Ovan där

Jag ser på molnen, medan jag kör. De är vita och fluffiga... ännu.

Andra bloggar om: moln, humor, serie, barnsinne, kissa

There are ways

En tanke idag… kanske en lycklig sådan? Den kom först på engelska… eller som en blandning av svenska och engelska.

When I was young | I did many things | that I really detested

just to feel good

Tror jag skall illustrera med denhär skogsbilden, för att den liksom den lilla dikten innehåller en kontrast… visst gör den det? Färgerna är så mörka och dystra… och ändå får den åtminstone mig att känna mig hoppfull.

Jag har funderat lite på varför det är så. Är det det sprakande ljuset i mitten… eller den rörelse som jag uppfattar att den har? Vad tycker du?

Rubriken kom till sist: There are ways… fast det kanske inte verkar så.

Eller på svenska:

Det finns utvägar

När jag var ung | gjorde jag många saker | som jag egentligen avskydde

bara för att få känna mig bra

Andra bloggar om: tanke, dikt, skog, mörk, dyster, hopfull, mörker, ljus, rörelse, förändring, utvägar

Just nu

Oj, oj, så lite jag skriver!

När jag inte skriver hela tiden, känns det lite som att inget är viktigt nog att tecknas ner. Ribban höjs, verkar det som.

Men jag är också kvar på sommarstugan, med en långsam uppkoppling.

Ibland längtar jag hem till Vasa, men vädret är så fint och det är också mycket lättare med katterna. Här får de ju vara ute så mycket de vill. Jag behöver inte fundera på vad grannarna tycker.

Idag hade de lovat regn, men solen bara fortsätter att skina! Tänk om det skulle kunna fortsätta så… om vi kunde ta augusti en gång till…!

Så är det i boken som jag läser (Kleopatra av Margaret George), fast med november. Caesar bestämde att de skulle ha november i två månader (varför just november?!), så att tiden kunde komma ikapp igen. Det var faktiskt så att romarna hade börjat ha sina skördefester i mitten av sommaren, innan det fanns något alls att skörda.

Det om det. Annars är jag mycket tillsammans med mina föräldrar, som bor i stugan bredvid. De är i åttioårsåldern, men ändå ganska friska. Vi brukar göra små utflykter tillsammans.

En dag gick pappa och jag runt ett skogsområde på trettio hektar. Jag fick se hur barrträd ser ut när de har växt i fem, tio eller fyrtio år. Dessutom fick jag veta att det finns väldigt lite värde i björkar, fast de kommer upp av sig själva och växer så snabbt. Det tyckte jag var lite synd… orättvist, liksom.

Men det var inte någon behaglig promenad. Tjugo grader varmt, nästan inga stigar att gå på och hela tiden jagade av älgflugor. Till och med pappa, som väldigt gärna ville visa mig skogen, var nog glad att få komma därifrån.

Fast nu skall ni ju inte tro att dethär var en mall för våra utflykter.

Om jag får bestämma, skall promenaden framför allt ge näring åt själen… det vill säga, det skall finnas något vackert att titta på. Jag tror nog att jag är lite släkt med humlan som helst bara vill flyga från blomma till blomma.

Bara ibland stannar jag upp och undrar om det är någon nytta alls med mig?

Andra bloggar om: augusti, sommarstugan, caesar, kalendrar, tid, promenader, utflykter, skogar, älgflugor, humlor, nytta

Tror ni att katter har skyddsänglar?

Det skulle vara bra.

Jag är lite orolig för mina katter som är ensamma ett par dagar, på sommarstugan.

Så jag sänder dem en skyddsängel, en kattängel. Den säger: Var inte oroliga, snart är hon tillbaka. Bara lite till.

Andra bloggar om: katt, ängel, kattängel, skyddsängel

Varför jag tar bilder

I en kommentar till förra inlägget frågade Amber mig (och sig själv) varför man tar så många bilder.

Jag kom fram till att jag gärna vill hålla kvar det jag har upplevt, om det är något trevligt.

Bilderna kan också vara till stöd, när jag vill dela med mig av vad jag har varit med om. Jag tror faktiskt att jag tycker om att berätta, det är ju ett sätt att minska på ensamheten. ‘Jag’ kan bli till ‘vi’, om jag lyckas få någon att känna igen sig.

Helst skall det förstås vara en ganska bra bild... eller kanske skulle jag istället säga en bild som jag tycker om? Den skall vara någorlunda okej i teknisk mening - fast det är ju inte alls det viktigaste. Framför allt skall bilden betyda något för mig personligen, ha något som jag vill berätta om. Ofta är det kanske en känsla som jag förmedlar.

Ta nu denhär bilden. Den är tagen i Helsingfors och föreställer en detalj av ett hus i Skatudden (eller kanske skulle jag hellre säga i anslutning till Salutorget), men vad har den egentligen att berätta om själva staden? Inte så mycket, eller hur? Den skulle säkert inte tas med i någon resebroschyr. Ändå ville jag ta denhär bilden, den hade tydligen något att säga just till mig. När jag såg på dedär fönstren, kände jag en slags lätthet, den lyfte mig på något sätt. Bakom de stränga arkitektoniska formerna fanns något annat, flöt molnen förbi, fria och lätta. Kanske är det en bild av andens flykt från det alltför jordbundna?

Och visst känns den lite surrealistisk också? Jag kommer att tänka på Magritte och hans berömda öga, också med en blåvit himmel som oväntat tittar fram.

Andra bloggar om: bilder, fotografering, berätta, känslor, arkitektur, fönster, moln, stramhet, frihet, ande, materia, magritte, surrealism