Storebror fyller femtio

Ju mindre, desto större. Så är det med storabröder, så var det med min storebror också. När han var nio och jag sex, då var han helt enkelt jättestor.

Det var då som vi fann dendär musen. En död mus på grusvägen.

"En spikmus", sade jag. Säkert lät jag lite stolt också, att jag kunde skilja på möss och möss.

Det kan ha varit det som satte igång honom. Lillasyster skulle inte veta något. Det var dags att sätta henne på plats igen. Nej, nu kanske jag överdriver. Så beräknande var han väl inte. Först var han kanske bara nyfiken, ville veta om jag skulle gå på det eller inte. "Det finns spikar i spikmöss", sade han i alla fall.

"Nej", sade jag. "Det tror jag inte."

Kanske blev han besviken. I alla fall försökte han igen. "Jo, det finns det", försökte han övertyga. "Det är alldeles säkert."

Men jag var också säker, ganska i alla fall. Det enda som gjorde mig osäker var att storebror sade emot. Storebror som visste och kunde allt. Min stora auktoritet i fråga om det mesta i världen.

"Nej, det skulle inte gå", försökte jag argumentera. "De skulle inte kunna leva med spikar i magen."

Men storebror ville inte argumentera, inte denhär gången. Han bara upprepade vad han hade sagt, gång på gång. Envetet.

Lillasyster blev mer och mer upprörd. Kanske blev hon lite osäker, men mest av allt sårad. Hon kände på sig att hennes storebror såg fram emot att få skratta åt henne och säga att hon var lättlurad. Hennes beundrade storebror. Till sist tjöt hon av ilska och besvikelse.

Det var förstås inte så lätt att vara storebror heller. Stor skulle man vara, fast man bara var nio år. Hålla lillasyster tillbaka så att hon inte började ta för stor plats, så att man själv kanske kom i skymundan. Beundran var väl inte så illa, men ibland verkade hon ju vilja tävla med honom också. Försöka komma ikapp.

Och varför drar jag nu upp denhär gamla trätan? Inte för att fortsätta med den, det tror jag nog du vet. På sätt och vis är det en lättnad att bli äldre. Oberoende av om man är femtio eller bara fyrtiosju, så bryr man sig inte så mycket längre, allra minst om vad som döljer sig under skinnet på en spikmus... Nej, men det är en bra historia, en som har mycket att säga om hur det är att vara syskon. Rolig också, det tycker i alla fall jag.

Så ett stort grattis på din femtioårsdag. Hipp, hipp, hurra!


Andra bloggar om: barndom, carulmare, femtioårsdag, spikar, spikmöss, storebror