Alldeles matt efter läsningen, så mycket bra i en enda artikel! Här några guldkorn:Efter tjugofem år händer det något i äktenskapet, säger Margareta Strömstedt. "Fram träder två liv med större integritet. Där man inte är så insnodda i en massa föreställningar om varandra."
Jag förstår att hon höll ut, maken Bo är så rolig. Så här började deras relation: "Maggan var på väg till missionskyrkan, jag till pingstkyrkan, när vi möttes bestämde vi att lifta till Kristianstad istället."
En annan tanke under läsningen: Om jag bara kunde älska mera...
Margareta om sitt författarskap, det måste nudda vid smärtgränsen: "Det måste göra ont. Men inte för ont för då blir det privat. Säg hellre att det måste vara lite grus i skon så att man inte halkar förbi."
Andra bloggar om: margareta strömstedt, intervju, svenska dagbladet
Jag tyckte också om intervjun! Jag gillar Strömstedskans realistiska syn på tillvaron.
SvaraRaderaTyckte också mycket om bilden tagen i köket - alla bilder av familjen som fanns uppsatta bakom henne - det väckte min nyfikenhet. Också min känsla för upprepning - de flesta familjebilder liknar varandra. Man sitter vid ett matbord eller ute på sommaren (annat också för den delen), men uppradade, tittar in i kameran och ler.
Läste du papperstidningen? Jag kan inte hitta några köksbilder i nätversionen...
SvaraRaderaJag läste och blev så glad och även lite avundsjuk...
SvaraRaderaTänk attr ha någon att dela sitt liv med även när man börjatr komma långt upp i åren. Och båda makarna är så belästa, se levande i tanken - sådant ger mig glädje.
Inkan: Ungefär så känner jag det också...
SvaraRadera