Självständighetsdagen också. Ni ser väl den lilla flaggan...?
Vatten och vind, småsten och vass - och så en gnutta dagsljus.
Vatten och sten, skuggade av bryggan. Dunkelt och spännande, tycker jag.
Enbart vatten, skuggat av bryggan. Fråga inte mig hur det kunde bli så grönt. Det var alldeles bredvid.
Vass i blåsväder.
Mera elementens sammandrabbningar.
Sedan började jag titta uppåt. En sprucken glasruta...?
En gatlykta en kulen dag. Det oranga och det gråa... Nästan som i Narnia-filmen. Ja, något magiskt var det i alla fall.
Visst var det kallt, särskilt om fingrarna, men lite undrar man ju ändå...
Andra bloggar om: fotografier, promenader
Nejnej, inte mitt hus! Jag är nog mera åt fattiglapp-hållet - fast bara i fråga om pengar... :) Men det är mina trakter. Jag bor i ett trevåningshus ca hundra meter ifrån.
SvaraRaderaOch bilderna, ja. Visst är de blöööta...? Är det någon som minns när det var solsken sist...?
Det glimtar faktiskt av blå himmel här, nu:) Jag gillade vattenbilderna och Narnia-lampan speciellt.
SvaraRaderaSå bra, Ukka. Då vet jag att den fortfarande finns (solen). :)
SvaraRaderaNarnia-lampan är också min favorit - och den mörkaste vattenbilden, den som går i mörkblått och ser lite mystisk ut...
Hej,
SvaraRaderaDina bilder är som en filmsekvens hämtade ur filmen "En ruggig dag".Filmen är en melankolisk vandring genom livet.
"whispers"
Fick du en melankolisk känsla? Jag tror jag var ganska fascinerad av det jag såg...
SvaraRadera