En tanke som jag får ibland när jag läser dagstidningen är att vår lagsamling växer okontrollerat. Det är nästan som om riksdagsmännen skulle sitta där och inte riktigt veta vad de skall sysselsätta sig med. Men jo, vi kan ju hitta på en ny lag! Då märks det ju att vi har gjort något också under denhär perioden. Och allra helst skall det vara något straffbart, då förstår man ju att det är en viktig lag, en som vi verkligen inte kunde vara utan. Dessutom blir det ju mera pengar för staten (det monstret!) och kanske också en möjlighet för oss själva att höja våra löner...
Nu menar jag ju inte att det är såhär det är, jag tror säkert att våra rikdagsmän har ett gott uppsåt. Men det är såhär det känns, för mig, ibland när jag läser dagstidningen.
Den första gången jag blev riktigt upprörd, för att inte säga rädd, var när man införde ett förbud mot att hålla en mobiltelefon i handen, medan man kör. Jag kunde inte tro att den lagen skulle gå igenom - och ändå gjorde den det. Men hur kan man lagstifta mot vad folk har i handen? Eller, varför är det värre att ha en mobiltelefon i handen än till exempel en glasstrut? Eller, är det inte mycket farligare att försöka hitta de knappar som reglerar temperaturen i bilen, då måste man ofta släppa blicken på vägen? Eller, hur är det med gnälliga ungar i baksätet, borde inte också de förbjudas?
Men kanske är det inte själva hållandet som man vill förbjuda utan snarare känslorna? En bilförare som talar i telefon kan få höra något upprörande och därför bli mindre uppmärksam på det som händer i trafiken. Det är nog en riktigt tanke (fast det i enstaka fall också skulle kunna gå tvärtom, att föraren piggnar till och därför undgår att köra i diket), men varför är det då tillåtet att använda handsfree? Borde man inte helt förbjuda mänskor att tala i telefon i bilen? Eller varför inte ta ännu ett steg i samma riktning, förbjuda mänskor att tala med varandra medan de sitter i bilen. Nog är det väl värre att behöva munhuggas med personen i sätet bredvid än med en telefonröst? En telefon går ju i alla fall att stänga av.
Nu vill man dessutom ta till hårdare tag i fråga om bilkörning och telefonprat. Om den nya körkortslagen går igenom, så skall man till och med kunna förlora körkortet!
Det känns som om jag skulle befinna mig längst längst inne i en enorm och snabbt växande myrstack. Varje strå är en lag. Tusentals myror kommer hela tiden med nya strån, de bygger på och bygger på. Det är ingen hejd på deras flit. De första stråna vägde lätt, men nu måste jag börja huka mig. Tyngden av alla lagar pressar ner mig. Jag försöker att anpassa mig, men det pickar och sticker från alla håll. Jag vet inte hur jag skall ställa mig. Det är tungt att andas också, luften i stacken blir allt knappare. Jag är rädd att jag kommer att kvävas... eller att jag aldrig skall få se solen igen. För varje dag blir det mera skumt i stacken, det går inte längre att skilja det ena strået från det andra.
En gång var det tryggt med lagar, men nu känner jag mig mest bara hotad. Man vill förbjuda min mänsklighet!
Läs även andra bloggares åsikter om körkortslagen, finland, lagar, förbud, förbudsmentalitet
Nu menar jag ju inte att det är såhär det är, jag tror säkert att våra rikdagsmän har ett gott uppsåt. Men det är såhär det känns, för mig, ibland när jag läser dagstidningen.
Den första gången jag blev riktigt upprörd, för att inte säga rädd, var när man införde ett förbud mot att hålla en mobiltelefon i handen, medan man kör. Jag kunde inte tro att den lagen skulle gå igenom - och ändå gjorde den det. Men hur kan man lagstifta mot vad folk har i handen? Eller, varför är det värre att ha en mobiltelefon i handen än till exempel en glasstrut? Eller, är det inte mycket farligare att försöka hitta de knappar som reglerar temperaturen i bilen, då måste man ofta släppa blicken på vägen? Eller, hur är det med gnälliga ungar i baksätet, borde inte också de förbjudas?
Men kanske är det inte själva hållandet som man vill förbjuda utan snarare känslorna? En bilförare som talar i telefon kan få höra något upprörande och därför bli mindre uppmärksam på det som händer i trafiken. Det är nog en riktigt tanke (fast det i enstaka fall också skulle kunna gå tvärtom, att föraren piggnar till och därför undgår att köra i diket), men varför är det då tillåtet att använda handsfree? Borde man inte helt förbjuda mänskor att tala i telefon i bilen? Eller varför inte ta ännu ett steg i samma riktning, förbjuda mänskor att tala med varandra medan de sitter i bilen. Nog är det väl värre att behöva munhuggas med personen i sätet bredvid än med en telefonröst? En telefon går ju i alla fall att stänga av.
Nu vill man dessutom ta till hårdare tag i fråga om bilkörning och telefonprat. Om den nya körkortslagen går igenom, så skall man till och med kunna förlora körkortet!
Det känns som om jag skulle befinna mig längst längst inne i en enorm och snabbt växande myrstack. Varje strå är en lag. Tusentals myror kommer hela tiden med nya strån, de bygger på och bygger på. Det är ingen hejd på deras flit. De första stråna vägde lätt, men nu måste jag börja huka mig. Tyngden av alla lagar pressar ner mig. Jag försöker att anpassa mig, men det pickar och sticker från alla håll. Jag vet inte hur jag skall ställa mig. Det är tungt att andas också, luften i stacken blir allt knappare. Jag är rädd att jag kommer att kvävas... eller att jag aldrig skall få se solen igen. För varje dag blir det mera skumt i stacken, det går inte längre att skilja det ena strået från det andra.
En gång var det tryggt med lagar, men nu känner jag mig mest bara hotad. Man vill förbjuda min mänsklighet!
Läs även andra bloggares åsikter om körkortslagen, finland, lagar, förbud, förbudsmentalitet
Kanske gör alla lagar att det blir lite som jag minns att det var i Spanien när jag var där på tidigt åttiotal. Hur mycket konstigt som helst var förbjudet, men ingen brydde sig om förbuden. Det som var faran var att om en polis fick för sig att man var en dum en, så var det helt plötsligt petnoga med allt. Gillade polisen en så var överseendet med alla förseelser enormt.
SvaraRaderaUlrika: Tror nästan det är värre än så, det verkar som om en ganska stor andel mänskor skulle tycka om att det blir fler och fler förbud... ja, i alla fall så länge som de själva inte riskerar att få böta. Först verkar det som trygghet, sätt åt busarna... men snart måste väl smärtgränsen vara nådd...? När vi liksom alla görs till busar! :)
SvaraRaderaKanske är det också så att man liksom försöker lagstifta bort allt som är farligt i livet...?
Ja, jag tror att det finns något i det där, att de är de andra som ska sättas åt. Men när man själv har kört för fort så sköter inte polisen sitt jobb. De borde ju ta fast riktiga skurkar i stället.
SvaraRaderaDet är också intressant med var lagarna sätts in. Jag kan få känslan av att nolltolernas och hårdare tag framför allt riktas mot de redan mariginaliserade.
Nolltollerans ser man inte så ofta tillämpas på ekonomisk eller miljöbrottslighet som kanske görs av de som har. Medans klotter, skadegörelse och olika uppförande som ska bestraffas kanske finns mer hos de som inte har.
Jag har inte tänkt så noga på det. Men jag tror ändå att det finns något där som berättar om hur vårat samhällsbygge fungerar.
Bra liknelse!:)
SvaraRaderaJo, kanske. Det är ju lättare att klämma åt mänskor som redan har en svag position i samhället, också med skatter och så.
Fast sådana här småpetiga lagar tycker jag nog drabbar ganska jämlikt... Men kanske är det rentav så att viljan att höra till 'the good guys' är så stark att man inte riktigt märker att man själv har hamnat i riskzonen... lite som när man målar in sig i ett hörn! Det skall bli så fint, så fint!
Hoppas det kommer en mottrend snart!!