torsdag 8 januari 2009

Nu skall jag köpa något roligt!

En vecka sedan jag skrev något sist...

Jag är fortfarande förkyld, det är en förklaring. Det är så mycket slem med denhär förkylningen, jag kan känna hur det trycker på i ansiktet...

Ni minns kanske att jag brukar säga att jag aldrig får några förkylningar? - Nå, nästa gång jag säger det, då kan ni påminna mig om årsskiftet 2008-9: Då var du i alla fall förkyld på riktigt! Då var det inte någon svacka... En tanke är att jag har tid nu. När jag jobbade, var jag kanske för stressad för att kunna bli sjuk på riktigt? Istället fick jag en massa andra underliga åkommor...

Kanske, kanske inte... Men nu ger jag mig i alla fall tid. Igår ringde jag min terapeut och sköt upp vår träff med två veckor till. Ja, jag skjuter till och med upp sådant som rör sonen...! Det ni, mammor.

Terapeuten hade förresten en tanke om förkylningar, att de skulle vara till nytta för kroppen, som ett slags utrensningar. Det skulle ju vara bra, skulle göra det lite lättare att stå ut med dem. Tråkigheten...

För en dag, när jag var långt ifrån frisk, hände just det: Jag stod inte ut längre. Jag tror det hade blivit ett för stort underskott i mitt behov av att ha roligt. Egentligen skulle jag handla mat, men när jag stegade in på varuhuset, kunde jag bara tänka: Nu skall jag köpa något roligt!

Och så blev det! Bara lite lite mat och mest annat:

kattleksaker, tornRökelsestickor. Jag var nog i tonåren, när jag sist köpte sådana! Men de var så elegant förpackade!

En hyacint (som egentligen var två, i samma kruka) och en amaryllis... Men de verkar inte må så bra, efter att ha stått i affären hela julen. Måste komma ihåg det, till nästa år...!

En jättestor flaska med kalja (svagdricka). Brukar jag aldrig köpa, men nu ville jag prova på.

Och så det dyraste, en katt... konstruktion? Med klösbräda och ulltott att fånga och en hålighet att krypa in i...

Jag trodde förstås att det skulle bli lätt, att det liksom bara skulle säga klick, när jag förde ihop delarna... men man behövde faktiskt borrmaskin! - Och jag som avskyr att borra, jag är jätterädd för borrmaskinen! Ljudet, framför allt, och detdär att man måste trycka på.

Men tro det eller ej, jag hade energi för det också. Jag tänkte bort det förfärliga ljudet, jag gjorde mig våldsam och farlig - och hål blev det! Två stycken!

kattleksaker, tornkattleksaker, tornkattleksaker, torn









Sedan, när kattbygget stod klart, fortsatte förkylningen, som om inget hade hänt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Men du hade en stund som händigheten själv i förkylningsmörkret. Tror du att det kom trots förkylningen eller av förkylningen?

    SvaraRadera
  2. Det är lika med mig.Jag brukade inte få någon värre förkylning..inte någon högre feber.Men minsann den här gången fick jag smaka på en riktig förkylning...Det är bara att stå ut..det tar sin tid.Det värsta är att man känner sig så eländig så att man ingetting får gjort.Men du "har motat Olle i grind" genom att belöna dig själv och bygga en kattställning...Så bör man göra..

    SvaraRadera
  3. Ulrika: Vet inte om jag tror på att förkylningar har en renande effekt, det känns som att anta lite för mycket... Egentligen tror jag det var tristessen. Jag har ett stort behov av att ha roligt... och nu hade jag bara tänkt på att sköta om mig i ungefär en veckas tid... och orkade visst inte med en enda minut till av nyttotänkande.:)

    SvaraRadera
  4. StarWayforeWer: Vet du, det verkar vara många som kämpar med denhär sjukan. Nästan hela släkten... och mamma har frågat på hälsovårdscentralen också. En ovanligt envis influensa.

    Ja, visst är det jobbigt. Inte orkar man ha roligt och inte orkar man vara till nytta heller. Både pest och kolera! :)

    SvaraRadera