lördag 31 januari 2009

Trånande kvinnor

Man kan undra lite över kvinnobilden. Jag får en känsla av att det är samma kvinna hela tiden, samma trånande blick... Men det är väl som man säger, sanningen finns i betraktarens öga... och det är verkligen en mycket välgjord och njutbar video.

Dessutom... känner jag igen denhär trånaden. Den finns hos mig också, den finns väl hos alla? Så... när män målade kvinnor med trånande blickar, var det inte ett tomrum som de ville fylla ut? Var det inte för att uttrycka sin längtan efter helhet?

Upphovsman är eggman913 på YouTube.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

15 kommentarer:

  1. Fantastiskt, har suttit och kollat videon och de andra som kommer upp efter det att jag sett denna. Letar skillnader mellan målningarna och den på fotograferade kvinnor. De fotograferade tittar mer rakt in i kameran/på målaren än de på målningarna. Mer moderna? Frimodiga? Eller var det målaren som styrde motivet att se trånande ut. Gillar förresten inte ordet trånande, jag upplever det ligger något negativt och fånigt i det.

    SvaraRadera
  2. Ja... kanske är det något modernt att titta rakt in i ögonen... fast det kan ju bero på konstnären också, hur han ville avbilda sina modeller... Men jag fäste mig vid den öppna blicken både hos modellerna och filmstjärnorna, det nästan bevekande, kom till mig...! som ju lika gärna kan vara mannens, konstnärens, replik. En projicering, heter det visst.

    Ja, tråna är ett ord med en stark negativ laddning. Tråna får man icke! och ändå gör ju alla det... Av någon anledning ville jag använda just det ordet. Funderade också på 'sukta'... men det låter ju ännu värre, iaf i mina öron.

    SvaraRadera
  3. Vilken häftig video. Undrar hur du hittar sådant på YouTube?

    Ni skriver om blickar..jag missade dessa. Eftersom jag inte tittar på ögon så ..jag kollade in munnarna. Det gör jag också när jag pratar med folk, jag ser dem aldrig i ögonen.
    Munnarna var inte trånande alla gånger, de ändrades och det var så himla snyggt gjort.

    SvaraRadera
  4. Trånande...?
    Jag som ser längtan som är enorm.
    Och längtar det gör jag med jämna mellanrum - både efter närhet och kärlek... Men int' trånar jag int'

    SvaraRadera
  5. Anna: Jag hittade den faktiskt på ipernity, ett ställe för fotoentusiaster... men antog att den egentligen kom från YouTube.

    En närstående tittar inte heller i ögonen, utan lite bredvid...!

    Inkan: Nähä! Int' ja' heller!



    Allihopa: Haha, ingen vill tråna - och jag tror nog jag vet varför. För den som trånar kommer inte att få det den vill ha, det är ju inbyggt i själva ordet... inte sant? Man säger inte själv att man trånar... det är andra som säger det och menar då att man borde göra något nyttigt istället. Kanske finns här en hel del luthersk arbetsmoral... eller bara västerländsk målinriktning. Man skall vara aktiv, uträtta saker. Tråna leder ingenvart, iväg och fria! :)

    SvaraRadera
  6. Videon är så vansinnigt fascinerande. Min dotter tyckte att den var läskig.

    Oj, men jag är nog en trånande efter allt möjligt. Färdigheter, kärlekar, tider, möjligheter, lätthet och klokskap. Inte tycker jag det är så farligt att jag inte kommer att hinna få allt, men jag vill gärna ha allt.

    /bless

    SvaraRadera
  7. Ja, den fascinerar... undrar vad som skrämde din dotter? Kanske lite mäktigt med så många kvinnobilder på en gång! :)

    Tror att jag tyckte lite synd om ordet tråna... så mycket ovett utan någon större anledning. Syster Längta är det ju ingen som hackar på! :)



    Ännu en reflektion. När jag ser dendär videon är det som om jag skulle titta in i allas längtan... eftersom ansiktena växlar hela tiden. En blir alla, alla blir en... och de flesta ansikten är så öppna. De säger, lockande, vädjande: Kom till mig...! Jag anar också konstnärens egen längtan, som fått honom att välja just denhär typen av ansiktsuttryck, medvetet eller omedvetet... och han säger ju precis detsamma: Kom till mig...! Jag är så ensam.

    SvaraRadera
  8. Jag försökte få dottern att formulera sig kring vad som var läskigt, men det blev väldigt vagt. Något om att det var läskigt att det var som det var en hon som rörde sig, fast detvar olika bilder.

    Delar dina tankar om konstnären som vill ha sällskap. Det verkar vänligt på något sätt.

    bless

    SvaraRadera
  9. Underbart vackert!Satt fascinerad inför dessa kvinnors anletsdrag.Hur väl de smälte in i varandra och hur övergångarna var så skickligt hanterade att man nästan trodde sig vara i en dröm. Musiken var väl balanserad till bilderna och den ensamma cellon gjorde det hela så stämningsfullt.Ensam kvinna- ensam cello.....Tänk på formen på cellon -gjord som en kvinnokropp.

    SvaraRadera
  10. Bless: Jo... det var fascinerande, vackert OCH lite spöklikt.

    Cosifan: Ja, jag har också tänkt på dedär övergångarna, hur hade han fått till dem? Jag tyckte ju att ansiktena vände sig! Kanske något program som kan vända på objekt, projicera dem i en annan vinkel?

    Och musiken, den ensamma längtande cellon... som påminner om en kvinnokropp! Cellon som längtar efter sin cellist, kom och spela mig...! :)


    Tack allesammans, för inspirerande kommentarer!!!

    SvaraRadera
  11. Fashinerande vad man kan göra..men tro det eller inte..jag har faktiskt för länge sen..innan jag visste att detta överhuvudtaget var möjligt..umgåtts med tanken att göra en liknande film..med mjuka övergångar mellan konstverk..som skulle göra konsten levande...som på film!! Det finns fler liknande videoklipp som är fina och inspirerande på yuotube.Tack min vän för att du hittade dem!

    SvaraRadera
  12. Jag tror dig, Starwayforewer! :)
    Undrar bara hur man gör dedär övergångarna...? Det kan väl inte räcka med att lägga in 'fade'... att bilderna tonar in och tonar bort i övergångsskedet?

    Undrar också vad du gör nuförtiden. Målar du? Förbereder någon ny utställning? Försökte länka till din blogg här till höger... men den var ju stängd!

    SvaraRadera
  13. Jag skulle göra egna animationer där det behövdes fyllas i..Med photoshop finns det också mycket möjligheter.

    Jag anade det..att något var fel.Har inte fått några kommentarer på länge!! Min bloggsida syns helt enkelt inte på nätet! Jag får se över inställningarna ännu en gång men vet inte om det hjälper..Det finns en hel härva med instruktioner varav det mesta är på obegriplig engelska...! Men..ibland då jag loggar in kommer det ett meddelande om att "endast inbjudna har tillgång till bloggen"..!

    Vad jag gör..? Går på Arbis i en oljemålningskurs som pågår tre veckoslut. Snart skall jag även gå med i en privat grupp och måla akvarell. Senare i vår skall jag på en modellteckningskurs..också på arbis..Någon annan utställning än de som hör till kurserna har jag inga planer på ännu...

    Annars går jag bara ut med Dodi..vår nya valp.

    Så går mina dagar.. i en jämn och monoton lunk.

    SvaraRadera
  14. Starwayforewer: Precis det meddelande som jag får, när jag försöker gå till din blogg... Jag tror att du skall göra såhär:

    Gå till Settings, välj Permissions, välj under Blog Readers att 'anybody' får läsa din blogg! Vet inte riktigt vad det blir på svenska, om du har valt svenska som bloggspråk. Kanske Inställningar, Tillstånd, Bloggläsare och Vem som helst.

    Låter kul med arbiskurserna, blir lite inspirerad...

    SvaraRadera
  15. Tack för hjälpen!:) Kom med på kurserna..Caru! :)

    SvaraRadera