torsdag 7 februari 2008

Inspiration och rädsla

Jag kämpar för att hålla balansen i förhållande till mitt nya projekt, free1000s ... Arbeta av glädje, inte av nödvändighet, inte för rädslans skull.... Det är det enda slags arbete jag klarar av nuförtiden.

Arbeta av glädje, skaparlust. Så fort jag börjar tänka på försörjning, så märker jag hur jag börjar spänna mig. Jag får bråttom, ser framför mig massor av arbetsuppgifter... och så börjar jag stressa. Igår stressade jag hela dagen. När kvällen kom, kände jag spänningen i hela kroppen. Axlarna. Nacken. Ryggen. Det stramade överallt, som en tvångströja. Ingenstans fanns tillit och avslappning.

När jag vaknade i morse, efter min något konstgjorda sömn, kände jag fortfarande spänningen i kroppen. Känslan av fort.

Men idag skall jag försök göra tvärtom. Jag börjar med efterrätten, avslappningen. Lite gymnastik. En patiens och lite öl. På medeltiden drack de ju morgonöl, det skulle kanske vara en vana att ta upp? :) Och nu skulle jag kanske gå ut ett tag, dra benen efter mig...

Ibland, när man har slappat ett tag, ger inspirationen med sig. Eller man märker att det kanske inte var fråga om inspiration, att det till stor del var rädslan som drev på.

Att det skall finnas så mycket rädsla i en mänska. Att det skall vara så svårt att få syn på rädslorna... så att man kan hjälpa sig.

Andra bloggar om: , , ,

5 kommentarer:

  1. Ja, jag tänker detsamma. Hur kan det vara så svårt att se rädslan när den samtidigt kan vara så himla påtaglig.

    Var på väg tidigare att kommentera mer om andligheten, men tillvaron blev så verklig plötsligt så jag tappade taget om det. Det kommer kanske tillbaka.

    Vad fin den är, free1000. Har bara kikat in lite, men ska komma tillbaka. Jag blev väldigt glad när jag var där.

    SvaraRadera
  2. Miranda: Kanske går känslorna in i varandra... så att man inte kan veta hur mycket det är det ena eller det andra?

    Fast denhär gången var det det tredje också. Det visade sig att jag hade fått en släng av någon slags magsjuka. När den gick över igår kväll, släppte värken i musklerna och jag kände mig väldigt avslappad.

    Ibland psykologiserar jag visst lite för mycket! :)

    Vad roligt att du tyckte om free1000s! När jag inte stressar, dvs sätter upp för stora mål för mig, så trivs jag med att sitta och pyssla med mina gamla kära bokmärken och göra dem tillgängliga för andra också.

    SvaraRadera
  3. Så kan jag också göra, psykologisera över det mesta. Ibland handlar det om att jag ätit dåligt eller sovit för lite. Ändå kan jag i första hand hålla på och leta efter känslomässiga orsaker till att jag känner mig som jag gör. Sen, med mat i magen eller en natts sömn, blir livet ljusare.

    Skönt att det var det tredje! Det kan vara bra ibland kan jag tycka att konkret uppleva hur det fysiska påverkar hur man mår.

    Hoppas det är bättre nu.

    SvaraRadera
  4. Jo, precis! Jag försökte ju slappna av, på många olika sätt... men inget hjälpte, så visst var det en lättnad att märka att det bara var lite virus...! Ett som gick fort över också. :) Mycket mindre allvarligt än kärleksvirus... kan jag tänka. :)

    SvaraRadera
  5. Vet inte om det är så allvarligt. Idag känns det mer som en nyttig bacill. :)

    SvaraRadera