Idag har jag börjat packa. I övermorgon skall jag flyga till Köpenhamn och sedan tar jag tåget vidare till sonen i Malmö. Det är meningen att jag skall vara borta i hela tio dagar.
Önskar bara att jag kände mig lite piggare.
Men kanske kommer humöret på samma gång som jag går in på flygstationen? Ibland gör det det. Jag tror det är dendär känslan av liv och rörelse, med ens är jag mitt i världen.
Eller också händer det när jag inser att jag verkligen skall få återse mitt barn. Så var det när jag senast reste för att hälsa på honom, några minuter före ankomsten till Kastrup spratt det till inom mig.
Varför kan jag inte redan börja förvänta mig saker? Trevliga saker, menar jag. Varför är jag så mycket bättre på att oroa mig?
Det har verkligen varit en lång vinter.
Önskar bara att jag kände mig lite piggare.
Men kanske kommer humöret på samma gång som jag går in på flygstationen? Ibland gör det det. Jag tror det är dendär känslan av liv och rörelse, med ens är jag mitt i världen.
Eller också händer det när jag inser att jag verkligen skall få återse mitt barn. Så var det när jag senast reste för att hälsa på honom, några minuter före ankomsten till Kastrup spratt det till inom mig.
Varför kan jag inte redan börja förvänta mig saker? Trevliga saker, menar jag. Varför är jag så mycket bättre på att oroa mig?
Det har verkligen varit en lång vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar