Jag tyckte jag såg...

Cover it live

Det var spännande att testa Cover it live. Efteråt var jag lite stolt över mig själv, att jag vågar försöka och göra misstag, också medan andra tittar på. Kände mig upplivad, men på samma gång att jag behövde lugna ner mig. Min puls var nog lite högre än den brukar.

Är inte säker på hur (och om) jag kommer att använda Cover it live.

Kanske lite synd att dehär facebookliknande funktionerna upphör, när man har slutat att blogga i realtid. Efter det kan varken jag eller någon annan göra några ytterligare kommentarer och det enda man ser är en stor grå ruta. Inte så estetiskt.

Fast det går ju att se händelserna i repris och länkarna fungerar fortfarande.

En fin sak är också att man inte behöver byta plattform. Jag kan blogga på dethär sättet, utan att behöva lämna Blogger och min egen blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om cover it live, live blogging, blogga, realtid

Ett nytt sätt att blogga

Testar en bloggtjänst som heter CoveritLive.

Det nya innebär att man skriver och publicerar samtidigt. Klicka på länken nedan, om du vill veta mera om hur det går till.

Funderar på mitt bloggande

hur jag skulle vilja ha det.

Skulle vilja förenkla det på något sätt, så att det blir mera som på facebook. Men det är inte innehållet som jag tänker på utan tekniken. Jag skulle vilja kunna kopiera en länk, få bildförslag och en kort inledning från den aktuella sidan och så bara lägga till mina egna tankar. Inte behöva formulera hela texten. Inte behöva peta med bilden, så att den sitter rätt.

Man kan förstås fråga sig vad som har hänt med mig, om jag har spenderat för mycket tid på facebook!

Är det kanske ett tecken på att världen snurrar för fort att man inte längre vill skriva en text från början till slut?

Å andra sidan, nog har vi ju i alla tider byggt vidare på andras jobb...

Tar gärna emot tips! Kanske har ni också funderat i samma banor?

Andra bloggar om: blogga, facebook, teknik, länkar, dela, kopiera

Äntligen fick jag tag i den

Damernas detektivbyrå, på video!

Just denhär... älskvärda! lilla snutten såg jag igår, det är när hon talar om varför hon vill ha en detektivbyrå.

Förresten tror jag man kan se hela filmen på YouTube, i femtonminuterssnuttar. Börja här

Testar Grooveshark

Idag hittade jag Paul Simon i lurvig skinnhuva - och genast var jag tillbaka på 70-talet. Å, så mycket jag lyssnade på denhär skivan!

Så många hål

att klättra in i och ut ur.

Denhär lilla flickan var nog lika intresserad som jag av Stig Blombergs skulpturgrupp på Stortorget i Malmö.

Här finns förresten ett par bilder till från Torgbrunn.

Inre hamnen i Malmö

en regnig dag.

Vill ha löv!

tyckte jag denhär skånepilen sade till mig. Löv! Nu! Och så headbangade den med huvudet som en tonåring på rockkonsert. Otålig.

Ta en dusch på Gustav Adolfs torg?

Helt okej, om man är en staty. Inte det minsta uppseendeväckande. Statyn är en del av Gerhard Hennings skulpturfontän Öresund, från 1934. Finns på Gustav Adolfs torg, Malmö.

Nerbrunna ljus på Kaffehuset August, Vasa

Vad tycks?

Man kan tycka lite olika om dethär verket, har jag insett. Så vad tycker ni?

Figurerna ingår i Stig Blombergs skulpturgrupp på Stortorget i Malmö. Torgbrunn heter den, från 1964.

En kula till

denhär gången med stadsvy. Börshuset i Malmö.

Såhär kan det börja se ut

när ett industriområde blir granne till en kyrkogård.
St. Pauli kyrkogård, Malmö. Min son bor förresten alldeles här nära.

Moderna spågummor

spår i flygbilder. Vad ser du?

Ett urdrucket vinglas

men väldigt fullt av sin omgivning. Det stod i ett fönster, i bakgrunden ett av de gamla husen på Lilla Torg i Malmö.

Inneboende

på sonens balkong. Vi funderade lite på att avhysa dem, men deras bo var redan färdigt. Massor av prydligt radade små kvistar i en stor bit kartong.

Flyga vintertid

får mig att tänka på att läsa en tidning.

Packar

Idag har jag börjat packa. I övermorgon skall jag flyga till Köpenhamn och sedan tar jag tåget vidare till sonen i Malmö. Det är meningen att jag skall vara borta i hela tio dagar.

Önskar bara att jag kände mig lite piggare.

Men kanske kommer humöret på samma gång som jag går in på flygstationen? Ibland gör det det. Jag tror det är dendär känslan av liv och rörelse, med ens är jag mitt i världen.

Eller också händer det när jag inser att jag verkligen skall få återse mitt barn. Så var det när jag senast reste för att hälsa på honom, några minuter före ankomsten till Kastrup spratt det till inom mig.

Varför kan jag inte redan börja förvänta mig saker? Trevliga saker, menar jag. Varför är jag så mycket bättre på att oroa mig?

Det har verkligen varit en lång vinter.

Facebook-länk

Ganska mycket på facebook den senaste tiden och mindre här på carulmare. Därför lägger jag ut en länk till facebook från bloggen.

Vissa facebook-inställningar är jag noga med, men inte alla. Så om du själv har ett facebook-konto, borde du kunna se mina inlägg och foton och faktiskt också kommentera.

Därmed inte sagt att jag inte vill bli vän! :)