söndag 5 november 2006

Kinesisk fantasi

Jag gjorde något konstigt igår. Satt med mina stora färgade papper i famnen, en pensel i handen - och gjorde anteckningar. Ja, just det. Jag målade inte. Jag skrev ner mina tankar om ett nytt spel (Heroes IV) som jag skulle kunna göra. Ritade också några stugor som skulle symbolisera slott och några streckgubbar till hästar och ryttare.

Det blev inte så bra. Har ni någongång försökt? Det är inte så lätt att skriva med en mjuk pensel och inte att rita heller. Men varför tog jag inte penna och papper - eller skrev på datorn istället? Det skulle ha gått både lättare och snabbare. Hmm. Jag tror jag ville komma bort från datorn en stund - och i min fantasi såg jag en karta. Mina anteckningar om spelet skulle se ut som en karta. En vacker karta. Det var därför som jag gjorde dethär konstiga.


Det blev ingen vacker karta, det skall jag genast medge. Men något blev det ändå. En tanke. En konstig tanke. Vad skulle det annars kunna bli, när man gör något så konstigt? Det var när jag höll på med stugorna (slotten). Utan att jag ville det började de se kinesiska ut. Penseln var mjuk och taken böjde sig uppåt. Ju snabbare jag försökte få penseln att arbeta desto mera krökte de sig. Blev kinesiska. De såg så kinesiska ut att jag började tro att jag var en kinesisk kalligraf.

Och så kom tanken: Det är därför som de kinesiska taken böjer sig uppåt. Det är för att de skrev sina tecken med penslar...! Är det därför? Nej, jag har inte den blekaste aning. Men det kändes som om det borde finnas ett samband...

Någon annan som vet...?

Dethär är förresten det traditionella kinesiska tecknet för stuga - eller litet buddhistiskt tempel. Det liknar, eller hur?



Men här vill jag inte propsa på något samband. Inte för att jag vet något om kinesiska, men vägen från bild till tecken verkar vara lång och invecklad. Om jag någongång lyckas se en bild i tecknet, så är det för det mesta inte den rätta... Här kan ni läsa mera om hur kinesiskan har utvecklats. Ja, om ni vill ha fakta och inte fantasier.

Nej, vad jag tänker på är linjernas mjukhet. Titta bara på denhär mästerkalligrafen från Han-dynastin (från ca 200 fKr till 200 eKr)... och jämför med vårt eget latinska alfabet. Nej, jag vill inte säga för mycket. Det finns inga klara samband. Det handlar ju också om skrivunderlag och om skrivandet som konstform (som väl står i ett motsatsförhållande till skrivandet som bokföring eller kommunikation). Men ändå...!


Ja, min konstiga tanke fick mig att gräva lite. Kanske blir ni också intresserade? Här hittar ni skrivprov från flera kinesiska mästare.

2 kommentarer:

  1. Har du läst Cecilia Lindqvists bok "Tecknens Rike" ? Fascinerande.
    Hon kom ju ut med en ny bok nu i höst om ett kinesiskt intrument. Jag har ännu ej läst den. Vet att den är August-pris -nominerad.

    Jag ska testa detta med att skriva med pensel: jag har några penslar och en ask tusch som jag fick av en kompis som pluggade ett år i Peking/Beijing! Men jag är så rädd om det att jag inte vågat testa ännu.... Men jag ska göra det någon dag:) Kan ju använda minsta penseln.

    SvaraRadera
  2. Nej, jag läser så lite...

    Men jag känner igen dendär sparsamheten. Att spara på sådant som är svåråtkomligt och som man sätter stort värde på... Lite dyrare akvarellfärger och härligt grovt akvarellpapper hör till den gruppen för mig...

    SvaraRadera