Idag känner jag mig trött och lite sömnig, fast jag har sovit närmare tolv timmar. Kroppen känner lättnad, äntligen är det över. Men själv är jag lite rädd också. Tänk om huvudvärken kommer tillbaka? Den var så stark, det gjorde ont i ögonen också. Jag tog 3 x 800 mg Burana och ändå hjälpte det inte. Så jag försöker att ta det lugnt idag. Inte anstränga mig.
Men när sonen ringde och frågade, for jag ändå till stan. Hur kunde jag låta bli? :)
Han är så omedelbar, min son, så rakt på sak. När han ringde, förstod jag att nu har han tänkt vara extra trevlig. Det är tre saker, började han. För det första: Det är roligt att prata med dig. För det andra: Har det kommit några tidningar till mig? Och för det tredje: Skall vi träffas och äta på McDonalds?
Han gick mycket snabbt över till sina egentliga ärenden, men ändå. Han hade tänkt sig att vara trevlig. Han och hans flickvän funderar över dethär, hur man är trevlig mot sina föräldrar.
Det är inte så lite.
Men ännu om huvudvärken. Jag tror den har med hormonerna att göra. De är så odugliga nuförtiden. De försöker få loss livmodershinnan, men det går bara inte. Så fort de har lyckats lösgöra några droppar, måste de ta en paus och vila ett par dagar. Sedan försöker de på nytt. Jag önskar att de kunde sluta att anstränga sig. Nu har det droppat på ända sedan den 19 december. Men det värsta är inte droppandet utan huvudvärken. När hormonerna tar sig en paus, då får jag huvudvärk, nästan varje gång. Just denhär besvärliga huvudvärken.
Isch. Det blir väl skrapning, igen.
Hur klarar ni er, olyckssystrar? Kanske skulle det sitta bra med lite gemensamt ojande och stönande... om ni har lust att hänga på.
Kan ni se att det gamla pilträdet har migrän...?
Andra bloggar om: carulmare, hormoner, huvudvärk, klagomål, klimakteriet
Nä du, det där slutade jag med när jag var 38 år. I min familj kommer vi kvinnor i klimakteriet tidigt och vi lider inte nämnvärt av det heller (inga värmeslag eller dyl)
SvaraRaderaMen visst kan jag sympati - oja lite. Fan vad jobbigt att jag inte blir glad ens av fyra glas rom och cola;o)
Anna: Det var tidigt! Lyckans dig! Jag har haft övergångsbesvär just sedan jag var i den åldern, i tio år. Men ni får ha lite bråttom med att skaffa barn i er familj...! :)
SvaraRaderaTack för sympati-oj! Nu vet jag. Du kan oja dig för ditt, de kraftlösa drinkarna, så ojar jag mig för mitt. Huvudsaken är att vi ojar oss, tillsammans. :)
Har inte kommit dithän än! Eller så har jag väldigt lätta tecken:). Jag vet inte!!
SvaraRaderaMen oja på du, jag lyssnar:))) ändå! Låter skitjobbigt att ha det så där! Men skönt att höra om din medryckande son, du behövde nog det där:).
Noemi: Oj, oj, oj, oj, oj... och oj... och tack för att du har så snälla öron! :) I morgon skall jag till gynekologen i alla fall.
SvaraRaderaJo, sonen. Han är kul! :) Katterna gör också sitt bästa för att få mig att skratta - eller gråta, ibland. Tokkatter. Den ena tycks älska att köra huvudet under vattenkranen...!
Undrar lite hur det går med era katter. Ni har visst också två nu?
HAr dte gått bra hos gynekologen?
SvaraRaderaVad skönt att ha sådana människor - och katter - omkring sig! Som ger en glädje.
Jaha vi har två nu! En honkatt och en hankatt. De kommer överens så väl. Hankatten är väldigt kelig och kryper alltid upp hos en. Och de två katterna leker och busar så fint! Fast de frösöker sno mat från bordet med så man får vakta den:).
Noemi: Jo, tack. Hinnan var fortfarande för tjock, så det kommer att fortsätta blöda. Läkaren sade att det har hållit på för länge, till och med för att vara i övergångsåldern. Så det blir skrapning, om en eller två veckor, för att utesluta cancer. - Inte så kul... men förra gången fick jag så mycket bedövningsmedel att jag gick omkring i ett saligt-sömnigt rus i nästan en vecka! :) Lite som i Cornelis' Brev från kolonien:
SvaraRaderaUti skogen finns baciller
men min kompis han har piller
som han köpt utav en ful typ
och om man äter dem blir man en jättekul typ