som jag lyssnar på idag. Unchained Melody, av Hy Zaret och Alex North. Den har gjorts i många många versioner, men för mig skall det vara Willie Nelsons. Han framför den med en sådan återhållsamhet... med den distans som åren kan ge. De flesta andra tolkningar är för sentimentala... tycker jag.
Men visst är det en vacker melodi?
Uppdatering, någon minut senare: Kanske är det inte distans? Vad som berörde mig var nog den djupa känslan... och återhållsamheten. Om känslan är djup, då skall man vara varsam med den... så kände jag det kanske.
Andra bloggar om: musik, unchained melody, willie nelson, tolkningar
Enligt mig den vackraste melodin som gjorts. Brukar lyssna på den på YouTube i alla möjliga utföranden. Allt från Pan-flöjt till..ja. Kolla den här till exempel: http://www.youtube.com/watch?v=TfqzzwfeCe8
SvaraRaderaHan lät inte heller så sentimental... eller vad tycker du? Om Willie Nelson är för gammal för sentimentalitet, så är nog denhär killen lite för ung... Men fint sjöng han ju!
SvaraRaderaHar du någon favoritversion? tänkte jag ju fråga.
SvaraRaderaÅ - Willie är en stor favoriter - och tillsammans med Kris Kristofferson, Waylon Jennings och Johnny Cash (The Highwaymen) så bjöd de alla på vacker sång samt inte minst Willies virtuosa gitarrspel! Wow!
SvaraRaderaOch tänk jag har en gång upplevt dem på scen.
Nu finns ju bara Willie och Kris kvar i livet och båda är över 70 år...så...
Just den låten är en gammal goding...