Men det gjorde de förstås, kommer min nästa tanke. Dethär är ju äkta 1800-tal och inte något som vi på 2010-talet försöker föreställa oss.
Hinder som klass och kön finns inte med för att skapa dramatiska toppar. De är fortfarande en så självklar del av samhället att jag tror att inte ens en framåtsträvare som Charlotte Brontë helt kunde få syn på dem.
Språket känns också annorlunda. Så väl de kunde berätta om sig själva och sina liv, tänker jag. Vad det än gäller, har de ord för att beskriva det och det är noggranna genomtänkta meningar. De verkar aldrig ha bråttom.
Likadant är det kanske med allt annat som vi har kvar från 1800-talet? Gamla hus och möbler, oljemålningar, allt är så noggrant utfört. Konstfärdigt också.
Vill du (som jag) lära dig mera engelska, är det verkligen bra att få den engelska texten också. Man missar inte så mycket av innehållet och ser hur meningarna är uppbyggda. Faktiskt blev jag också mera medveten om mina uttalsfel
Det blev inte tråkigt heller, med texten framför mig kunde jag sitta och sticka samtidigt.
Faktiskt kan man ändra så att man får svensk text också, om man skulle vilja det.
Inläsningen är också bra. Tror det är de bästa inläsarna på Librivox som gör dessa lyssna- och läsböcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar