söndag 5 juni 2011

Vilken härlig intervju!

Alldeles matt efter läsningen, så mycket bra i en enda artikel! Här några guldkorn:

Efter tjugofem år händer det något i äktenskapet, säger Margareta Strömstedt. "Fram träder två liv med större integritet. Där man inte är så insnodda i en massa föreställningar om varandra."

Jag förstår att hon höll ut, maken Bo är så rolig. Så här började deras relation: "Maggan var på väg till missionskyrkan, jag till pingstkyrkan, när vi möttes bestämde vi att lifta till Kristianstad istället."

En annan tanke under läsningen: Om jag bara kunde älska mera...

Margareta om sitt författarskap, det måste nudda vid smärtgränsen: "Det måste göra ont. Men inte för ont för då blir det privat. Säg hellre att det måste vara lite grus i skon så att man inte halkar förbi."

Andra bloggar om: , ,

4 kommentarer:

  1. Jag tyckte också om intervjun! Jag gillar Strömstedskans realistiska syn på tillvaron.

    Tyckte också mycket om bilden tagen i köket - alla bilder av familjen som fanns uppsatta bakom henne - det väckte min nyfikenhet. Också min känsla för upprepning - de flesta familjebilder liknar varandra. Man sitter vid ett matbord eller ute på sommaren (annat också för den delen), men uppradade, tittar in i kameran och ler.

    SvaraRadera
  2. Läste du papperstidningen? Jag kan inte hitta några köksbilder i nätversionen...

    SvaraRadera
  3. Jag läste och blev så glad och även lite avundsjuk...
    Tänk attr ha någon att dela sitt liv med även när man börjatr komma långt upp i åren. Och båda makarna är så belästa, se levande i tanken - sådant ger mig glädje.

    SvaraRadera
  4. Inkan: Ungefär så känner jag det också...

    SvaraRadera