Ibland drömmer jag att jag har ett andra barn, ett syskon till min numera vuxna son.
Barnet kan vara i olika åldrar, jag har varit gravid med det, fött det, till och med många gånger, men i andra drömmar har det redan varit något eller några år gammalt och jag har av olika oklara skäl inte själv tagit hand om det, istället har det kanske fått växa upp hos min mamma. Då finns det ett stort 'ojdå!' i drömmen, hur har jag kunnat glömma bort mitt eget barn? Jag är ivrig att ta igen vad jag har förlorat och lite ängslig att det skall avvisa mig, att jag inte längre kan räkna med dess tillgivenhet.
Inatt var barnet fortfarande en baby, på ungefär ett halvår. Jag var glad att jag inte hade förlorat mera tid. Faktiskt kunde jag fortfarande amma det, jag kände att brösten var fulla av mjölk. Barnet var förstås redan avvant, det hade ju inte träffat mig på flera månader, men jag tänkte att jag kunde amma det bara om morgnarna, som ett sätt att skapa närhet.
Det var morgon i drömmen. Jag satt där med mitt andra barn i famnen och försökte få det att ta bröstet. Men det var lite sömnigt, så den första slurken tog... min kissekatt Nos. Jo, den annars så skygga katten hoppade faktiskt upp och snöt den, det är nog det bästa ord jag kan komma på.
Men sedan kom vi igång med amningen, mitt andra barn och jag. Det skulle nog inte bli så svårt att skapa en anknytning denhär gången.
Uppvaknandet blev som det ofta blir med dehär drömmarna. Visst förstår jag att jag har drömt, men jag kan inte kan inte fatta att det andra barnet också är en del av drömmen. Det känns helt fel, skillnaden mellan att ha ett barn och att inte ha det borde vara för stor för att man skall kunna överbrygga den ens i drömmen. Så jag börjar leta igenom mitt verkliga liv, försöker att hitta spår efter det andra barnet i det.
Men jag har bara fött ett enda barn, inser jag till sist. Då känner jag sorg över det andra barnet, att det bara var en dröm, men smärtan är inte särskilt stor. Det beror antagligen på att jag ändå nästan visste. Så många gånger har jag vaknat upp och inte kunnat hitta det andra barnet i mitt vanliga liv att jag kommer ihåg det också.
Fast jag inte kan tro att jag har bara har drömt mitt andra barn, så anar jag att just så är det ändå.
Nu när det är så kallt har jag ett alarm så att jag inte skall glömma att släppa in katterna i tid. Jag skulle sätta på det idag också, men så märkte jag att jag redan hade gjort det. Iakttagelsen ledde till följande ordbildning: 
