Trånande kvinnor

Man kan undra lite över kvinnobilden. Jag får en känsla av att det är samma kvinna hela tiden, samma trånande blick... Men det är väl som man säger, sanningen finns i betraktarens öga... och det är verkligen en mycket välgjord och njutbar video.

Dessutom... känner jag igen denhär trånaden. Den finns hos mig också, den finns väl hos alla? Så... när män målade kvinnor med trånande blickar, var det inte ett tomrum som de ville fylla ut? Var det inte för att uttrycka sin längtan efter helhet?

Upphovsman är eggman913 på YouTube.

Andra bloggar om: kvinnor, kvinnobilder, trånad, tomrum, ansikten, konsthistoria, eggman913, videor

Kan ni se känslan?

Jag tycker om denhär bilden, för den har känsla... sade en bloggvän.

Egentligen är det ganska självklart. En bild som förmedlar en känsla kan man känna igen sig i. Den sätter igång ens medkänsla. Man vet hur det känns...

Ändå är det inte så lätt. Jag blir rädd för att det skall märkas hur ovan jag är att teckna. Eller med andra ord, jag är rädd att göra bort mig...

Men det skulle kunna vara lätt. Små barn, som inte kan teckna, men som heller inte har lärt sig att vara självkritiska, kan lätt skapa en bild utifrån sina känslor... Kanske var det därför som jag som yngre inte tyckte det var någon konst att göra ansikten med miner. Det var ju liksom bara att överföra sin egen känsla...

Möjligen finns det en orsak till. Som ung hade jag ju så mycket känslor... och det har jag kanske inte längre... Jag är inte säker på vad jag menar. Men jag får en bild... som kanske (eller kanske inte) betyder något.

En liten bergsbäck, vild och yster. Den skuttar fram över stenar och klippor, gläder sig åt sina egna krumsprång. Många gånger slår den emot, den skadar sig och blir både ledsen och arg. Men känslorna är ytliga, de går fort över.... Sedan, ett större vattendrag, kanske en flod. Den rör sig långsammare, men med större säkerhet. En vindil får ytan att krusa sig, men vattnet ändrar inte riktning. Den vet det den vet.

Nej, dethär blev för mycket, för pretentiöst... Tänk bara ett korn av sanning, ett litet litet korn...

Men om något har fått vattnet att flyta långsammare och med större tyngd, så är det antagligen det svarta i mitt liv. Sorgen... eller vad jag nu skall kalla det. Besvikelsen? Förlusten? Nederlaget? Uppgivenheten? Eller... godkännandet av allt detta? Medkänslan... med mig själv? I alla fall så tror jag att jag har det med mig hela tiden, som en slags mörk underström.

Däremot vet jag inte om jag lyckas förmedla vad jag känner. Kanske har jag fastnat i det tekniska, igen...

Och ännu mera osäker är jag på denhär flickan. Jag tycker att jag ser att hon är lite förväntansfull, på vippen till att le... men är det bara i min fantasi? Eller kan ni också se det? Eller kan ni bara se det för att jag har sagt att det är så...???

Andra bloggar om: bilder, känslor, osäkerhet, underströmmar, vattendrag

Ja?

Hon vände sig om och såg på mig.
Vill du mig något? Mig?
Hon visste inte vad hon skulle tro.
Hon var osäker, men också hoppfull.
Hennes blick var öppen, på hennes läppar fanns en början till ett leende.
Ja? sade hon.

Kotteri

Barn leker fortfarande med kottar. Dehär låg uppradade på kanten av en sandlåda, sida vid sida... så de kan ju inte ha hamnat där av en slump... eller hur?

Jag leker fortfarande med kottar...


Ett kollage av kottar, det måste väl kallas kotteri?
En stor bild som jag tycker känns murrig och mysig att krypa in i...

Andra bloggar om: kottar, kollage, collage, kotteri, kottlek, lekar, murrig, mysig

Titta inte för djupt i ögonen

- för då kan det gå såhär! Till sist kan man inte längre skilja sig själv från den andra...

Det var lite lustigt. Jag hade bara tänkt rita två ögon från sidan, som framifrån skulle se ut som ett enda öga. Men jag fortsatte och fortsatte, eftersom jag märkte att det gick... Är det konstigt eller möjligen självklart att det går att göra? Jag är inte säker....

Nu skulle det i alla fall gå lätt att ytterligare stilisera bilden (gjort!) .

Det berömda tredje ögat? Är det så man får det? Eller är det kanske en cyklop?

Andra bloggar om: ansikte, profiler, öga, tredje, titta, cykloper, teckningar

Spotify?

Jag har några inbjudningar till Spotify, om det finns intresse. Maila mig (carul punkt mare at gmail punkt com) så sänder jag koden.

Helst vill jag ge åt mina bloggvänner, men andra kan också komma ifråga. Ni är säkert också hur gulliga som helst? :)

För tillfället har jag 10 inbjudningar. Jag meddelar, när de tar slut. - SLUT, åtminstone tills vidare / carulmare 19.1.2009

Andra bloggar om: musik, spotify, inbjudningar, invites

Om Gaza... och politik

Om jag skulle säga något om det som händer i Gaza, så skulle det vara: SLUTA!

Försök inte ta reda på vems fel det är, bara upphör med alla våldsamheter. Nu. Genast. Utan att anklaga. Utan att ställa villkor. Det kan hända att den andra parten har mera skuld, men det är faktiskt inte så viktigt.

Rättvist blir det aldrig, men fred kan det bli - och med freden kommer nya möjligheter. Mänskor och samhällen kan läka, bara det blir fred.

Dethär skriver jag... för att det är så mycket politik på facebook. Man skall gå in i den ena eller den andra gruppen, välja sida... men det kan jag inte. Många gånger vet jag inte vem som har mera rätt... och också om jag skulle göra det, så känns det inte som någon orsak att dra upp en skiljelinje. Hos alla mänskor finns det ju också sådant som jag respekterar...

Så tänker jag... eller försöker jag tänka... helt enkelt för att det får mig att må bättre. Det andra tänkesättet får mig att grubbla.

Det finns många liknande bilder på nätet. Palestinska barn som gör segertecken. Men vad är egentligen seger? Är det att övervinna sin motståndare... eller sig själv?

Eller... hur mycket lidande behövs det, innan det blir viktigare att få fred än att segra?




Photo: Geert Vanden Wijngaert

Andra bloggar om: gaza, sluta, konflikter, våld, skuld, rättvisa, fred, seger, lidande, grupper, facebook, skiljelinjer, politik

Hur blir man av med förkylning?

Google är Gud. Google är klagomuren med stort K.

Ja, jag var nog lite desperat i morse. Tänkte inte ut några söktermer utan skrev liksom rakt från hjärtat. Väntade kanske inte några resultat heller - men ni ser ju själva!

Andra bloggar om: google, förkylningar, söktermer, frågor, böner, klagomuren, gud

Nu skall jag köpa något roligt!

En vecka sedan jag skrev något sist...

Jag är fortfarande förkyld, det är en förklaring. Det är så mycket slem med denhär förkylningen, jag kan känna hur det trycker på i ansiktet...

Ni minns kanske att jag brukar säga att jag aldrig får några förkylningar? - Nå, nästa gång jag säger det, då kan ni påminna mig om årsskiftet 2008-9: Då var du i alla fall förkyld på riktigt! Då var det inte någon svacka... En tanke är att jag har tid nu. När jag jobbade, var jag kanske för stressad för att kunna bli sjuk på riktigt? Istället fick jag en massa andra underliga åkommor...

Kanske, kanske inte... Men nu ger jag mig i alla fall tid. Igår ringde jag min terapeut och sköt upp vår träff med två veckor till. Ja, jag skjuter till och med upp sådant som rör sonen...! Det ni, mammor.

Terapeuten hade förresten en tanke om förkylningar, att de skulle vara till nytta för kroppen, som ett slags utrensningar. Det skulle ju vara bra, skulle göra det lite lättare att stå ut med dem. Tråkigheten...

För en dag, när jag var långt ifrån frisk, hände just det: Jag stod inte ut längre. Jag tror det hade blivit ett för stort underskott i mitt behov av att ha roligt. Egentligen skulle jag handla mat, men när jag stegade in på varuhuset, kunde jag bara tänka: Nu skall jag köpa något roligt!

Och så blev det! Bara lite lite mat och mest annat:

Rökelsestickor. Jag var nog i tonåren, när jag sist köpte sådana! Men de var så elegant förpackade!

En hyacint (som egentligen var två, i samma kruka) och en amaryllis... Men de verkar inte må så bra, efter att ha stått i affären hela julen. Måste komma ihåg det, till nästa år...!

En jättestor flaska med kalja (svagdricka). Brukar jag aldrig köpa, men nu ville jag prova på.

Och så det dyraste, en katt... konstruktion? Med klösbräda och ulltott att fånga och en hålighet att krypa in i...

Jag trodde förstås att det skulle bli lätt, att det liksom bara skulle säga klick, när jag förde ihop delarna... men man behövde faktiskt borrmaskin! - Och jag som avskyr att borra, jag är jätterädd för borrmaskinen! Ljudet, framför allt, och detdär att man måste trycka på.

Men tro det eller ej, jag hade energi för det också. Jag tänkte bort det förfärliga ljudet, jag gjorde mig våldsam och farlig - och hål blev det! Två stycken!











Sedan, när kattbygget stod klart, fortsatte förkylningen, som om inget hade hänt.

Andra bloggar om: förkylningar, slem, roligt, tråkigt, krafter, katter, kattleksaker, torn, konstruktion, borrmaskin