Idag läste jag hos 'laxarna' igen... blev imponerad av deras kunnande och oräddhet. Jag är nog mera hemlighetsfull... men det beror kanske på att jag inte bara tänker på pengar? Carlos skriver att han har många idéer. Om någon tar hans idé, så är det kanske inte meningen att just han skall förverkliga den, kanske är det i själva verket så att den som tog idén kan göra det på ett mycket bättre sätt? Men jag känner ofta en stor trivsel, när jag håller på med något av mina projekt. Visst skulle jag vilja tjäna pengar, men inte på vilket sätt som helst. Det finns helt enkelt sysselsättningar som jag tycker mycket mera om.
Fast det kan hända att han ändå har rätt. Det kan ju finnas många möjligheter också inom ett och samma område.
Vad är det som jag tycker om att göra? Det är inte så lätt att sätta ord på det. Kanske tycker jag om att bygga? När jag var liten, älskade jag att bygga kojor (i tankarna byggde jag ett helt samhälle!). Jag tyckte också om att leka med lego och mecano... och att lägga pussel. Jag gjorde hemliga språk och tyckte jämt att vi skulle leka Näsan, det gick ut på att man sparkade en käpp och beroende på var den hamnade, så fick man kanske vidga ut sitt landområde. Ja, egentligen var det ju en näsa man ritade i marken, men jag såg det nog mera som att jag byggde mig ett land. Vad skulle jag med en större näsa till??
Jo, jag tycker nog om att bygga. Jag vill tänka ut hur det skall gå till och sedan vill jag se hur det nya växer fram. Det är för mig en stor njutning... Jag vill också gärna ha översyn - eller kanske ännu hellre jobba helt ensam. För jag har svårt att att säga ifrån och om jag ändå skulle göra det, så kan jag inte fortsätta som förut. Jag kan helt enkelt inte behålla min fokusering... Sedan är det också så att jag inte är vidare uthållig. När konturerna börjar synas, när jag kan se att det som jag har tänkt ut faktiskt går att genomföra, när jag vet att allt fungerar, då börjar jag slockna... och ganska snart börjar jag se mig om efter något annat... att prova.
Sådan är jag när jag jobbar. Egentligen. Men det visste man nog inte på min före detta arbetsplats, för där försökte jag bara anpassa mig, tänkte kanske att varför skulle just jag få göra det roliga...? Men det var dumt av mig, för alla är ju inte stöpta i samma form. Alla vill inte göra det som jag vill. Men jag behöver få sådana uppgifter för att kunna känna att det är roligt att arbeta, för att kunna ge mitt bästa. Jag är kanske en slags projektmänska... men absolut inte en -dragare. Jag vill ju helst jobba i lugn och ro, ostörd tillsammans med mina ritningar. Och sedan, när 'huset' börjar ta form, då tror jag jag vill dra mig tillbaka. Då får någon annan gärna börja bossa! För det är inte ledarskapet som intresserar mig, det är själva byggandet.
Men det är lite synd att så gott som alla mina projekt blir oavslutade... för att jag bara klarar av denhär uppstarten, för att tala med datorspråk. Egentligen skulle jag behöva ha mänskor att samarbeta med... sådana som förstår vad jag kan och inte kan. När jag först läste hos Marlena och Carlos, fick jag igen en ny idé... och nu skall jag inte vara rädd utan faktiskt berätta om den, ge den en chans att bli något mera än bara en början.
Som så ofta har min idé med konst att göra. Jag tänkte att man tillsammans skulle kunna skapa ett centrum på nätet för nordisk konst. Framför allt tänker jag mig ett ställe där man skulle kunna ladda ner bilder, gratis. Det skulle vara fina bilder, stora och av god kvalitet, sådana som också passar i tryck. Det skulle bli en sida som många vill komma till... helt enkelt för att man tillsammans skulle kunna skapa den bästa bildkällan på nätet för nordisk konst. Den förtjänst som vi skulle göra skulle inte komma från bilderna, de är ju ändå gratis för alla (dethär är bilder som inte är skyddade av upphovsrätten, det vill säga det är mer än sjuttio år sedan konstnärens död), den skulle komma från besökarantalet. Det skulle vara så stort att företag skulle vilja betala mycket för att få ha annons på dehär sidorna. Ja, jag tror det finns ett behov av ett sådant här centrum... för det finns många fina bilder på nätet, också av nordiska konstnärer, men det är inte lätt att hitta dem och också ganska svårt att veta om man får använda dem.... En intressant detalj i dethär 'bygget' är att Wikimedia Commons har gjort det ställningstagandet att den som bara scannar eller fotograferar ett konstverk, det vill säga bara skapar en ny kopia, inte kan sägas ha upphovsrätt. I så fall räcker det med att konstnären har varit död i sjuttio år, det är det enda man behöver hålla reda på. I osäkra fall skulle man alltså kunna ladda upp bilden till Wikimedia Commons och fortsätta att låta den ha den bildadressen... Intressant är också att man på Commons ofta kan hitta bilder som härstammar från nätauktionerna. De är ofta av mycket god kvalitet, köparna vill förstås titta noga på dem... och här är det alltså också bara fråga om kopiering, inte upphovsrätt... förutsatt att det har gått sjuttio år sedan konstnärens död.
Men det, förstås. Den som vill arbeta med dethär måste ju tycka som jag, att det är en välgärning att lyfta fram vår nordiska konst. Att låta den bli mera känd både här hemma och ute i världen. Inte tycka att det är viktigare att den som har fotograferat eller scannat in en bild skall få ha den för sig själv.
Här en sida om Albert Edelfelt. Den gjorde jag (nästan helt) dagen efter att jag hade läst hos Marlena och Carlos. Jag tycker själv att den blev ganska fin, med just denhär mallen... eller vad tycker ni? Till min tanke hör förresten också att varje konstnär skall ha sin egen sida och helst också att hans namn skall finnas i nätadressen (urlen). Det är för att sidan skall komma så högt upp som möjligt i sökresultaten. Av samma skäl skulle det kunna finnas en gemensam sida också, en som alla länkar till. Google tycker om sådana länkar, såna som inte är ömsesidiga.
Dethär känns inte så illa, det kan nog vara rätt som Carlos säger... idéerna tar inte slut! Idag har jag till exempel tänkt att det skulle kunna vara roligt att göra en finlandssvensk länksida... och ganska länge, ca två veckor, har jag tänkt att det skulle vara bra med en finlandssvensk nätkalender, med helgdagar och namnsdagar. Så det behöver inte vara så illa, om någon vill göra det som jag har tänkt. Det kan rentav leda till en bättre värld, i synnerhet för mig. Så gör bara dendär kalendern, precis vem som helst. Just en sån som jag vill ha!
Och medan jag nu är i tagen, så kan ni väl också börja tillverka underkläder som är bekväma... måbra-underkläder, haha. Kanske skulle det vara ett namn som säljer? Kom bara ihåg att det skall vara små ben på trosorna, en liten liten början till ben. Det gör underverk för underlivsbekvämligheten. För övrigt skall materialet vara bomull, gärna stretch, och midjan ganska hög, dock inte hela vägen till naveln. Sådana underkläder är kanske inte så sexiga (fast det är väl en smaksak?), men mycket stiliga - och, som sagt, fantastiskt sköna att ha på sig. Tack! Och glöm inte att de inte får bli för dyra, för det är ju inte alls min mening.
Läs även andra bloggares åsikter om 100lax, albert edelfelt, arbete, bilder, dela, idéer, konst, nerladdning, norden, personlighet, projekt, samarbete
Fast det kan hända att han ändå har rätt. Det kan ju finnas många möjligheter också inom ett och samma område.
Vad är det som jag tycker om att göra? Det är inte så lätt att sätta ord på det. Kanske tycker jag om att bygga? När jag var liten, älskade jag att bygga kojor (i tankarna byggde jag ett helt samhälle!). Jag tyckte också om att leka med lego och mecano... och att lägga pussel. Jag gjorde hemliga språk och tyckte jämt att vi skulle leka Näsan, det gick ut på att man sparkade en käpp och beroende på var den hamnade, så fick man kanske vidga ut sitt landområde. Ja, egentligen var det ju en näsa man ritade i marken, men jag såg det nog mera som att jag byggde mig ett land. Vad skulle jag med en större näsa till??
Jo, jag tycker nog om att bygga. Jag vill tänka ut hur det skall gå till och sedan vill jag se hur det nya växer fram. Det är för mig en stor njutning... Jag vill också gärna ha översyn - eller kanske ännu hellre jobba helt ensam. För jag har svårt att att säga ifrån och om jag ändå skulle göra det, så kan jag inte fortsätta som förut. Jag kan helt enkelt inte behålla min fokusering... Sedan är det också så att jag inte är vidare uthållig. När konturerna börjar synas, när jag kan se att det som jag har tänkt ut faktiskt går att genomföra, när jag vet att allt fungerar, då börjar jag slockna... och ganska snart börjar jag se mig om efter något annat... att prova.
Sådan är jag när jag jobbar. Egentligen. Men det visste man nog inte på min före detta arbetsplats, för där försökte jag bara anpassa mig, tänkte kanske att varför skulle just jag få göra det roliga...? Men det var dumt av mig, för alla är ju inte stöpta i samma form. Alla vill inte göra det som jag vill. Men jag behöver få sådana uppgifter för att kunna känna att det är roligt att arbeta, för att kunna ge mitt bästa. Jag är kanske en slags projektmänska... men absolut inte en -dragare. Jag vill ju helst jobba i lugn och ro, ostörd tillsammans med mina ritningar. Och sedan, när 'huset' börjar ta form, då tror jag jag vill dra mig tillbaka. Då får någon annan gärna börja bossa! För det är inte ledarskapet som intresserar mig, det är själva byggandet.
Men det är lite synd att så gott som alla mina projekt blir oavslutade... för att jag bara klarar av denhär uppstarten, för att tala med datorspråk. Egentligen skulle jag behöva ha mänskor att samarbeta med... sådana som förstår vad jag kan och inte kan. När jag först läste hos Marlena och Carlos, fick jag igen en ny idé... och nu skall jag inte vara rädd utan faktiskt berätta om den, ge den en chans att bli något mera än bara en början.
Som så ofta har min idé med konst att göra. Jag tänkte att man tillsammans skulle kunna skapa ett centrum på nätet för nordisk konst. Framför allt tänker jag mig ett ställe där man skulle kunna ladda ner bilder, gratis. Det skulle vara fina bilder, stora och av god kvalitet, sådana som också passar i tryck. Det skulle bli en sida som många vill komma till... helt enkelt för att man tillsammans skulle kunna skapa den bästa bildkällan på nätet för nordisk konst. Den förtjänst som vi skulle göra skulle inte komma från bilderna, de är ju ändå gratis för alla (dethär är bilder som inte är skyddade av upphovsrätten, det vill säga det är mer än sjuttio år sedan konstnärens död), den skulle komma från besökarantalet. Det skulle vara så stort att företag skulle vilja betala mycket för att få ha annons på dehär sidorna. Ja, jag tror det finns ett behov av ett sådant här centrum... för det finns många fina bilder på nätet, också av nordiska konstnärer, men det är inte lätt att hitta dem och också ganska svårt att veta om man får använda dem.... En intressant detalj i dethär 'bygget' är att Wikimedia Commons har gjort det ställningstagandet att den som bara scannar eller fotograferar ett konstverk, det vill säga bara skapar en ny kopia, inte kan sägas ha upphovsrätt. I så fall räcker det med att konstnären har varit död i sjuttio år, det är det enda man behöver hålla reda på. I osäkra fall skulle man alltså kunna ladda upp bilden till Wikimedia Commons och fortsätta att låta den ha den bildadressen... Intressant är också att man på Commons ofta kan hitta bilder som härstammar från nätauktionerna. De är ofta av mycket god kvalitet, köparna vill förstås titta noga på dem... och här är det alltså också bara fråga om kopiering, inte upphovsrätt... förutsatt att det har gått sjuttio år sedan konstnärens död.
Men det, förstås. Den som vill arbeta med dethär måste ju tycka som jag, att det är en välgärning att lyfta fram vår nordiska konst. Att låta den bli mera känd både här hemma och ute i världen. Inte tycka att det är viktigare att den som har fotograferat eller scannat in en bild skall få ha den för sig själv.
Här en sida om Albert Edelfelt. Den gjorde jag (nästan helt) dagen efter att jag hade läst hos Marlena och Carlos. Jag tycker själv att den blev ganska fin, med just denhär mallen... eller vad tycker ni? Till min tanke hör förresten också att varje konstnär skall ha sin egen sida och helst också att hans namn skall finnas i nätadressen (urlen). Det är för att sidan skall komma så högt upp som möjligt i sökresultaten. Av samma skäl skulle det kunna finnas en gemensam sida också, en som alla länkar till. Google tycker om sådana länkar, såna som inte är ömsesidiga.
Dethär känns inte så illa, det kan nog vara rätt som Carlos säger... idéerna tar inte slut! Idag har jag till exempel tänkt att det skulle kunna vara roligt att göra en finlandssvensk länksida... och ganska länge, ca två veckor, har jag tänkt att det skulle vara bra med en finlandssvensk nätkalender, med helgdagar och namnsdagar. Så det behöver inte vara så illa, om någon vill göra det som jag har tänkt. Det kan rentav leda till en bättre värld, i synnerhet för mig. Så gör bara dendär kalendern, precis vem som helst. Just en sån som jag vill ha!
Och medan jag nu är i tagen, så kan ni väl också börja tillverka underkläder som är bekväma... måbra-underkläder, haha. Kanske skulle det vara ett namn som säljer? Kom bara ihåg att det skall vara små ben på trosorna, en liten liten början till ben. Det gör underverk för underlivsbekvämligheten. För övrigt skall materialet vara bomull, gärna stretch, och midjan ganska hög, dock inte hela vägen till naveln. Sådana underkläder är kanske inte så sexiga (fast det är väl en smaksak?), men mycket stiliga - och, som sagt, fantastiskt sköna att ha på sig. Tack! Och glöm inte att de inte får bli för dyra, för det är ju inte alls min mening.
Läs även andra bloggares åsikter om 100lax, albert edelfelt, arbete, bilder, dela, idéer, konst, nerladdning, norden, personlighet, projekt, samarbete
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar