lördag 17 januari 2009

Ja?

Hon vände sig om och såg på mig.
Vill du mig något? Mig?
Hon visste inte vad hon skulle tro.
Hon var osäker, men också hoppfull.
Hennes blick var öppen, på hennes läppar fanns en början till ett leende.
Ja? sade hon.

dikter, teckningar, flicka, ja, möten, hopp, tillit, osäkerhet

3 kommentarer:

  1. Och var svarade du då..när hon frågade?
    Du kanske log tillbaka och sa att du tyckte hon såg ut att vara en intressant person, och undrade om hon ville ta en promenad med dig?

    SvaraRadera
  2. Jag tycker väldigt mycket om den här dikten, den ljusa tonen och det öppna slutet. Alla vi som läser den, orden "ramlar" in i vår egen situation och sätter igång tankar. Ljusa tankar!

    SvaraRadera
  3. Anna: Ja, ungefär så sade jag nog, den dagen. Det kändes som om jag var lite öppen för att ta emot något nytt och tro att det skulle bli bra.

    Tack, Qi! Ja, det är verkligen en ljus dikt. En del saker har ordnat sig på ett alldeles oväntat, men också så bra sätt... så att jag nästan måste bli lite glad! Snudd på tillitsfull! :)

    Fast sonen kallade mig Krösa-Maja idag! Måste du alltid vara en sådan Krösa-Maja? sade han.:) Men jag kan inte låta bli att gilla Krösa-Maja också...

    SvaraRadera