna vara att ditt problemområde ligger så långt bak i tiden... För mig... verkar det mesta hända på en medveten nivå. Kanske har jag själv valt att ha det så. Jag vill kunna förstå och förklara, åtminstone för mig själv.... En icke jordbunden, men ordbunden typ... :)
Tänker att det kanske inte är något 'fel' på min energi, men att jag möjligen börjar bli 'fel' på min arbetsplats... Jag klarar inte av att jäkta längre. Idag hade vi ju roligt på jobbet. Vi skrattade, medan vi arbetade, precis som förr. Men det var brått också. Vi skulle förbereda en föreläsning för allmänheten och tiden var kanske lite knapp. Efteråt mådde jag inte bra. Jag kände mig uppjagad, hetsad. Det stack i halsen och hjärttrakten, nästan som om jag hade sprungit. Jag var yr i huvudet. Det tog lång tid för mig... att få andningen i skick... Det är inte längre naturligt för mig att arbeta på det sättet.
Det är nog absolut så att det inte är din energi som det är fel på om arbetet tar så mycket av dig. Byt bort den vardagen. Går det att göra något helt annat? Jag tror att man kan se det som en allegergisk reaktion mot arbetet. Du tål inte det stälelt på dt viset, kanske?
Undrar om det finns något ställe... i dagens hetsade arbetsliv, som jag skulle... tåla? Det är svårt att veta om vi är mera galna här än någon annanstans... Ja, du vet ju hur det är. Kanske dröjer det inte så länge, innan denhär frågan har löst sig, utan att jag behöver fatta ett regelrätt beslut.
Det kan vara så att du utvecklat en överkänslighet på grund av nedslitning just mot det stället. Sånt händer och har hänt mig. Att möjligheter skavts ner sakta så att de inte syns eller finns och lust har omärkligt gått över i olust. Kan vara platsrelaterat. Inte så att du kanske därmed bör söka som flygledare, men ändå ;)
Bless: Va' synd! Och jag som just hade börjat fundera på det... Jag är ganska närsynt förstås, men kanske om de kunde bredda banorna... och glesa ut tidtabellerna...? :)
Nej, du har ju rätt. Också om jag inte blir flygledare, så är möjligheterna många... Och vem vet? Kanske vantrivs jag mer än jag tror? Sådant vet man kanske först, när man har fått något på avstånd...
Jag tror att du har fått skav i själen av det där stället. Och att det tar inte slut förrens du hinner läka ihop och bild ny tjockare hud. Och vill du bli mer tjock hudad? det finns ju både för och nackdelar med det.
Vilken lång diskussion, Bless. Skall vi sätta rekord? :)
Mycket själskav har jag haft i arbetslivet, det är sant. Men jag tror att det är annorlunda nu. Jag håller på att bli fri från mina rädslor, min familj likaså. Alla börjar inse att jag har gjort mitt bästa och kanske mer än så, att jag inte klarar av att göra mera våld på mig själv. Psykosen var ju bra på det sättet, den blev en tydlig gräns... Men en psykos är också en tornado. Den skapar nytt rum genom att förstöra det som fanns förut. Så det tar tid att bygga upp något igen - och ännu mera tid att börja känna sig så säker att man vågar tro på det nya.
Min känsla säger mig att jag behöver inte besluta något. Beslutet kommer ändå, och jag tror att det blir bra. Det blir bra, för att nu är jag redan ganska tydlig. Jag är så tydlig att jag inte längre kan dölja mig, inte låtsas tycka något annat än jag faktiskt gör. Ingen skulle tro på det och allra minst jag själv. Beslutet kommer och det kommer att vara anpassat till mig, som jag är nu. Det blir knappast någon Hollywood-dröm, det förstår du säkert, men så är jag inte heller någon Hollywood-mänska.
Så var inte otålig, bloggsyster, det rör på sig och just i den rätta takten, den som jag kan klara av... Och tack för att du bryr dig!
Kanske kan man bli mera tjockhudad... på ett bra sätt?
(Om någon annan skulle känna sig berörd av denhär diskussionen, så får man hänga på... det förstår ni väl?)
Jag tror att allt man kan bli är både bra och dålig. Om man skaffar sig en bit tjock hud är dettoppen att hålla upp den mot det håll varifrån dumhet haglar. Den förlorade från i vintras han var en hud omvandlings-konstnär. När han var fri så hade han en lyster som en lycklig tonåring och var så lätt. Men när han gick in i sin arbetsroll ökade hans densitet till orubblighet. Han var mr chef och alfa hanne och lika beslutsamt orubblig som hans lön var stor. Jag tror inte man kan ha dåliga sidor, däremot kan manvara dålig på att använda rätt sida i rätt situation.
Och om jag tillåter mig att gissa, så tror jag att i ditt fall kanske du valde att prioritera galet för så länge sedan att du inte minns när det började passa illa. Det kan ju också vara så att man förändras och därmed växer ur sitt gamla val, men inte väljer om.
En sida som jag ju just behöver odla är ju tålamodet:)
Bless: Kan man egentligen prioritera fel...? Som jag ser det väljer man alltid utifrån sina förutsättningar vid en viss tidpunkt, i en bestämd situation.
Däremot tror jag att man kan växa ifrån sina gamla val. Kanske är det det som händer för mig just nu.
Rätt och fel måste ju dessutom bero på vilka mål man har. Vad är det som får mig att känna mig nöjd - och vad upplever jag som ett misslyckande...? Vad är det jag söker här i livet...?
Förstår jag dig rätt, om jag säger att min milda flicka var lite utmanande för dig...?
Om man kan prioritera fel, ja och nej, det tror jag, i alla fall när man blickar bakåt ser i alla fall jag en del prioriteringar som i backspegeln verkar vanvettiga, men i stunden verkade vettiga.
Ja, jag tror absolut att rätt och fel är extremt subjektivt.
Den milda flickan har jag inte tänkt på som utmanande, men det kan hon kanske vara.
.. men ritar fint gör du. Kram till dig!
SvaraRaderaTack, Qi, snälla. Jag har lekt med Gimp nästan hela dagen...
SvaraRaderaInte bara trött om du är lika mild, som din bild. En älva, är det allden där fantasyn? :)
SvaraRaderaEn fin känslig teckning..
SvaraRaderaleosdream
Knappast, Bless.:) Det är all denhär tröttheten som jag har haft genom åren, efter psykosen. Hur kan man slåss mot den? Man kan bara försöka ha tålamod, försöka må bra ändå... Fast ibland exploderar jag fortfarande, i någon vansinnig handling, som förstås bara förvärrar situationen...
SvaraRaderaTack, Leosdream!:)
SvaraRaderafast det är väl inte så långt mellan fantasy och psykos, om jag ska bedöma avståndet.
SvaraRaderaHur andas du, carulmare? Där kan det finnas energi att hämta. Lite qi, som det kallas eller chi, eller bara livskraft: Är du säker på att du inte håller andan?
Vet inte hur jag skall svara, Bless. Du tror väl inte att jag tror på fantasy...?! Nej, jag har bara för vana att se symbolik i det mesta.
SvaraRaderaMitt problem, om det är ett sådant, är nog snarare att jag tror för lite, på det mesta. Jag tror inte det handlar om andning, men kanske ligger det ändå något i det du säger om livskraften. Min mamma säger ibland att jag talar som en åttioåring. Jag är mild och uppgiven och utan planer för framtiden... och jag kan inte ens sörja över det.
Hur kan jag förklara ett sådant tillstånd?
Jättefin bild, carulmare. mild. vacker.
SvaraRaderaDet som bless säger om andning tycker jag är intressant. andning är jätteviktigt har jag kommit på. För jag glömmer bort att andas ibland.
Tack, Loppispoppis - och alla ni andra! Det är skönt att det går att förmedla känslor genom bilder, mycket säkrare än med ord, verkar det som...
SvaraRaderaLoppispoppis (och Bless): Jo, andningen är viktig. Det kan jag hålla med om. Jag har ju mediterat och tränat yoga i många år, så jag borde veta... Det är bara det att jag har försökt... med det och allt möjligt annat också... Ni får förlåta, men efter såhär många år är det lättare för mig att bara godkänna nuläget än att försöka hitta bot... Tredagarsveckan tror jag kanske ändå lite på. Under hösten, innan det blev strid om den, märkte jag vissa förändringar till det bättre...
Underbar bild.... den känns!
SvaraRaderaNej, inte tror jag att du tror på fantasy:)Fast å andra sidan tror jaginte att det är så mycket mer värst befängt att tro på fantasy än något annat, bara det ger hopp har det fyllt en funktion. Jag tänkte mer på att båda i sin struktur är något slags parallella världar som innehåller historier, varelser, uppdrag, upplevda kall, lite arketyper på något sätt. För mig ligger det inte så långt ifrån varandra och det är inget som jag ser negativt på. Teatern och psykosen är också nära. Kanske rent av all kreativitet, eftersom det är lite släppa grepp att släppa fram.
SvaraRaderaJag har full respekt för din trötthet och att den tar plats. Och att den är där, kanske är det mer för min egen skull som jag föreslår andning, för att bevara lite hopp? Men för mig hjälper det att ha en andning ända ner i bäckenet och en god fysik. Jag är ganska stark fysiskt, så jag orkar bära mitt mer skrangliga svaga psykiska jag.
Tack, Inkan! Det bästa med att vara trött är förstås att man märker hur pigg man blir efteråt. Hoppas att jag snart får gå på bloggpromenad igen!
SvaraRaderaBless: Jo, det finns kanske likheter mellan fantasy teater kreativitet och psykoser... eller man kan gå in i något, vad som helst, så långt att det blir till en psykos... Men en psykos är väl ändå något mer, kanske en avsaknad av frivillighet...?
Jag tycker nog inte att du är... psykiskt skranglig, Bless. Det finns mycket starkt inom dig, mycket värme och förståelse... Men för mig verkar det nästan vara tvärtom. Mer och mer är det den psykiska sidan som bär upp min svaga fysik... Jag har försökt att träna upp mig, men varje gång slutar det med att jag blir sjuk... av träningen! Också när jag motionerar, för det gör jag, måste jag vara försiktig...
Kanske är det livskraften. Någon gång skall jag försöka reda ut hur jag tror att det hänger ihop.... Eller också är det kanske så enkelt att jag skulle ha behövt mera vila, mycket mera än jag har kunnat ge mig själv. På det sättet är det ju annorlunda nu. Nu tar jag ju bättre vara på mig själv. Denhär tredagarsveckan är ju ett försök att ge också kroppen möjlighet att tillfriskna...
Vilken vacker teckning!!! Önskar jag vore så vacker nu när jag är trött så kropp och själ skriker. Men jag ser mest anskrämlig ut. Kramar...
SvaraRaderaÅh så fin teckning. Är tillfälligt med internet och ville bara se hur du har det... ser och läser... du vet ;) utan ord...
SvaraRaderaÖnskar dig en trivsam helg...
Tänker mig att fantasy och allt det man skapar är att gå in i något och släppa på greppet, men psykosen är att gå in i något och tappa greppet.
SvaraRaderaEn gång på en ayur vedisk kurs i målning, minns inte varför jag var där längre, så fick jag i uppdrag att måla spiraler. Jag målade massor av spiraler på massor av papper. Till slut blev det en stor spiral på ett stort papper. När spiralen som gick i gul-orange-röd- blod-röd-brun var klar, kände jag mig tvungen att måla dit prickar. En stor i spiralens center, röd, om jag minns rätt och många, många mindre i hela spiralens väg i blått. Läraren såg den och mummlade för sig själv om att det var mycket där. Jag åkte hem, sov och drömde de värsta mardrömmar jag haft i mitt liv och vaknade med en fruktansvärd nackspärr och visste att ångesten och nackspärren inte skulle släppa fören jag målat över alla prickarna med gult. Återvände till kursen, målade gult över prickarna under yrsel och illamånde. Svimmade nästan när jag var klar. Men yrsel, illamående, ångest och något slags själsligt, psykiskt eller om det var mentalt tryck försvann och har aldrig återvänt med samma styrka. Jag fick till gång till min energi i samband med den händelsen på ett nytt sätt.
Inte tror jag att det kanske passar alla, men jag menar att de mest märkliga händelser kan frigöra energi.
Klart att du är vacker, Gisan! Man kan ju inte räkna med hur man ser ut när man är stressad och uppjagad, det räknas inte.:) Men lugna och avslappade är ju alla mänskor vackra, tycker du inte?
SvaraRaderaMin son sade en gång: Det är ganska kul att vara trött, om man låter sig vara det.
Åå, Lady Starlight! Vad roligt att du hann titta in!:) Jag kollar varje dag och ser om du har skrivit något mer... men låt inte det stressa dig. Jag är så glad för din skull, för jag tror och hoppas att mycket kommer att ordna upp sig...
Ja, god helg till dig också! Min går i arbetets tecken, först på söndag är jag ledig.
Bless: Ja, man kan kanske inte gå in i en psykos, om man har en full förståelse förstår för att det är just det man håller på med. Jag kände det nog lite som att jag blev... lurad!
Intressant berättelse. En förändring som inte involverade ditt vakna jag, dina medvetna tankar och känslor på ett visst område (om jag förstod dig rätt)...? Men vi mänskor är så olika. En förklaring skulle kanske kunna vara att ditt problemområde ligger så långt bak i tiden... För mig... verkar det mesta hända på en medveten nivå. Kanske har jag själv valt att ha det så. Jag vill kunna förstå och förklara, åtminstone för mig själv.... En icke jordbunden, men ordbunden typ... :)
Tänker att det kanske inte är något 'fel' på min energi, men att jag möjligen börjar bli 'fel' på min arbetsplats... Jag klarar inte av att jäkta längre. Idag hade vi ju roligt på jobbet. Vi skrattade, medan vi arbetade, precis som förr. Men det var brått också. Vi skulle förbereda en föreläsning för allmänheten och tiden var kanske lite knapp. Efteråt mådde jag inte bra. Jag kände mig uppjagad, hetsad. Det stack i halsen och hjärttrakten, nästan som om jag hade sprungit. Jag var yr i huvudet. Det tog lång tid för mig... att få andningen i skick... Det är inte längre naturligt för mig att arbeta på det sättet.
Det är nog absolut så att det inte är din energi som det är fel på om arbetet tar så mycket av dig. Byt bort den vardagen. Går det att göra något helt annat? Jag tror att man kan se det som en allegergisk reaktion mot arbetet. Du tål inte det stälelt på dt viset, kanske?
SvaraRaderaUndrar om det finns något ställe... i dagens hetsade arbetsliv, som jag skulle... tåla? Det är svårt att veta om vi är mera galna här än någon annanstans... Ja, du vet ju hur det är. Kanske dröjer det inte så länge, innan denhär frågan har löst sig, utan att jag behöver fatta ett regelrätt beslut.
SvaraRaderaDet kan vara så att du utvecklat en överkänslighet på grund av nedslitning just mot det stället. Sånt händer och har hänt mig. Att möjligheter skavts ner sakta så att de inte syns eller finns och lust har omärkligt gått över i olust. Kan vara platsrelaterat. Inte så att du kanske därmed bör söka som flygledare, men ändå ;)
SvaraRaderaBless: Va' synd! Och jag som just hade börjat fundera på det... Jag är ganska närsynt förstås, men kanske om de kunde bredda banorna... och glesa ut tidtabellerna...? :)
SvaraRaderaNej, du har ju rätt. Också om jag inte blir flygledare, så är möjligheterna många... Och vem vet? Kanske vantrivs jag mer än jag tror? Sådant vet man kanske först, när man har fått något på avstånd...
Jag tror att du har fått skav i själen av det där stället. Och att det tar inte slut förrens du hinner läka ihop och bild ny tjockare hud. Och vill du bli mer tjock hudad? det finns ju både för och nackdelar med det.
SvaraRaderabless
Vilken lång diskussion, Bless. Skall vi sätta rekord? :)
SvaraRaderaMycket själskav har jag haft i arbetslivet, det är sant. Men jag tror att det är annorlunda nu. Jag håller på att bli fri från mina rädslor, min familj likaså. Alla börjar inse att jag har gjort mitt bästa och kanske mer än så, att jag inte klarar av att göra mera våld på mig själv. Psykosen var ju bra på det sättet, den blev en tydlig gräns... Men en psykos är också en tornado. Den skapar nytt rum genom att förstöra det som fanns förut. Så det tar tid att bygga upp något igen - och ännu mera tid att börja känna sig så säker att man vågar tro på det nya.
Min känsla säger mig att jag behöver inte besluta något. Beslutet kommer ändå, och jag tror att det blir bra. Det blir bra, för att nu är jag redan ganska tydlig. Jag är så tydlig att jag inte längre kan dölja mig, inte låtsas tycka något annat än jag faktiskt gör. Ingen skulle tro på det och allra minst jag själv. Beslutet kommer och det kommer att vara anpassat till mig, som jag är nu. Det blir knappast någon Hollywood-dröm, det förstår du säkert, men så är jag inte heller någon Hollywood-mänska.
Så var inte otålig, bloggsyster, det rör på sig och just i den rätta takten, den som jag kan klara av... Och tack för att du bryr dig!
Kanske kan man bli mera tjockhudad... på ett bra sätt?
(Om någon annan skulle känna sig berörd av denhär diskussionen, så får man hänga på... det förstår ni väl?)
Jag tror att allt man kan bli är både bra och dålig. Om man skaffar sig en bit tjock hud är dettoppen att hålla upp den mot det håll varifrån dumhet haglar. Den förlorade från i vintras han var en hud omvandlings-konstnär. När han var fri så hade han en lyster som en lycklig tonåring och var så lätt. Men när han gick in i sin arbetsroll ökade hans densitet till orubblighet. Han var mr chef och alfa hanne och lika beslutsamt orubblig som hans lön var stor. Jag tror inte man kan ha dåliga sidor, däremot kan manvara dålig på att använda rätt sida i rätt situation.
SvaraRaderaOch om jag tillåter mig att gissa, så tror jag att i ditt fall kanske du valde att prioritera galet för så länge sedan att du inte minns när det började passa illa. Det kan ju också vara så att man förändras och därmed växer ur sitt gamla val, men inte väljer om.
En sida som jag ju just behöver odla är ju tålamodet:)
Bless: Kan man egentligen prioritera fel...? Som jag ser det väljer man alltid utifrån sina förutsättningar vid en viss tidpunkt, i en bestämd situation.
SvaraRaderaDäremot tror jag att man kan växa ifrån sina gamla val. Kanske är det det som händer för mig just nu.
Rätt och fel måste ju dessutom bero på vilka mål man har. Vad är det som får mig att känna mig nöjd - och vad upplever jag som ett misslyckande...? Vad är det jag söker här i livet...?
Förstår jag dig rätt, om jag säger att min milda flicka var lite utmanande för dig...?
Om man kan prioritera fel, ja och nej, det tror jag, i alla fall när man blickar bakåt ser i alla fall jag en del prioriteringar som i backspegeln verkar vanvettiga, men i stunden verkade vettiga.
SvaraRaderaJa, jag tror absolut att rätt och fel är extremt subjektivt.
Den milda flickan har jag inte tänkt på som utmanande, men det kan hon kanske vara.