Det var i april och isen var otroligt vacker och så tunn att man inte alls kunde förstå att skrattmåsarna faktiskt kunde stå på dem. Men de verkade trivas så utmärkt bra att jag började undra om de faktiskt hade tänkt börja bygga bo där...
Bilderna är tagna på långt avstånd, med telezoom. Musiken är från Figaros bröllop. (Nu har jag också uppdaterat att det är skrattmåsar som ni ser, inte tärnor.)
Direktlänk till HD-versionen.
Yes, gediget helhetsgrepp. Genial komposition. Glad blir man.
SvaraRaderaHa ha, underhållande isrevy och en tokig dag kan även ett fågelpar få kosta på sig. Skrattmåsar hörs ha humor.
Men bara ett vingslag bort finns ju också i berättelsen en livsexistentiell dimension i den bortsmältande isen (ja, en global klimatförändringsaspekt också), precis som mycket önskat och planerat i människans liv också bara förrinner, försvinner bort, ouppfyllt!
Men, som nästan redan sagts... "Humor är flytvästen på livets flod"
Och förstås Figaro. Inte halstabletten. Operan. Hej!
Jag fattar inte hur du får ihop det: bild, text och musik men det fungerar - Euphoria!
Tack Thord!
SvaraRaderaHärligt att du njuter av denhär historien, jag hade också väldigt roligt när jag tittade på måsarna.
För det mesta har jag bara fått naturvetenskapliga kommentarer - och det är förstås också intressant. Jag har fått veta att det är skrattmåsar, inte tärnor. Att det beror på den lätta och luftiga 'fågelkonstruktionen' att de faktiskt inte sjunker igenom isarna. Att det är nykläckta sländor som de letar efter på de glastunna isflaken...
Bara du och en annan vän verkar kunna njuta av historien. Den andra vännen sade ungefär som så att ibland uppstår det pratbubblor när man följer med vad som händer i naturen - och just så är det för mig.
Men det har ju gått en tid sedan jag stod och kikade på skrattmåsarna. Pratbubblorna uppstod genast, men jag tror att jag ändå behövde få ett visst avstånd till mina bilder. Först ville jag kanske visa precis alla som jag tyckte var bra på något sätt - men det går ju inte. Då blir det svårt eller omöjligt att göra en historia.
Jo, du har rätt. Kanske var det därför jag valde just Erk och Maja som namn, för att det i dikten om dem finns en klyfta mellan dröm och verklighet.
Tack för dina generösa ord!